Bäst i september 2003

September var månaden då jag läste en väldig massa Sandman (en del av det var i augusti, men bla bla). "Preludes & Nocturnes", "The Doll's House", "Dream Country", "Season of Mists", "A Game of You", "Fables & Reflections", "Brief Lives", "World's End", "The Kindly Ones" och "The Wake". Och så Death-albumen: "Death: The High Cost of Living" och "Death: The Time of Your Life". Det nya Sandmanalbumet "Endless Nights" kom också ut (och jag läste det i september, även om texten hamnade i oktober). Läs allihop nu! De är otroligt bra. :)

Lite annat hann jag också med att läsa. T. ex. den vansinnigt roliga kåserisamlingen "Mazettis blandning" och ungdomsboken "Den bästa sommaren".

- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april
- Bäst i maj
- Bäst i juni
- Bäst i juli
- Bäst i augusti

Bäst i augusti 2003

De första delarna i Fushigi Yûgi (det är en tecknad serie) av Yû Watase var väldigt lovande. Tyvärr har jag inte haft råd att köpa så många fler hittills. Handlar om hur en japansk skolflicka hamnar i en sorts sagovärld (typ gammaldags Kina) genom att läsa i en magisk bok. Läs mer.

"The Wolves In the Walls" är en rolig bilderbok (för barn egentligen) om en flicka, Lucy, vars hus tas över av vargar som kommer ut ur väggarna. Resten av Lucys familj säger att det inte är annat att göra än att flytta långt bort, men Lucy (och hennes leksaksgris) tänker inte ge upp så lätt. Skriven av Neil Gaiman och illustrerad av Dave McKean (alltså ett obligatoriskt inköp för mig). Läs mer.

"Juliane och jag" av Inger Edelfeldt är en av mina absoluta favoritböcker, så det är väl inte konstigt att den får vara med på bäst-listan. :) Läs mer.

- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april
- Bäst i maj
- Bäst i juni
- Bäst i juli

Bäst i juli 2003

Jag har faktiskt inte läst så värst många böcker av Astrid Lindgren. Tror jag har fått i mig berätelserna genom osmos snarare. "Ronja rövardotter" har jag i alla fall läst ett par gånger. Den var lite annorlunda vid den här omläsningen. Jag lade märke till en del saker som jag inte har sett tidigare. Misstänker att det var ganska många år sedan jag läste den sist. :)

"Död i Garnethill" var den första i Denise Minas Garnethilltrilogi. Jag är lat, så jag tänker bara hänvisa till mina texter om de andra två: "Exil" och "Den sista utvägen". Så det så.

"Det känns som hundra år" är ett starkt (argh! klichéord!) seriealbum om Åsa Grennvalls uppväxt. Det handlar om att känna sig "fel", att inte vara som de normala tjejerna i skolan, att inte komma överens med mamma, att vara deprimerad... Läs!

I juli började jag skriva den här bokdagboken. En av de första böckerna jag skrev om var Neil Gaimans "Neverwhere". Så i stället för att skriva om den en gång till, så får du läsa om den här. Den var nämligen också en av de bästa böckerna jag läste i juli. Ingen bild på den någonstans, för den är utlånad till en långsamläsande bror. (Inte för att han har särskilt låg läshastighet, han blir aldrig klar med böckerna bara. Eller också har han bara glömt att lämna tillbaka den.)

- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april
- Bäst i maj
- Bäst i juni

Bäst i juni 2003

Bland juniböckerna har jag lyckats begränsa mig till tre bästa. Först blir det nåt av Inger Edelfeldt, ett seriealbum faktiskt. "Den kvinnliga mystiken" dissekerar idéer om vad som är typiskt kvinnligt. :)

"Holes" är en omtalad ungdomsbok av Louis Sachar. Den handlar om den otursförföljde Stanley Yelnats som anklagas för en stöld han inte begått och hamnar i arbetslägret Camp Green Lake. Det har inte funnits någon sjö där på länge, faktum är att vatten är en bristvara i området. I brännande hetta måste Stanley och de andra pojkarna på lägret gräva djupa hål och sedan fylla igen dem. Detta ska vara karaktärsdanande, men Stanley förstår snart att de letar efter något. Med vad och varför? Fantastisk bok! Satir och magisk realism samtidigt.

Och så kom den efterlängtade "Harry Potter and the Order of the Phoenix" ut. Böckerna blir allt längre och mörkare, och det märks att Harry blir äldre. Det här är en av de allra bästa böckerna i serien, men jag tycker nog fortfarande bäst om del tre.

- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april
- Bäst i maj

Bäst i maj 2003

I maj läste jag visst mycket som var bra. Hela sex böcker var bäst. :)

Först ut var Inger Edelfeldts "Betraktandet av hundar". Hennes böcker är ju nästan alltid bra. Ragnar Kalmén har just råkat ut för något sorts sammanbrott. Det hela var mycket pinsamt. Nu försöker han beskriva vad som ledde fram till sammanbrottet. Mycket bra bok, trots att huvdpersonen/berättaren är riktigt osympatisk.

"Kurt quo vadis?" av Erlend Loe har jag skrivit om förr.

Läste om de fyra första Harry Potterböckerna. Allihop är bra, men "Harry Potter and the Prisoner of Azkaban" (nummer tre i serien) är min absoluta favorit. Tror inte jag behöver skriva nåt om handlingen. :)

Lemony Snickets serie om de föräldralösa syskonen Baudelaire skrev jag om i min apriltext. I maj läste jag del 3 och 4 i serien, "Den sorgsna sjön" (i vilken barnen får bo hos en släkting som är rädd för allt och som älskar grammatik) och "Det sällsamma sågverket" (i vilken barnen får slita hårt på en annan släktings sågverk). Skojiga böcker.

En annan väldigt rolig bok var Knut Nærums "Norsk litteraturhistorie fritt etter hukommelsen". Det är alltså en norsk litteraturhistoria, fast inte en särskilt seriös en. Alla utsagor är väl inte helt sanna, boken är nämligen skriven efter principen "Sjekk aldri en god historie". Den är kul även om man inte känner till alla författare som nämns (det gör inte jag).

- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars
- Bäst i april

Tarzans tårar

Tarzans tårar
av Katarina Mazetti

Precis som "Grabben i graven bredvid" så handlar "Tarzans tårar" om en omöjlig kärlekshistoria. Här är det den fattiga tvåbarnsmamman Mariana som med all kraft gungar på datakillen Janne med en slänggunga på stranden. (Mariana är till råga på allt klädd i leopardbikini, därav smeknamnet Tarzan.) Det dröjer inte så länge innan han börjar uppvakta henne, trots att han egentligen inte förstår vad han ser i henne. De kvinnor han brukar träffa är ju både trevligare och snyggare, och inte har de en massa snoriga skrikande barn heller. Dessutom kommer han ju aldrig bli mer än näst bäst för Mariana.

Mariana hade bara tänkt sig lite kravlöst sex med Janne, absolut inte ett förhållande. De passar ju inte alls ihop. Han är så rik att han inte riktigt vet vad han ska göra med pengarna, medan hon inte alltid har råd med mat till sig och barnen. Förresten är hon inte kär i Janne. Hennes stora kärlek är Micke, hennes man, barnens pappa. Men Micke har inte varit hemma på länge. Ibland ringer han och pratar om hur han blir förföljd eller om farlig strålning. Mariana hoppas ändå att han ska komma hem.

Den här boken handlar alltså om fattigdom och psykisk sjukdom, och den är jätterolig. Typiskt Katarina Mazetti att lyckas med det. :)

En fröjdefull jul

En fröjdefull jul
av Viveca Lärn

Det var jul alldeles nyligen och alltså dags att läsa den tredje boken om invånarna på den bohuslänska ön Saltön. Tidigare har jag läst "Midsommarvals" och "Hummerfesten" vid ungefär rätt tid på året.

Det är deppigt på Saltön. MacFie saknar Sara, och Kabben saknar Lotten. Lotten och Sara bor numera ihop i Månssons friggebod och ska öppna hälsokostaffär. Både Blomgren och Christer saknar Emily, men hon har flyttat till Göteborg och driver café i Haga och har inte tid med någon av dem. Blomgren har ju Johanna, men han verkar inte vara så intresserad av henne längre, till Johannas stora förtret.

För Kabben är saker och ting faktiskt så illa att han har tänkt ta livet av sig. På julafton.

Nästan de enda som har det bra är doktor Schenker (Emilys pappa) och gamla Magdalena Månsson. De har rymt. Alla tror att de är i London och julshoppar, men se det är det inte.

Nu känner jag ju till det på Saltön, så den här boken hade jag inga problem att komma in i trots att persongalleriet är ganska stort och invecklat. Det var bara den första boken som var lite trasslig i början. Jag tycker om de här böckerna och ser fram emot att läsa den sista, "Sol och vår". Den ska jag läsa i påsk, för det är visst då den utspelar sig. Det ska bli spännande att se hur det går. :)

----------------------------------------------------

Kan ju passa på att tala om vilka böcker jag fick i julklapp. Fyra stycken, blev det. Av Kristin och JP fick jag "Forføreren". Har läst den tidigare och tycker att den är väldigt bra. :)

Av mina föräldrar fick jag Katarina Mazettis "Tarzans tårar" (som jag redan har hunnit läsa, skriver om den snart) och Nick Hornbys "31 Songs".

Av min lillebror fick jag "Gamla grejer i Göteborg" av Björn Höglund. Det är en guide till antikaffärer, loppisar, antikvariat och sånt. Kul! :)

Lite bokrelaterat är ju Sagan om de två tornen. Fick den långa versionen på dvd av mina föräldrar.

I kategorin "inte bokrelaterat, men givaren har dagbok på enjoydiary" fick jag en jättesöt tomtemus av Susanne. :)

Bäst i april 2003

Ja, men det här har jag ju tid med just nu. :)

Få se, bäst i april...

Jo, jag läste Stephen Kings "Den gröna milen", den som det gjordes en bra film av. Kortfattat är handlingen att en gammal man ser tillbaka som sin tid som fångvaktare på "den gröna milen", som man kallade avdelningen för dödsdömda fångar på fängelset där han arbetade. Speciellt minns han John Coffey, en gigantisk och svagt begåvad svart man som dömts till döden för mordet på två små (vita) flickor. Men John Coffey har speciella gåvor, och frågan är om det verkligen var han som begick mordet. Det är inte precis fint att läsa Stephen King, men han har faktiskt skrivit många bra böcker, t. ex. denna. Den här kom förresten först ut som en serie på sex tunna böcker och sedan i samlad utgåva. Jag läste de tunna böckerna. :)

Jan Kjærstads "Erobreren" läste jag också i april, och jag har redan nämnt att jag tyckte om den och de andra böckerna i trilogin.

"Coraline" är en barnbok som passar för alla vuxna också. Skriven av en av mina favoritförfattare, Neil Gaiman. Coralines föräldrar har inte alltid tid för henne. När de flyttar in i ett ny lägenhet hittar Coraline en dörr som leder till en nästan likadan lägenhet, fast med mycket mer spännande saker i. Det finns även nästan likadana föräldrar i den, och mamman vill väldigt gärna att Coraline ska stanna hos henne... Läskigt. :) Man ska köpa den amerikanska utgåvan, för den är illusterad av Dave McKean. Den brittiska har inga illustrationer. Den svenska har Dave McKeans omslag, men inga illustrationer inuti boken. Dåligt gjort.

Ett par andra bra barnböcker var de båda första i Lemony Snickets (vaddå pseudonym) serie om de tre syskonen Baudelaire. Den första boken börjar med att de förlorar sitt hem och sina föräldrar i en brand, och de tvingas bo hos sin släkting greve Olaf. Han vill åt barnens förmögenhet till varje pris och behandlar dem mycket illa. De lyckas undkomma honom till sist, men han är fortfarande på fri fot. Sedan följer varje bok samma mönster. Barnen får bo hos en ny excentrisk släktning och den elake greve Olaf försöker döda dem och ta deras pengar. De här böckerna är oerhört roliga! Sättet de är skrivna på är verkligen hur kul som helst. Läs läs läs! På den officiella hemsidan kan man få en aning om vilken stil böckerna går i. De båda första (alltså de jag läste i april) heter "En olustig början" och "Reptilrummet". Det ska bli tretton stycken totalt (så klart!). Tror det finns tio på engelska hittills. Sex stycken finns på svenska.

- Bäst i januari
- Bäst i februari
- Bäst i mars

Peerless Street

Peerless Street
av Esther Freud

Sextonåriga Lisa, hennes halvbror Max och deras mamma flyttar till London för att Lisa ska gå en teaterutbildning. De har ingenstans att bo, men får en tillfällig pytteliten lägenhet i ett nedgånget hus på Peerless Street. Vissa av grannarna har väntat i flera år på en riktig bostad.

Lisas syster Ruby har bott i London i några år. Systrarnas pappa är också bosatt där. Ibland bjuder han dem på restaurang och ger dem pengar. Hans favorit av döttrarna är helt tydligt den tuffa och utåtriktade (och drogberoende) Ruby. Lisa märks inte bredvid Ruby. Lisa ser upp till Ruby. Mamman tror att hon har förstört Ruby genom att ge henne för stränga regler, så Lisa får massor av frihet som hon inte vet vad hon ska göra med. Hon gör mest saker som andra drar med henne på. Hon är rädd för allt möjligt och kommer alltid i god tid. Hon skulle gärna vilja vara säker och nonchalant. Lisa är förståndig, säger mamman. Hon vet antagligen inte att Lisa har testat alla droger hon har hört talas om. LSD var hemskt. Det vill hon aldrig göra om. Hon är rädd att någon ska försöka lura i henne LSD och vågar inte dricka något som har varit obevakat eller som någon annan har gett till henne. Snart vågar hon inte ens lämna sin mat obevakad när hon är ensam hemma.

Det händer egentligen inget speciellt i den här boken. Lisa driver omkring, deltar i teaterövningar utan större intresse (kurskamraterna vill bli skådespelare, själv är Lisa bara lite vagt intresserad av att låtsas vara någon annan och ha fina kläder), träffar killar som egentligen är intresserade av Ruby eller nån annan, försöker dölja Rubys problem för mamman och så. Boken är ett fint porträtt av Lisa och hennes värld, men jag blir ändå inte särskilt engagerad av berättelsen. Den är inte riktigt "min stil".

Förresten, "Peerless Street" är faktiskt den svenska titeln. Originaltiteln är "Peerless Flats". Och, ja, författaren är släkt med Sigmund.

Watchmen

Watchmen
av Alan Moore. Illustrerad av Dave Gibbons.

Nu har jag läst "Watchmen" för andra gången och det kanske börjar bli dags att skriva något om det."Watchmen" nämns ofta när folk ska välja det bästa seriealbumet som finns. En klassiker, tydligen. :)

USA, 1985. Kärnvapenkrig kan bryta ut när som helst. För åtta år sedan antogs en lag som förbjöd folk att maskera sig och bekämpa brott, och de flesta superhjältar har dragit sig tillbaka. Tre är fortfarande aktiva. Dr Manhattan är den enda av dem som faktiskt har superkrafter. Han kan styra atomer och partiklar, tid spelar ingen roll för honom och människor betyder inte heller något för honom. Han tillhörde egentligen aldrig de maskerade brottsbekämparnas skara. Han och The Comedian arbetar för regeringen och omfattas därför inte av förbudet. Den tredje aktive brottbekämparen är Rorschach. Han bryr sig inte om lagar utan följer bara sin egen kompromisslösa moral. Han är inte heeelt i psykisk balans.

När The Comedian mördas är Rorschach övertygad om att någon planerar att röja alla maskerade brottsbekämpare ur vägen och varnar sina pensionerade kolleger. De är dock inte lika övertygade. När allt kommer omkring måste The Comedian haft många personliga fiender. Men det är helt klart något märkligt som pågår, och det får konsekvenser för dem alla.

