tisdag 28 juli 2015

Djävulens tonsteg

Djävulens tonsteg
av Hans-Olov Öberg

När folk börjar blogga glatt om den avslutande delen av trilogin kanske det är dags att läsa del 1, som har stått i hyllan ett tag ...

Det är 1978 i Västerås. Polisen förbereder sig på att stadens värste brottsling snart släpps ur fängelset. Det gör även de kriminella, som i vissa fall har haft det lugnt medan han satt inne. Nu är det dags att betala tillbaka de där pengarna som man är skyldig, som man kanske inte har ...

Så får polisen – och allmänheten – något annat att tänka på. En skolpojke hittas mördad i Domkyrkan efter att ha försvunnit från en övning med gosskören. Vem kan ligga bakom ett sådant dåd?

Benny Modigh får ta hand om utredningen. Han har en sällan skådad intuition, är rent av lite synsk. Har det blivit vanligare i deckare på senare år förresten? Det förekommer ju i Åsa Larssons böcker, och är inte huvudpersonen i Mons Kallentofts deckarserie också synsk?

Förutom Bennys mer officiella utredning så gör en av den mördade pojkens klasskompisar egna efterforskningar. Elias sjunger också i gosskören, och var både lite kompis och lite konkurrent till offret. Han är lillgammal och har ganska knepiga familjeförhållanden. Familjen ser säkert bra ut på ytan – det är perfektion som krävs – men normalt är det knappast. Som jag har förstått det så kommer även Elias vara en återkommande person i serien. Jag har väl blivit lite spoilad på kommande böcker i serien. Det gör inte så mycket. Det blir nog spännande läsning ändå, av allt att döma.

Och det här med att boken är utgiven som "Cosy Crime" ... Den är inte särskilt cosy alltså. På del 2 står det förlagets vanliga namn, "Kalla kulor förlag".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar