Menneskefluene

Menneskefluene
av Hans Olav Lahlum

"Menneskefluene" är den första boken i Hans Olav Lahlums deckarserie om polisen (førstebetjenten, jag vet inte vilken grad det motsvarar på svenska) Kolbjørn Kristiansen, även kallad K2. Nu har jag ju inte läst några av de andra än, men här är det i alla fall Kristiansen själv som berättar, och jag får intryck av att han efter att han gått i pension skriver ner de mest minnesvärda av de fall han har utrett under sin karriär. I "Menneskefluene" handlar det om ett mord i en låst lägenhet i stadsdelen Torshov i Oslo 1968. Mordoffret är en ganska känd man, visserligen var han väl inte särskilt framstående som politiker efter kriget, men han har fortfarande hjältestatus efter sina insatser i motståndsrörelsen.

Jag får inget grepp om Kolbjørn Kristiansen, kanske för att det är han själv som berättar och han inte beskriver sig själv särskilt ingående. Men han är ung 1968, och uppenbarligen ambitiös eftersom han ser till att få ansvaret för mordutredningen. Dock visar det sig vara svårare än han hade föreställt sig. Allt tyder på att mordet måste ha begåtts av någon som bor i en av husets övriga lägenheter, men vem och varför?

Det är nu Kristiansens ovanliga medhjälpare gör entré. En gammal vän till familjen, en ung superintelligent flicka, som en gång ansågs ha en lovande framtid, men som efter att ha råkat ut för en olycka lever ett isolerat liv med mycket bokläsning. Bland annat har hon läst många deckare ... Och termen "menneskefluer" (människoflugor) är hennes idé. En intressant tanke tycker jag. Hon menar att vissa människor har råkat ut för något som de ständigt cirklar runt i tankarna och inte klarar att lägga bakom sig. Och andra världskriget skapade många människoflugor. Boken är visst inspirerad av en släkting till författaren, vars liv blev mycket förändrat av kriget.

Både berättarstil och intrig känns väldigt retro. Det är som att läsa en mycket äldre deckare, där stor vikt läggs vid exakta tidspunkter och vem som kan ha varit på en viss plats vid en viss tid. Så för de som gillar Christie m.fl. kan det vara värt att provläsa Lahlum också. Det kan vara lite torrt ibland, alla dessa klockslag och detaljer, men jag gillar ju både såna här deckare och den "moderna" sorten. Det är roligt med kluriga gåtor.