Jag blev inte särskilt imponerad av bilderna, men de är helt okej och inte störande på något sätt. Berättelsen tyckte jag mycket om. Speciellt gillar jag alla detaljer, att det här är en värld som hänger ihop. Rekommenderas!

Bäst i mars 2003

"Saker under huden" av Linda Norrman Skugge (Linda Skugge alltså, hon hade fortfarande kvar mellannamnet när hon skrev den här. Och när hennes första krönikesamling gavs ut hette hon Linda Norrman, det glömmer jag alltid bort när jag försöker hitta den på internetauktioner och så. Fast jag har inte hittat den när jag har skrivit rätt namn heller.) hade jag läst tidigare, för några år sedan. Det handlar mest om kompisarna Linda hade i skolan. De var inga riktiga kompisar, de brukade trycka ner Linda för att själva verka bättre. Föräldrarna var inte heller bra, och släkten var direkt elak. Katterna är bra. Och Siah och Love. Hemskt och bra.

När jag var liten läste jag inte Anne på Grönkulla-böckerna, så det får jag väl göra nu i stället. Handlingen är väl egentligen ganska känd. De två gamla syskonen Matthew och Marilla tänker ta hand om en barnhemspojke som kan hjälpa till på gården. Men på grund av ett missförstånd får de en flicka, Anne, i stället, och de har inte hjärta att sända tillbaka henne. Men det blir en hel del problem med henne, för Anne har lätt för att råka ut för missöden och har dessutom mycket livlig fantasi. De två första böckerna i serien, "Anne of Green Gables" och "Anne of Avonlea", var mycket bra. De senare böckerna, som handlar om Annes studier och om hennes liv som gift, är inte alls lika bra. Men de två första! :)

I en vampyrantologi jag läste en gång fanns det en novell av Tanith Lee som hette "Röd som blod" och var en vampyrversion av Snövit. Det var den absolut bästa berättelsen i antologin. Förra vintern hittade jag den här boken på antikvariat, "Red As Blood, Or Tales From the Sisters Grimmer". Här finns berättelsen om vampyr-Snövit och många andra nya versioner av gamla klassiska sagor.

- Bäst i januari
- Bäst i februari

Bäst i februari 2003

Den bästa romanen jag läste i februari i år var utan tvekan Jan Kjærstads "Forføreren". Men den har jag ju redan skrivit om - här!

"För fin för denna världen" av Daniel Ahlgren är den första boken om Helena i "The girl who never fick nån post". Jag lånade dem på biblioteket och då blev det i fel ordning. Fast det gjorde inte så mycket. Jag tycker att "The girl who never fick nån post" är den bättre av de båda, men "För fin för denna världen" är nästan lika bra (bra i det här fallet betyder jättejättebra, okej?). Helena har väldigt dåligt självförtroende och känner sig misslyckad. Samtidigt vill hon inte vara som alla andra. Hon vill inte dricka varenda helg och sånt som de flesta andra gör. Hela det här seriealbumet utspelar sig under ett cafébesök, där Helena sitter och pratar med sin bästis My och senare med några "tuffa" skolkompisar.

Ett annat bra seriealbum som jag läste i februari var "Hey Princess" av Mats Jonsson. Det handlar om när han flyttade till Stockholm och började röra sig i innekretsar. Och om alla tjejer han har haft mer eller mindre (eh, oftast mindre, verkar det som) lyckade relationer med. Och så är det roligt också. :)

Läste även en pytteliten bok med urval ur Herodotos (Herodotus? Jag har sett båda stavningarna.) historia, och jag skulle gärna vilja läsa hela. Har för mig att den kom i svensk nyutgåva häromåret. Den lilla bok jag läste var på engelska. Den skrevs på 400-talet f. Kr. och handlar om djurliv, gamla kungar och drottningar, hur man mumifierar folk, kända slag och annat kul. Extra kul var förstås att huvudpersonen i "American Gods" höll på och läste i den (alltså hela boken, inte ett urval som det jag läste). Det var därför jag läste den just då.

- Bäst i januari

Blod är tjockare än vatten

Blod är tjockare än vatten
av Astrid Trotzig

Astrid Trotzig och hennes syskon är alla adopterade från Sydkorea. I "Blod är tjockare än vatten" skriver hon nästan i dagboksform ned sina tankar kring att vara adopterad, att inte veta någonting om sina första månader och inte se likadan ut som alla andra. Hon reser också till Sydkorea, för första gången, tycker hon, och skriver om sina upplevelser där. Där ser hon ut som alla andra, men hon förstår inte språket och känner inte till landet.

Jag har läst den här boken en gång tidigare, troligen 1996 när den gavs ut för första gången. Jag hade för mig att jag tyckte att den var bra då, så när jag såg den som En bok för alla så köpte jag den. Den var fortfarande bra, men de detaljer jag fäste mig mest vid förra gången kom jag ju ihåg, så det blev liksom inget nytt nu.

Bäst i januari 2003

Börjar det inte bli dags med någon slags summering av årets läsning? Jo, det gör det! :) Jag läser (alldeles för) mycket, så jag bestämde mig för att skriva lite om varje månad. Om jag orkar. Här kommer i alla fall de bästa böckerna jag läste i januari i år:

Den första boken jag läste ut i år var "American Gods" av Neil Gaiman. Den handlar om Shadow, som släpps ur fängelset samtidigt som han får veta att hans fru är död, och om alla gudar som kommit till USA genom åren och som nu måste försöka klara sig där. Jag bestämde genast att jag skulle läsa om den här boken, men det har jag inte hunnit göra än. Jag kanske bör varna över en obesvarad fråga i boken som kan driva en till vansinne. Det verkar inte som om Neil Gaiman tänker avslöja svaret. Inte för att jag tycker att han borde göra det, det är mycket intressantare om han inte gör det, men en varning är nog på sin plats. :)

Daniel Ahlgrens "The girl who never fick nån post" har jag däremot läst åtminstone 3-4 gånger i år. (Det är ett seriealbum på lite över 100 sidor, så det går ju lite snabbare att läsa än en roman på mer än 600 sidor.) Huvudpersonen Helena har dåligt självförtroende, inga framtidsplaner och är inte särskilt social. Efter studenten finns det ingenting hon vill göra. Hon har en bästa kompis, My, och de är i stort sett oskiljaktiga. Men My har saker hon kan tänka sig att göra i framtiden... Jag vet aldrig om jag ska rekommendera det här seriealbumet eller inte. På ett sätt vill jag att alla ska läsa det, men tänk om de inte tycker att det är bra. Då kanske jag blir tvungen att... döda dem.

"From Hell" av Alan Moore (tecknat av Eddie Campbell) har jag inte haft råd att köpa än, så det blir ingen bild av det. Det är ett tjooockt seriealbum om Jack the Ripper-morden. Det måste ha varit ett enormt projekt, och det finns fotnoter om allt. Jättebra och jättesnyggt. Det finns en film som är baserad på det här (= heter samma sak), men likheterna är få. Allt bra har försvunnit och handlingen är svår att förstå. Läs i stället! Se inte filmen!

Det är slut mellan Rödluvan och vargen

Det är slut mellan Rödluvan och vargen
av Katarina Mazetti

Det här är fortsättningen på "Det är slut mellan Gud och mig".

Efter Pias död vill Linnea inte han någon ny bästa vän, men någon måste hon ju umgås med. Det blir Madeleine som bara är intresserad av sig själv och inte gräver i vad som hände med Pia, och Malin som bara är ängslig och snäll. Men genom dem hamnar Linnea i rejäla knipor och till slut tycker hon att det enda hon kan göra är att försvinna. Hon har fått en ganska stor summa pengar av sin mormor, och dem får hon göra vad hn vill för, bara det är nåt speciellt och de inte försvinner på småutgifter. Men mormor hade kanske inte riktigt tänkt att Linnea skulle göra det hon gör. Eller också hade hon det, det är svårt att veta med Linneas mormor.

Ännu en bra bok! Nu väntar jag på att del tre i serien (det är nog den sista) ska komma som pocket, så att jag kan köpa den. :) "Slutet är bara början" heter den.

Det är slut mellan Gud och mig

Det är slut mellan Gud och mig
av Katarina Mazetti

Linnea och Pia hade inte känt varandra särskilt länge, men de blev bästa vänner med en gång. De kunde prata om allt och de förstod varandra så bra. Men nu är Pia död och Linnea ska försöka förstå och leva vidare.

Jag förstår inte hur Katarina Mazetti bär sig åt för att få med alltihop på mindre än 125 sidor, men hon lyckas mycket bra. Ibland är det nästan plågsamt att läsa Linneas minnen av det enda skolår då hon och Pia var bästisar, för jag vet ju att det är oundvikligt att Pia kommer dö. Men ändå är det här inte en sån där jättesorglig snyftbok, för trots allt beskriver Linnea sin värld med humor.

Nu ska jag kasta mig över nästa bok om Linnea - "Det är slut mellan Rödluvan och vargen".

Ängeln på sjunde trappsteget

Ängeln på sjunde trappsteget
av Frank McCourt

Se, nu har jag också läst den! Precis som alla andra. Jag har inte läst den tidigare, för jag är en aning mistänksam mot verklighetsbaserade böcker som handlar om barn som har överlevt sin svåra barndom mot alla odds eller om hur ont och elakt det är med islam. Det verkar som om de kan vara hur dåligt skrivna som helst och folk tycker ändå att de är så himla bra och inspirerande, bara för att det har hänt på riktigt. (Jag undrar föresten vad jag skulle ha tyckt om "Inte utan min dotter" idag. Jag läste den när jag var 10 eller 11 och då tyckte jag att den var väldigt bra... Den boken nämndes under ett samtal jag hade med min brors flickvän om "Bokhandlaren i Kabul". Vi förstår inte vad alla gnäller om, för varken bokhandlaren eller hans familj porträtteras som särskilt dåliga. I "Inte utan min dotter" minns jag det som att i stort sett alla muslimer framställs som direkt onda. Det är deras enda motivation för att hålla Betty och Mahtob kvar i Iran.)

Men nu var det inte det som jag skulle skriva om, utan om "Ängeln på sjunde trappsteget", som handlar om något helt annat. Frank McCourt föddes 1930 i New York. Båda föräldrarna var från Irland och när Frank var fyra år flyttade familjen tillbaka dit. De bosatte sig i mammans hemstad Limerick och försökte hanka sig fram så gott det gick. De gånger pappan hade arbete drack han ofta upp lönen. Man bodde i undermåliga hus och barnen gick illa klädda. Flera av Franks småsyskon dog. Frank var också svårt sjuk vid ett par tillfällen, men överlevde. Han var begåvad och lärarna ville att han skulle få studera, men själv ville han tjäna ihop pengar så att han skulle kunna flytta tillbaka till Amerika. Jag gillade boken, och jadå, den är välskriven. Jag ska nog läsa uppföljaren "Lyckans land" också.

Lycka till, Lotta

Lycka till, Lotta
av Merri Vik

Nu när jag har "Lycka till, Lotta" saknar jag bara en endaste Lottabok ("Då kör vi då, Lotta"). Sammanlagt finns det 46 böcker om Lotta samt en om hennes dotter. Jag och många andra, t. ex. en av mina bästa kompisar, läste de här böckerna på mellanstadiet. Då köpte man väl inte direkt för att samla ihop hela serien, utan det blev en lite då och då, och så lånade vi av varandra. I början av 90-talet försvann böckerna ur butikerna (den första kom ut på 50-talet), men det brydde jag mig inte så mycket om för då läste jag ju dem inte längre. För ett par år sedan fick jag lust att läsa dem igen och dessutom att samal ihop hela serien. Jag hade ungefär hälften av böckerna sedan tidigare, och lyckades få tag på ganska många av de saknade på ett antikvariat för barn- och ungdomsböcker (det finns tyvärr inte kvar nu). Så har jag hittat en del på loppmarknader och några är köpta på auktion på internet. Jag är inte den enda som har blivit Lottasamlare på "gamla dar", vilket ju gör det hela lite knepigare. Och dyrare. För "Lycka till, Lotta" betalade jag ungefär 10 gånger så mycket som den kostade som ny.

Det här är alltså boken där Lotta gifter sig med Paul. Det framgår väl ganska tydligt av utsidan? :) Kul att äntligen få läsa den boken. Att de skulle gifta sig visste jag ju redan. På mellanstadiet läste vi ju böckerna i total oordning, och eftersom man får följa Lotta under ca. 10 år så var hon ibland en 13-14-åring som tyckte att Paul var världens jobbigaste och ibland var hon vuxen och gift med honom, och så fanns naturligtvis alla stadier däremellan. Efter ett tag var det faktiskt inte ens förvirrande.

Men innan det blir bröllop för Lotta och Paul så är det Lottas kompis Lenni som ska gifta sig med sin Veronica. Lotta brukar ju råka ut för en del komiska missöden, men Lenni är faktiskt nästan värre. Jag ska inte avslöja hur han är klädd under bröllopet, men det fick mig att skratta. Men det är inte bara den ena tokiga händelsen efter den andra, här finns både allvar och romantik med. Det är nog det som är så bra med de här böckerna. Det är inte bara så att de får en att skratta, utan man kommer väldigt nära Lotta också. Hon blir som en vän. Nu är det ju inte alla böcker i serien som är lika bra, men den här tyckte jag om.

Ranma ½ del 2 - Jägaren

Ranma ½ del 2 - Jägaren
av Rumiko Takahashi

När jag hade läst den första delen i Ranma ½-serien var jag inte riktigt säker på om det här skulle vara läsvärt eller inte. Det kunde ju bli hur som helst. Nu har jag läst den andra delen och är nöjd. Man lär känna personerna bättre, särskilt Ranma och Akane (som är förlovade med varandra mot sin vilja), och en ny kul karaktär dyker upp. Ryoga är Ranmas före detta klasskompis och numera fiende. Ranma har ingen aning om varför Ryoga hatar honom. Okej att Ranma brukade sno åt sig den sista maten mitt framför näsan på Ryoga när de gick i skolan, men är det verkligen en vettig orsak?

Nästa del ska komma den 20 januari. *se fram emot*

Oberkanakengeil

Oberkanakengeil
av Osman Engin

Den här boken fick jag i födelsedagspresent av min kompis "Sommarregn" i Bremen. Osman Engin är en satiriker från Bremen. Han är född i Turkiet, men kom som tolvåring till Tyskland.

Huvudpersonen i den här boken heter också Osman Engin, men han är inte samma person som författaren. Bok-Osman är en turkisk gästarbetare som har levt i Tyskland i 30 år. Han har fru och fem barn, de äldsta är vuxna och den yngsta är sådär 6-8 år. Osman och familjen råkar ut för diverse dråpliga situationer i de i stort sett fristående kapitlen (det är sällan det finns någon koppling mellan kapitlen, förutom att det handlar om samma familj). Det ska vara satir sägs det, men jag tycker att satir borde vara betydligt elakare än det här. Det värsta som sägs här är väl att när det är inbrott i Osmans källare ett stort antal gånger så arresterar polisen hellre Osmans turkiske vän än den tyske knarkaren som faktiskt erkänner inbrotten. Annars avhandlas mest saker i stil med att familjen ser för mycket på TV och att Osmans fru klagar på honom. Hur många gånger har man inte läst nåt sånt? Men boken är ganska kul ändå, och jag har säkert lärt mig flera tyska ord.

Tiden det tar

Tiden det tar
av Hanne Ørstavik

Signe är sjukskriven från sina studier och har just flyttat till ett hus på landet tillsammans med sin man och deras lilla dotter. Det är snart jul och Signes föäldrar och bror kommer på besök. Det verkar finnas en del konflikter där som fortfarande påverkar Signe. Så får vi läsa om hur det var strax före jul när Signe var tretton år. Hur hade hon det egentligen som barn?

