Till dess din vrede upphör
av Åsa Larsson
Den fjärde deckaren om Rebecka Martinsson är precis som de tidigare väldigt bra. Åsa Larsson är en av mina favoriter bland svenska deckarförfattare. Jag bryr mig inte om att läsa så många svenska deckare egentligen, så jag får väl erkänna att jag kan ha missat några riktiga guldkorn (Mons Kallentoft? kanske Kristina Ohlsson?), men av de jag har läst då.
Var det några övernaturligheter i de första två böckerna i serien? Jag kommer inte ihåg. Jag vet att det var ganska mycket synskhet i "Svart stig", och nu i "Till dess din vrede upphör" drömmer Rebecka Martinsson om en död tonårsflicka, och sedan hittas ett lik som ser ut precis som tjejen som Rebecka drömde om. Dessutom får man ibland ta del av den dödas tankar, som död.
Två ungdomar försvinner, och man misstänker att de har omkommit i en dykolycka. Ingen vet riktigt vart de hade åkt, så det är en slump att en av dem hittas drunknad flera månader senare. Man antar att det faktiskt var en dykolycka, men på grund av sin dröm vill Rebecka kolla upp det lite noggrannare (och dödsfallet måste ju ändå undersökas), och plötsligt verkar teorin att det skulle vara en olycka inte stämma längre. Fast vem skulle ha motiv att mörda de här ungdomarna? Och var finns i så fall den andra kroppen? Om det nu inte är han som ligger bakom hennes död, vilket vi som har läst första kapitlet vet att det inte är.
Fantastiskt bra skrivet, med bra personteckningar och en smart intrig, även om jag inte vet om jag gillar övernaturligheterna. De behövs ju inte. Fast å andra sidan så gör det ju att de efterlevande kan skildras ur en ovanlig vinkel. Och det har ju blivit en bra bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar