Skytsånden

Skytsånden
av Margit Sandemo

Det här är första delen i Margits nya serie Kiaras saga. En kort serie, bara en trilogi. Kiaras saga och en bok med roliga historier ska bli Margits sista. Sedan tänker hon dra sig tillbaka. Hon är ju 89 år. Men de här sista fyra böckerna är nödvändiga för att hon ska ha skrivit ett jämnt antal böcker under hela sin karriär. Det kommer då bli 180 stycken totalt.

Kiaras saga utspelar sig på Irland. Det är en miljö som Margit har nosat lite på i sina tidigare böcker, men som hon ändå inte har skrivit särskilt mycket om. Det finns en irländare med i Sagan om Isfolket, och det görs väl också ett hastigt besök på Irland. Följetongen "Kungakronan" utspelar sig i Norge, men det finns starka kopplingar till Irland. Jag har för mig att Margit berättar om en resa till Irland i sin "I riddarnas spår" (som jag tydligen läste innan bloggen kom till). I den berättar hon om resor till de olika platser där serien De svarta riddarna utspelar sig, men jag minns inte att de var på Irland. Antingen har jag glömt det, eller så var texten om Irlandsresan bara apropå en annan resa. Det är konstigt att Margit inte har skrivit något som utspelar sig på Irland tidigare, med tanke på att hon verkar vara intresserad av landet, folkmusiken, sagorna och ogham, som är deras motsvarighet till runor. Hon har ju skrivit böcker som utspelar sig över i stort sett hela Europa, och till och med i länder som Japan och Sri Lanka, och både i Nord- och Sydamerika.

Det handlar om Kiara, som har en tuff uppväxt på Irland på 1600-talet. Hennes mamma Brighid är en av Margits alla extremt egenkära karaktärer. Brighid är ointresserad av de flesta av sina barn, men Bran och Kiara, barnen hon fick med sin förste make, hatar hon. Det är de två som sköter gården och hushållet, medan modern och styvfadern latar sig och bråkar med varandra. Brans och Kiaras pappa försvann för en del år sedan, och när situationen blir ohållbar för Bran i hemmet ger han sig ut för att leta efter pappan. Att han skulle vara död tror Bran inte på. Nu är det Kiaras tur att bli angripen. Brighid och hennes nye man vill bli av med henne, och de har en oerhört hänsynslös plan för hur det ska gå till.

Nu klarar sig Kiara förstås undan. Annars hade det blivit en kort bok (den eländiga barndomen sammanfattas i bara något kapitel, det är inte det som boken handlar om egentligen). Hon lyckas börja ett nytt liv, och något år senare befinner hon sig i en situation som inte är helt ovanlig i Margits serier, eller i fantasyböcker. Hon och en grupp vänner beger sig ut på en resa för att lösa ett mysterium. Den här gången med koppling till gamla irländska myter.

"Skytsånden" är kanske inte en särskilt bra bok enligt normala kriterier, men den är underhållande. Man måste nog vara nere i Sandemoträsket för att uppskatta den, men vi är ju många som är det. Att den utspelar sig på 1600-talet måste vara för att berättelsen kräver att det ska anses normalt att avrätta häxor. Ingen av huvudpersonerna känns övertygande som 1600-talsmänniska. Men så är det ofta. Lustigt nog så brukar folk i Margits böcker inte kännas helt övertygande när det ska utspela sig på 2000-talet heller. De hör nog hemma några årtionden tidigare. På 60-70-talet kanske. Man får bara acceptera att en del saker inte går ihop. Men det kan man väl göra? Det är ju fantasier alltihop. Sagor för vuxna, som Margit säger.