Egentligen händer det inte så mycket i boken. Det är väldigt vardagliga händelser som avhandlas, som att åka och handla, att träffa kompisar och att äta middag. Genom det får man som läsare en inblick i hur Signes familj fungerar, och speciellt i vilken roll Signe har tagit på sig. En väldigt bra bok som jag har tänkt mycket på de senaste dagarna.

Norska serier

Kristin och JP handlar seriealbum åt mig när jag fyller år. Snällt. :)

"Kebbelife" av Mette K. Hellenes handlar om väninnorna Mette och Vanessa (som är baserade på, eller åtminstone döpta efter, författaren och en väninna) som rör sig i norska konstnärskretsar. De tycks inte ha några sociala talanger att tala om och har en tendens att göra bort sig eller bli ovänner med folk. Ibland är det kul, men albumet känns väldigt ojämnt. En del episoder tycker jag inte alls är roliga. Inte för att seriealbum måste vara roliga, men jag tror att det är meningen att det här ska vara det. Men det finns tydligen folk som har precis den här sortens humor, för på mao.no var det folk som hade gett "Kebbelife" högsta poäng.

Så var det "Propaganda!" av Christopher Nielsen. (Albumet gick inte riktigt in i min scanner, så bilden här ovanför är lite, lite avklippt i kanterna.) Det är en samling serienoveller som handlar om t. ex. alkohol, klasskillnader, abort och viktproblem. Eller litteraturens dåliga inflytande på ungdomen. Det blir gärna absurt. Jag gillar det här!

Augustpriset

Årets Augustpris gick till Kerstin Ekman för "Skraplotter", den tredje delen i Vargskinnet-trilogin. Är det någon som har läst hela trilogin som kan tala om ifall den är bra eller inte? Augustpristagarböcker brukar vara bra, men jag har hört en del negativa saker om "Guds barmhärtighet" (del 1 i trilogin). Och att en bok fått Augustpriset är ju ingen garanti för att jag ska tycka om den.

Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok gick till Johanna Thydell för "I taket lyser stjärnorna". Den har jag tänkt läsa länge. Får väl se när det blir av...

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
av Håkan Nesser

Det första man frågar sig är ju: Och vem är Kim Novak? Läs om Kim Novak på imdb.com.

Men boken utspelar sig en sommar i början av 60-talet, och därför är Kim Novak den första som killarna i skolan kommer att tänka på när den nya vikarien Ewa Kaludis susar in på skolgården på sin Puch. Alla killarna blir kära i henne, bland dem fjortonårige Erik, som är den som berättar historien. Han minns just den här sommaren i detalj på grund av Det Fruktansvärda som hände på sommarlovet. Och händelserna som till slut ledde fram till Det Fruktansvärda inleddes den dagen då handbollsstjärnan Kanon-Berra Albertsson och hans Kim Novak-liknande fästmö Ewa Kaludis flyttade till den lilla staden.

Annars var det ett fint sommarlov, fram till Det Fruktansvärda. Erik och hans bror Henry (som är mycket äldre än Erik) ska tillbringa sommaren i familjens sommarstuga. Det är den som kallas Genesaret. Mamman är döende i cancer och pappan är upptagen med att jobba eller besöka henne. För att Erik ska få jämnårigt sällskap ska hans klasskompis Edmund också följa med till stugan. Erik och Edmund känner inte varandra, deras pappor jobbar ihop och har bestämt det hela, men de blir snart riktigt goda vänner. Det är nog det bästa med boken, beskrivningen av deras vänskap och sommardagarna i Genesaret. Dessutom är det ett lite annorlunda perspektiv på själva brottet som begås (det är väl klart att det begås ett brott!) och slutet är ganska okonventionellt. Jag gillar det. :)

Tänker läsa "... och Picadilly Circus ligger inte i Kumla" snart. Som jag har förstått det har den inget med "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" att göra bortsett från att det är samma stad och samma årtionde, men jag räknar med att den också är bra. Läste baksidestexten på den när jag var på COOP idag. Den verkar bra.

Danska deckare

Vem var det som letade efter danska deckarförfattare? Lesehesten?

Jag hittade en lista över danska deckarförfattare på ett väldigt bakvänt sätt. Sökte efter sidor om Håkan Nesser och hamnade på www.schwedenkrimi.de, som faktiskt inte bara handlar om svenska deckare utan om deckare från hela Norden. Bl. a. så har de listat författarna efter land, och här är den danska listan. Det är på tyska, men även om man inte kan det språket kan man ju åtminstone läsa författarnas namn. :)

Jag har faktiskt läst en bok av Gretelise Holm, men det var inte en deckare. Peter Høeg känner jag ju också till, men resten vet jag inget om även om jag har hört något av namnen på listan.

----------

Skriver lite om "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" i morgon.

Det här är inte en bok

Det här är inte en bok
av Linda Skugge

Det är ganska svårt att beskriva "Det här är inte en bok", den är lite annorlunda. Det handlar lite om folks reaktioner på Linda Skugges tidigare bok "Saker under huden" och hennes krönikor. Folk som skickar samma mail jättemånga gånger och kräver att få svar. Och så är det de långa mailen som OCD-flickan skickar, om sitt liv och om hur mycket hon känner igen sig i Lindas* texter. Det handlar också mycket om Lindas graviditet och om hur hon tjatar och gråter sig till kejsarsnitt för att hon inte litar på att det finns en läkare i närheten under en vanlig förlossning och då kommer det hända något med barnet. Det känns lite som en dagbok. Inte av typen "det här har jag gjort idag", utan en där Linda har skrivit vad hon kommer att tänka på. Jag gillar hennes sätt att skriva. Har lånat och läst den här boken innan, men köpte den för ett tag sen så att jag skulle kunna läsa den igen.

