tisdag 24 december 2013

Dager i stillhetens historie


Dager i stillhetens historie
av Merethe Lindstrøm

Precis i början av "Dager i stillhetens historie" insåg jag hur "deckarskadad" man egentligen är. För boken inleds med att huvudpersonen Eva minns någon som hände på 60-talet och som hon kallar "episoden" och som läsare började jag genast måla upp hemska och dramatiska saker som skulle hända nu. Inget av dem hände ... Det är inte början av en rafflande thriller det här.

Eva och hennes man Simon är gamla nu, jag gissar på att de är omkring 80 år, och den senaste tiden har Simon slutat prata. Parets barn menar att det bästa vore att han fick flytta till ett äldreboende, men Eva tvekar inför det steget. Hon plågas också av tanken att nu när Simon inte är sig själv längre så finns det så mycket som bara hon vet. Det finns viktiga saker om Eva och Simon som barnen borde ha fått veta. Men det blev liksom aldrig av att berätta och nu känns det för sent. Det har blivit en hemlighet av det, och det leder till missförstånd och bråk.

Det var ett par veckor sedan jag läste ut boken nu, men jag tänker fortfarande mycket på den. Det är fint med en bok som får en att tänka. Det var ju synd att jag lånade den på biblioteket, för jag vill jag ha den och säkert läsa om den i framtiden.

Och den finns så klart på svenska också. "Dagar i tystnadens historia".

2 kommentarer:

  1. Denne leste jeg for en tid tilbake og likte den godt. Historien sitter i meg ennå, og jeg kan tenke meg å lese mer av Lindstrøm. Ønsker deg et godt nytt leseår :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det! Hoppas ditt kommande bokår också blir bra.

      Kanske skulle man läsa något mer av Lindstrøm under året. Är verkligen glad att jag läste den här.

      Radera