torsdag 6 augusti 2009

Flickan som lekte med elden


Flickan som lekte med elden
av Stieg Larsson

Va, var det FYRA ÅR sen jag läste den förra delen?! Där ser man. Det kan förklara att jag inte minns alla turer kring Vangeraffären, som Mikael Blomkvist löste den gången. En av personerna från det fallet dyker upp här också, och det kändes absolut som om jag hade glömt information om den. Nu var det ju inte så viktigt för handlingen i den här boken, som tur var.

I boken har det gått två år sedan händelserna i "Män som hatar kvinnor". Väldigt bra initiativ! Det blir så dumt när det knappt förflyter tid mellan två böcker, trots att det kanske är ett år mellan de skrivs/ges ut. Till slut har de helt tappat kontakten med tideräkningen. Dessutom är det mer trovärdigt om vanligt folk inte råkar ut för diverse deckargårtor hela tiden. :)

Annars reagerade jag speciellt i början av "Flickan som lekte med elden" på att jag inte tycker att det är speciellt bra skrivet. Den känslan försvinner så småningom, oklart om det är för att det blir bättre eller för att man äntligen kommer in i handlingen. För det tog tid. De första 200 sidorna fick man veta lite om vad Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander haft för sig de senaste åren, men deckargåtan dröjer. Till slut kommer den ändå igång, och efter det är det action. En misstänkt förs fram, som man som läsare tycker är ganska osannolik. Eller lurar Larsson oss? Har vi fått veta för lite om karaktären, har viktig information förtigits?

Det roligaste i hela boken är ändå Paolo Robertos roll. Jag visste att han skulle dyka upp, men jag trodde bara att han skulle vara med i nåt kort avsnitt - inte att han skulle vara en av huvudpersonerna. Hehe. Väldigt kul. Hur funkar det i utlandet? Ni norrmän, vad tyckte ni om Paolo Roberto?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar