fredag 24 februari 2017

Min nattbror

Min nattbror
av Joanna Hellgren

Är det här en seriebok? Mer som en illustrerad novell, en bilderbok som inte är för de minsta barnen, kanske.

Jakob är snart tio år, och på tioårsdagen är han rädd att han kommer att dö. Innan han föddes hade hans föräldrar ett annat barn som också hette Jakob, och han omkom i en olycka på sin tioårsdag. ibland vet inte Jakob om han är sig själv eller sin bror, och hans mamma verkar inte alls skilja på sina båda pojkar. På nätterna får Jakob besök av sin döde bror, som påminner om att födelsedagen närmar sig.

Jakob tänker att det inte finns någon mening med att vara den ordentlige pojken som går i skolan och på sina pianolektioner om han ändå ska dö. Dessutom får han en ny kompis som verkligen ruskar liv i honom.

En lite udda och fin berättelse som jag tyckte om. Jag har tidigare läst serien om Frances av Joanna Hellgren, och jag får en liknande känsla av den här boken.

söndag 19 februari 2017

En smakebit på søndag (Svøm med dem som drukner)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/02/virkelighetens-reality-show-en-smakebit.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag fyller en av mina vänner år, så i eftermiddag ska jag iväg och fira henne. Fram tills dess har jag säkert en del att stå i här hemma, men jag har också tänkt att läsa i boken som jag håller på med nu. Snart är det möte i min läsecirkel och jag har ju bara hunnit halvvägs.

Edvard växer upp hos sin farfar på en gård i Gudbrandsdalen, efter att ha blivit föräldralös under mystiska omständigheter när han var några år gammal. Det finns en del man helst inte talar om i Edvards hem, och farfars bror är en som han inte vet så mycket om.
När farfadern dör börjar Edvard gräva i familjehemligheterna. Men detta är ett minne han har från barndomen, om något som farfaderns bror lämnade efter sig på ägorna.
Så var jeg inne mellom bjørkestammene. Rundt alle trærne hadde han spent vidjer. Flate, rustne jernbånd som presset seg mot den hvite neveren, mens ett hav av grønne blader rislet i trekronene høyt oppe. Skogteigen var stor, og sikkert hundre bjørker hadde jernbånd. Fem-seks på hvert tre, i forskjellig høyde. Han måtte ha brukt stige og satt dem på. Båndene var ment å bli justert etter som trærne vokste, for det satt lange strammeskruer med digre vingemuttere i endene. Men han ble altså skutt i 1944 og vendte aldri tilbake for å løsne dem. De fleste var rustet i stykker og hang slapt fra stammene, noen var invokst i treet, andre hadde falt av og stakk opp fra skogbunnen.
Hvorfor plaget han trærne? Jeg sto lenge den natta, mellom hvite stammer som lignet en uendelighet av flaggstenger, og øvde inn en harme mot en mann som var død, en harme som jeg snart forkastet fordi jeg skjønte at jag bare etterlignet bestefar.
(Lars Mytting, "Svøm med dem som drukner", s. 37)

fredag 17 februari 2017

En svensk naturdagbok

En svensk naturdagbok
av Lena Larsson

Jag läste den här boken parallellt med Edith Holdens "The Country Diary of an Edwardian Lady", som den väl inspirerad av. Jag läste varje månads avsnitt i början av den månaden. Men Larssons bok sträcker sig från januari till februari följande år, så den tog lite längre tid att läsa ut.

Det finns också andra skillnader mellan böckerna. Den här är inte en dagbok till exempel, och Larsson är mer ute efter att fånga en känsla av naturens skiftningar varje månad. Hennes bilder är inte alltid naturtrogna. Trevlig bok tyckte jag.

tisdag 14 februari 2017

Jannah: Sista året på Jorden

Jannah: Sista året på Jorden
av Johan Jergner-Ekervik och Frida Ulvegren

Det är 2080-tal på Jorden. Man känner igen sig ganska väl ändå, även om tekniken är lite mer utvecklad och uppkopplad, och tillvaron känns lite mindre tillfredsställande. Vi får bl.a. möta ett par som inreder sitt hem i gammal stil, d.v.s. som i vår nutid ungefär, och drömmer om ett växthus för att kunna odla egna växter. Någon jobbar i någon sorts rymdgruva med dåliga arbetsvillkor. Någon vill bara ha följare i sin tids sociala medier, och vissa har blivit oförmögna att sluta följa.

Jannah är en planet med liknande förutsättningar som Jorden, fast allt är så mycket bättre där. Det är en oförstörd värld att drömma om. Och när allt går åt helvete i ens liv har man ju inget att förlora.

Den här serieboken ska visst vara som en uppdaterad version av Utvandrarserien. Jag gillar idéerna om hur framtiden kan se ut (eller gillar ... jag tycker den här framtiden verkar obehaglig). Jag lärde inte känna personerna så bra som jag hade hoppats, men å andra sidan är detta bara den första delen i en planerad trilogi. Det finns tid att utveckla dem mer.

torsdag 9 februari 2017

The Cupid Effect

The Cupid Effect
av Dorothy Koomson

Ceri har bott i London i hela sitt liv bortsett från när hon gick på universitetet i Leeds. Och nu flyttar hon tillbaka dit. Det har gått några år och Oprah har fått Ceri att inse att hon vill förverkliga sin dröm om en PhD och att föreläsa i psykologi. Och det fanns ett ledigt jobb som föreläsare i Leeds, plus att hennes bästa kompis Jess bor där (de träffades förstås när Ceri pluggade). Ännu ett skäl att byta stad – trots att hon har lägenhet och hela sitt liv i London – är att hon har blivit så insyltad i folks problem och intriger. Av någon anledning vill ALLA anförtro Ceri alla sina problem, särskilt när det gäller kärleken. Och Ceri kan inte låta bli att lägga sig i, ge råd och engagera sig. Trassligt! Så en nystart i Leeds känns lockande.

Det är mycket som går bra, hon lyckas hitta en o-sunkig bostad och det är kul att kunna hänga med Jess. Men det här med att inte bli inblandad i folks intriger ... går kanske inte lika bra. Det verkar som om alla i hennes närhet är lyckligt eller olyckligt förälskade, medan Ceris enda förhållande är med sina videoband med Angel. (Det märks på en en del detaljer att boken är bortåt femton år.)

Rolig bok. Inget superminnesvärt, men jag gillar personerna i den. Det kan mycket väl hända att jag läser fler av Dorothy Koomsons böcker.

tisdag 7 februari 2017

Blå är den varmaste färgen

Blå är den varmaste färgen
av Julie Maroh

När Clémentine får syn på Emmas blå hår i folkvimlet på stan blir hon förälskad. Men det finns en del problem: Clémentine är så ung, Emma har redan en flickvän och dessutom är Clémentine orolig för vad familj och vänner ska tycka. Fin och lite vemodig historia.

Filmen är kanske mer känd? Jag tänkte att jag skulle se den, men jag fick reda på att den är över tre timmar lång och nu är jag inte lika intresserad. Det är också skumt att Clémentine heter Adèle i filmen, precis som skådespelerskan som spelar henne! Filmen heter t.o.m. La Vie d'Adèle (Adèles liv) på franska.

söndag 5 februari 2017

Vän av ordning

Vän av ordning
av Henrik Bromander

Det första jag läser av Henrik Bromander som inte är en seriebok. "Vän av ordning" är en roman, den andra i författarens planerade trilogi om manlighet. Eller om manlighet som går snett, kanske man borde säga. Även om detta är den enda av dem som jag har läst så verkar det inte som att de andra böckerna skulle vara ljusare.

I "Vän av ordning" får vi följa Joel från Skurup under en tioårsperiod som börjar med ett rejält misslyckande. Han har inte lyckats få tillräckliga betyg för att komma in på drömutbildningen vid Lunds universitet, och i stället fick det bli en (enligt honom) helt värdelös utbildning på högskolan i Malmö. Jag tror nog att man kan klara sig i livet även om man inte har pluggat i Lund, men Joel har väldigt svårt att hantera den besvikelsen. Han börjar mer och mer leva genom internet. Till att börja med trollar han lite allmänt, han hittar t.ex. på ett alias som är en kattälskande hundhatare och ställer till oreda på hundforum. Men han dras alltmer till det högerextrema, och startar bloggen Vän av ordning på det temat.

Ett tag tror man att det ska gå bra för Joel. När han träffar Sunee på thailandssemestern och helt plötsligt har skaffat allt man ska ha: sambo och barn, radhus och bil. Men det blir inte som han har föreställt sig det. På internet kan han kanske få lite uppskattning.

Det tog lång tid att läsa boken. Det var så deppigt att läsa om Joels värld, där ingen är särskilt sympatisk utom kanske katten som Joel hade under uppväxten. Det finns humor när en person eller företeelse beskrivs med några träffande ord, men inte mycket glädje.

Joel påminner ganska mycket om huvudpersonen Erik i serieromanen "Smålands mörker", som jag tyckte bättre om – jag tyckte nog det var lättare att förstå sig på utvecklingen hos Erik. Liknande bakgrund och åsikter. Men Joel är väl yngre än Erik, det är bloggar och nätforum i stället för fanzin. Och en lite annorlunda tidsanda kanske, även om jag inte på rak arm minns när "Smålands mörker" slutar. Joel har i alla fall större möjlighet att leva i sin bubbla där alla tycker ungefär som han. Och det känns trovärdigt. Vi läste boken i min läsecirkel och en av medlemmarna berättade att hon hade varit tvungen att kolla upp Henrik Bromander för att se om han delar Joels åsikter i verkligheten. Det göt han inte, men han är bra på att sätta sig in i hur andra skulle kunna tänkas se på världen. Det har jag ju också sett i hans serier.

fredag 3 februari 2017

Krukan

Krukan
av Luigi Pirandello

Jag tror att Luigi Pirandello var en poänglös nobelpristagare i frågesportsprogrammet Pointless. Jag känner ändå igen titeln på hans pjäs "Sex roller söker en författare", men det kanske bara är från någon lista över nobelpristagare i litteratur.

Den här novellen, som inte helt otippat handlar om en kruka, var riktigt rolig. Kul att läsa en nobelpristagare som inte är en av de allra mest lästa också.

torsdag 2 februari 2017

God and Science: The Return of the Ti-Girls

God and Science: The Return of the Ti-Girls
av Jaime Hernandez

Maggie är portvakt i ett lägenhetskomplex och berättar om en av de mystiska invånarna för sin kompis Angel. Säkert är hon en superhjälte eller nåt! Maggie vet allt om superhjältarna i staden från serietidningarna hon läser. (Favoriten är de om Ti-Girls, som inte är lika mainstream som vissa andra grupper av superhjältar i området.) Att bli superhjälte råkar vara Angels hemliga dröm. Hon har fixat en dräkt och allt.

Plötsligt är alla inblandade i ett märkligt äventyr där Penny Century (en gammal vän till Maggie) har löpt amok med nyvunna superkrafter. Egentligen föredrar jag de mer realistiska historierna, och inte så mycket när det blir så här. Man kanske ska kunna sina gamla superhjälteserier för att riktigt uppskatta det här? Det kan ju inte jag. Men även om det händer konstiga saker så är karaktärerna alltid bra.

Och visst måste man ignorera somliga insvärningsceremonier på TV till förmån för kvinnor (varav flera har mexikanskt påbrå!) med superkrafter? Eller utan superkrafter, det går också bra.

Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Gilbert Hernandez:
- "Fear of Comics"
The Luba Trilogy:
1. "Luba In America"
2. "Luba: The Book of Ofelia"
3. "Three Daughters"
- "High Soft Lisp"

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"
- "Locas In Love"
- "Dicks and Deedees"
- "Ghost of Hoppers"
- "The Education of Hopey Glass"

onsdag 1 februari 2017

SUB-sammanträffande

Hur många böcker har jag i min SUB idag? Jättemånga! (1821.)

Och jag läser Neil Gaimans "The View from the Cheap Seats", som bl.a. innehåller förord till olika böcker och tal om olika författare, och det är inte alls bra för SUB:en. Får en och annan idé där ja ... Fast ibland har jag redan de rekommenderade böckerna, såsom den vars lottnummer jag drog idag: "The Man Who Was Thursday" av G. K. Chesterton.

måndag 30 januari 2017

Egendomen

Egendomen
av Rutu Modan

Hade jag varit bättre på att planera skulle jag ha bloggat om "Egendomen" i fredags, när det var Förintelsens minnesdag. Mikas farmor Regina flyttade till Israel redan före kriget, men hela familjen hemma i Warszawa blev dödade. Därför har det aldrig funnits något skäl för henne att resa tillbaka för att besöka staden. Hon gifte sig och fick barn och barnbarn i Israel. Men nu på äldre dagar har Regina bestämt sig för att resa dit för att kräva tillbaka familjens egendom, som beslagtogs under kriget. Detta har man rätt att göra även efter så många år. Och Mika följer med för att hjälpa till. Farmodern är ju ganska gammal.

Men när de väl är framme verkar Regina inte alls intresserad av egendomen längre, och inte heller av att se staden – det finns ändå inget kvar från hennes tid. Så Mika får upptäcka Warszawa på egen hand. Inte riktigt på samma sätt som andra turister, som man då och då får se en glimt av.

Jag tycker mycket om boken. Regina och Mika är så väl skildrade. Båda vet vad de vill, och just nu leder det till en hel del gnabb dem emellan. Och mycket av det bottnar i en familjehemlighet som Mika inte vet något om. Men Regina har ett eget skäl till att vilja åka till Warszawa och hon behöver få undan Mika så att hon kan göra sina egna, ytterst hemliga, ärenden. Alla pusselbitar faller prydligt på plats.

lördag 28 januari 2017

Villette

Villette
av Charlotte Brontë

Jag fick den här boken i julklapp förra julen (alltså 2015), men som vanligt tar det ett tag innan jag faktiskt får läst mina böcker. Med boken fick jag också ett starkt behov av att äga alla de här Brontëböckerna från Modernista p.g.a. fina omslag. Jag hittade "Svindlande höjder" (av Emily Brontë) på rea i somras, så då saknade jag bara en ("Jane Eyre", som jag självklart redan äger på engelska). Men nu ser jag att även en matchande "Professorn" av Charlotte Brontë har kommit ut. Måste ha!

"Villette" och "Professorn" är några av de där romanerna som man (jag) inte har nån direkt koll på. De är bara andra, inte lika kända, böcker som författaren tydligen också har skrivit. Och jag kan ju förstå varför "Villette" inte är lika populär som "Jane Eyre". Man faller inte för Lucy Snowe på samma sätt som för Jane Eyre. Hon är kanske svårare att förstå sig på. Jane Eyre får utbrott eller rymmer. Lucy Snowe har åsikter, men sina känslor håller hon för sig själv. Hon avslöjar dem inte ens för läsaren. Åtminstone tills det har gått så långt att hon bryter ihop och kanske rent av blir sjuk.

I tjugoårsåldern är Lucy helt utan familj och den typ av vänner som skulle kunna ta sig an henne. Hon är medveten om att hon kommer behöva försörja sig själv, och under ett par år är hon sällskapsdam åt en lite äldre kvinna. När denna dör bestämmer sig Lucy för att resa till kontinenten. Hon har hört att det finns efterfrågan på engelska barnflickor och lärarinnor där. Det verkar stämma, för hon får genast plats som barnflicka åt tre små flickor i staden Villette i landet Labassecour (baserat på Belgien, antar jag). Deras mor är föreståndarinna på en flickskola och när läraren i engelska slutar blir Lucy Snowe befodrad.

Som lärarinna har hon mer frihet, och har möjlighet att umgås med en del andra ur stadens engelska befolkning, som hon lär känna. Några av dem tycker hon om, och andra stör hon sig på. Fast hon stör sig nog mer på labassecourierna, och framför allt på deras religion. Hon har verkligen inte särskilt mycket till övers för katolicismen. Det är nog nästan den starkaste känslan av de som hon är öppen med inför läsaren. Hon framhåller sin egen kyrka som mycket bättre. Har detta något att göra med att Charlotte Brontë var prästdotter?

Man får ofta veta hur hennes bekanta ser på henne, och de har väldigt olika åsikter om henne. De flesta tycker väl i och för sig att hon är en sådan som inte gör så mycket väsen av sig, kanske att hon är ovanligt strikt, men det finns minst en som har en helt annan åsikt, som Lucy inte alls vill erkänna att det finns någon sanning i. Det verkar som om alla ser lite vad de vill se, men det kanske också är så att alla har delvis rätt.

(Och här blev det ett kryss på bingobrickan, äntligen en bok som var längre än 500 sidor!)

torsdag 26 januari 2017

Äntligen bingo!

De senaste fem månaderna har jag lyckats sätta sisådär en fem kryss till på förra sommarens bokbingo. Det går bra nu ... Jag läser ju, det passar bara inte in just där. Men jag har äntligen några bingorader.

De senaste kryssen är gula och orange:

A tale of survival (fiction or non-): "Pojken som levde med strutsar" av Monica Zak. Titeln talar väl nästan för sig själv.

A collection of essays: "Om flickor för flickor: Den svenska flickboken" (red. Ying Toijer-Nilsson och Boel Westin) blev det visst. För så fort man plockar ner en bok ur hyllan får man plötsligt ett behov av att läsa den.

Published in 1916 – exactly 100 years ago: Det var fortfarande 2016 när jag läste "Hemma och på luffen" av Albert Engström.

Last book of an author before she/he died or retired: "On the Move" är inte den senaste bok boken av Oliver Sacks, men det var den sista som utkom före hans död.

Popular Science: Fina "Grundämnen" av Theodore Gray.

lördag 21 januari 2017

Att titta ut genom fönstret

Att titta ut genom fönstret
av Orhan Pamuk

Det pågår en del drama i Alis familj just nu, men de saker som en åttaåring tänker på mest är att de ska få en hemsk spruta i skolan och så förstås idolbildssamlande. Ett fint litet porträtt av Ali och hans liv under ett par dagar i 50-talets Istanbul.

söndag 15 januari 2017

En smakebit på søndag (Villette)

http://gronneskoger.blogspot.se/2017/01/en-smakebit-pa-sndag-sitater-jeg-har.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det var ett par månader sedan jag deltog med en smakbit, men nu kände jag för att vara med igen.

Jag har redan lyckats halka rejält efter i årets goodreadsmål. Dels kanske för att jag har lagt hela den här veckan på att se om alla gamla avsnitt av Sherlock (inför sista avsnittet av säsong 4 imorgon) och dels för att boken jag läser just nu tar tid. Den är inte så svårläst egentligen – jag läser den ju dessutom på svenska – men den tar tid. Nu är jag nästan klar dock, så jag tar ingen smakbit från precis där jag är. Det får bli något från början.

Lucy Snowe är ingen speciell. Hon vet att hon alltid måste se till att försörja sig själv. Nu har hon varit sällskapsdam åt en sjuk dam ett tag, men efter arbetsgivarens död måste hon hitta något annat. Hon har hört att nere på kontinenten finns det efterfrågan på engelsktalande barnflickor och lärarinnor, så hon tänker pröva lyckan där.

Här samtalar hon under båtresan med en engelsk flicka som har gått på massor av europeiska skolor utan att ha lärt sig ett dugg. Det visar sig så småningom att det här inte bara kommer bli en tillfällig bekantskap, utan de kommer ha mer att göra med varandra i framtiden.
"Alla vackra flickor på vår skola hade en beundrare, som höll reda på när vi fick gå ut. Vi mötte dem nästan alltid på promenaderna. 'Schönes Mädchen', brukade vi höra dem säga. Jag var omåttligt lycklig i Bonn!"
"Och var är ni nu?" frågade jag.
"Å! I ... chose ..." sa hon.
Nu var det nämligen så att när miss Ginevra Fanshawe – det var den unga personens namn – tillfälligt hade glömt det riktiga namnet på något ersatte hon det bara med ordet "chose". Hon hade lagt sig till med den vanan. "Chose" dök upp titt som tätt i hennes konversation, som en bekväm ersättning för ord hon inte kunde i det språk hon för tillfället råkade tala. Franska flickor gör ofta så och hon hade lagt sig till med samma vana. Jag fann dock att "chose" i det här fallet stod för Villette – den stora huvudstaden i det mäktiga konungadömet Labassecour.
"Vad tycker ni om Villette?" frågade jag.
"Ganska bra. De infödda är rysligt dumma och vulgära, förstår ni. Men det finns en del trevliga engelska familjer."
(Charlotte Brontë, "Villette", s. 63-64)

lördag 14 januari 2017

Grundämnen

Grundämnen: Ett bildlexikon över universums alla kända atomer
av Theodore Gray
Fotografier av Theodore Gray och Nick Mann

Den här boken har jag varit spekulant på ett tag och när jag fick ett presentkort på böcker i födelsedagspresent så slog jag till. jag anade att det här var en sån bok som man vill äga.

Den är jättefin! Det är stora bilder på varje grundämne i ren form – om detta är möjligt – och på olika saker som man kan hitta det grundämnet i, ibland något oväntat. Dessutom lite information och kuriosa om varje grundämne. Varje grundämne ägnas ett uppslag, ibland två. (Fast de sista i det periodiska systemet, de som man bara har lyckats framställa enstaka atomer av, klumpas ihop på ett par sidor. Det finns inte riktigt lika mycket att säga om dem, och inte kan man ta kort på dem heller.) Antingen lär man sig något vettigt eller så lär man sig något roligt, fast antagligen lär man sig lite av varje.

Här blev det ett nytt kryss på bokbingot för sommaren 2016, "popular science".

onsdag 11 januari 2017

Baba Yaga's Assistant

Baba Yaga's Assistant
av Marika McCoola
Illustrerad av Emily Carroll

En av de viktigaste orsakerna till att jag valde den här serieboken är självklart författarens utmärkta namn!

Men jag var faktiskt också intresserad av sagofiguren Baba Yaga. Hon är en häxa ur ryska folksagor som bor i ett hus med hönsben, flyger i en mortel och äter barn. Men jag tror inte att hon ska föreställa enbart ond. Enligt huvudpersonen Mashas mormor, som säger sig ha mött Baba Yaga, uppskattar häxan också tuffa och kvicktänkta flickor.

Masha saknar sin mormor, som dog för ett tag sedan. Speciellt nu när det är kris hemma. Mashas mamma dog för flera år sedan och hennes pappa har träffat en ny kvinna. Nu är det meningen att de ska bli en enda familj. Pappans flickvän verkar väl helt okej, men hennes dotter (mycket yngre än Masha) är rena mardrömmen. Masha vill inte stanna kvar hemma. Så när hon ser en annons i tidningen om att Baba Yaga letar efter en assistent så ger hon sig av för att hitta häxans hus. Det är inte så svårt som det låter. Det vandrade huset vet nog själv vart det ska. Däremot är uppgifterna som Baba Yaga ger henne svåra. Det är ju det som är meningen. Masha måste använda sig av mod och list och alla sagor hon kan komma ihåg.

Jag gillar hur Masha har ett helt vanligt liv i en modern värld, och plötsligt går rakt in i en saga som om det inte vore något konstigt med det. Och det blir en fin historia av det; sagan och Mashas familj. För att vara en bok jag valde på så osäkra premisser (författarens namn, som sagt) så är jag rätt nöjd med den.

söndag 8 januari 2017

2016 års bästa ... facklitteratur, memoarer m.m.

Jag har redan gjort inlägg om mina andra favoriter förra året, om romaner, noveller och deckare, om  barn- och ungdomsböcker, fantasy och sci-fi och om serieböcker.

FACKLITTERATUR

Jag väljer två böcker i helt olika genrer. Fanny Härgestams "Det här är vår tid" är ett intressant reportage om några kvinnor – de flesta politiker – efter revolutionen i Tunisien för några år sedan.

Och så "The Country Diary of an Edwardian Lady" av Edith Holden. Naturdagbok, citerade dikter och vackra bilder. Är det inte ganska nördigt, även om man inte förknippar det uttrycket med 1910-talet? Nördighet uppskattas!

MEMOARER

Min favorit måste nog bli "Dreams of Trespass: Tales of a Harem Girlhood" av Fatima Mernissi, även om den tydligen kallas roman i vissa länder.

JAG VET INTE RIKTIGT

Bodil Malmstens loggböcker. Jag håller på att läsa dem, fast inte så tätt. Efter hennes död läste jag en av dem, "Kom och hälsa på mig om tusen år". Och den var naturligtvis mycket bra.

AKTIVITET


Det finns något som slår bokmässan, faktiskt. Jag och min syster var i London i höstas/somras. (Höst här, sommar där.) Vi var och tittade på Warner Brothers utställning om Harry Potter-filmerna (även om man gillar böckerna bäst så är det värt ett besök) och gick i så många bokhandlar vi bara orkade. Hade det inte varit så hemskt varmt så hade vi orkat med fler. Men man kan ju åka dit fler gånger.

PROJEKT

Om man klickar på en del av länkarna i det här inlägget så leder de till min andra blogg. Den där jag läser mig Jorden runt. Det kommer att ta tid, men jag har kommit en bit på vägen under året. Så det är peojektet för 2016 och 2017 och många kommande år.

2016 års bästa ... serieböcker

Irriterande att man inte kan ha hur många etiketter man vill till inläggen. Det här skulle varit med i förra inlägget hade jag tänkt. Jag gillar mina etiketter. De är väldigt användbara för mig själv, till exempel när jag ska göra såna här årsbästalistor. Så då får man dela upp inläggen i stället.

SERIEBÖCKER

Enda avdelningen där jag inte enkelt kan avgöra vad jag tyckte allra bäst om. Så utan inbördes ordning:
Vera Brosgol – "Anya's Ghost"
Anneli Furmark – "Den röda vintern"
Bryan Talbot – "The Tale of One Bad Rat"
Li Österberg – "Ljusförgörerskan"

Jag började också läsa Ms. Marvel-serien och den är väldigt rolig. Jag menar serierna om den senaste Ms. Marvel, Kamala Khan. Jag är så dåligt insatt i Marvelvärlden, men det har tydligen funnits andra Ms. Marvel tidigare. De vet jag inget om.

2016 års bästa ... barn- och ungdomsböcker, fantasy, sci-fi

Fortsättning på vilka böcker jag tyckte bäst om av de jag läste förra året. Jag har redan skrivit ett inlägg om romaner, noveller och deckare.

BARNBÖCKER

Jag började läsa PAX-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Så himla bra! Och eftersom jag ligger lite efter så har jag inte behövt irritera mig över utgivningstakten än. Visserligen är två böcker per år ganska snabbt, men det känns nog inte så när man läser cliffhangern i slutet av den senast utgivna.

Jag läste också om Astrid Lindgrens "Skinn Skerping, hemskast av alla spöken i Småland". Jaha, var det så den var? Bra bok. Tillräckligt bra för att komma med på ett hörn här.

Det blir ju lite överlappning i olika kategorier här. Pax kunde väl lika gärna hamnat under fantasy. Jag har ingen skräckkategori i år, men jag kunde ju haft med "Skinn Skerping" i den i stället.

UNGDOMSBÖCKER

Jag gillade "We Were Liars" av E. Lockhart. Bäst att inte säga mer om den.


FANTASY

Jag har två favoriter det här året. Dels en bok som utspelar sig i vår egen värld, men i en variant som är full av magi, och dels en som utspelar sig i en annan värld, men där magin inte alls är lika påtaglig. Vad, vad? frågar ni. Jo, "Rivers of London" av Ben Aaronovitch och "Arra" av Maria Turtschaninoff så klart!

Jag har inte läst någon SCIENCE FICTION på hela året. Skärpning!