----------

*Av någon anledning kallar jag henne vid förnamn. Inte för att jag tycker att jag känner henne, men hon är ju med i boken och heter Linda.

Rainbow Valley

Rainbow Valley
av L.M. Montgomery

Jag läste aldrig "Anne på Grönkulla" när jag var liten, men det går väl lika bra när man är stor. Jag började läsa serien i år och nu har jag just läst den sjunde boken. Jag tog en ganska lång paus mellan del sex och del sju, för jag hade tröttnat på böckerna. Det är väl egentligen de två första som är bäst. Men nu när jag väl har fått läst "Rainbow Valley" har jag fått tillbaka intresset för serien igen. Jag vet inte riktigt om det beror på pausen jag har tagit i läsningen eller om den här är bättre än de föregående böckerna.

Vi har fått följa Anne sedan hon var liten och kom till syskonen Matthew och Marilla, som egentligen hade tänkt adoptera en pojke som kunde hjälpa till på gården, och nu är hon vuxen och har sex barn. Barnens favoritplats är ett ställe de kallar Rainbow Valley. De brukar alltid leka där. En dag lockas syskonen Meredith, den nye prästens barn, dit och de båda syskonskarorna blir vänner. Egentligen handlar den här boken mest om de fyra syskonen Meredith, som ställer till med skandal efter skandal i byn utan att mena det. Deras mamma är död och deras pappa prästen är visserligen snäll, men väldigt disträ och lägger knappt märke till barnen. Aunt Martha ska ta hand om dem och hushållet är det meningen, men hon är så gammal och hon bryr sig dessutom inte särskilt mycket. Barnen går i trasiga kläder och barfota, de får inte tillräckligt att äta och huset är ostädat. Jerry, Faith, Una och Carl får försöka klara sig själva så gott det går, men det är så mycket som de inte vet att man inte får göra och ofta blir det fel.

Nu ser jag fram emot att läsa nästa del - "Rilla of Ingleside". Rilla är Annes yngsta barn, som vi hittills inte har fått läsa så mycket om.

Kurt koker hodet

Kurt koker hodet
av Erlend Loe. Illustrert av Kim Hiorthøy.

En dag kom en slem fyr til Gunnars kai (hvor Kurt jobber som truckfører) og spurte om han kunne få kjøpe kaia. Det fikk han ikke og da bygde han en kjempemoderne kai like ved siden av Gunnars kai. Nå kjører alle båter dit og nesten alle ansatte på Gunnars kai mister jobben. Bare Gunnar, Kurt og en annen er igjen og de har ikke mye å gjøre. Når Kurt og sønnen Bud (Bud er to-tre år og har mistet barnehageplassen sin, så han må bli med Kurt på jobb) skal vaske en container (de må jo gjøre noe) oppdager de att den er full av folk som hvertfall ikke er fra Norge. Bud blir forelsket i en jente på sin alder (ordet "lysfontene" blir brukt) og Kurts kone Anne-Lise syns at det er svært SPENNENDE med folk fra fremmede land. Hun blir veldig engasjert, spesiellt i en fyr som atpåtil er en bedre truckfører enn Kurt. Kurt liker det dårlig.

"Kurt koker hodet" var opprinnelig et teaterstykke og det fremgår tydelig syns jeg. Det er veldig mye dialog i denne boka, mye mer enn i de andre Kurtbøkene. Jeg liker det ikke noe særlig, men det er i grunn ikke noen stor skuffelse. Jeg var forberedt på en nedtur etter den geniale "Kurt quo vadis?" og Loe er jo alltid morsom. "Kurt koker hodet" er en morsom bok, men sier ikke noe nytt om innvandring, arbeidsløshet eller sjalusi. Kanskje noe nytt om leverpostei og om kongen...

Jeg skjønner ikke helt dette med hodekokingen. Folk i boka koker hodet litt nå og da. Snodig.

P.S. Jeg er ikke norsk! Dere må unskylde alle de språklige feilene mine. Det er vanskelig å ikke blande det sammen med svensk.

Flickan med silverhåret

Flickan med silverhåret
av Margit Sandemo

År 1781 tvångförflyttade Katarina den stora den svenska befolkningen på Dagö i Östersjön till Ukraina. Många dog under färden, men Koppers Lisa överlevde. Varför hon nu skulle göra det, när resten av hennes familj dog. Lisa var inte som de andra. Hon såg inte ut som sina syskon utan liknade i stället en adelsman som besökt Dagö, och dessutom var det som om hon levde i sin egen lilla värld och inte brydde sig om de andra i byn. Men det var bara ett försvar mot omvärlden, i själva verket längtade Lisa efter någon som behövde henne och tyckte om henne.

En dag ser Lisa och hennes släkting Jonas en zaporogkosack som blir torterad av tatarer. Lite senare ser de kosackens övergivna kropp ligga på platsen. Lisa vill gå dit och se om han lever, men Jonas vägrar. Det kan vara farligt. Så i stället smyger Lisa dit på natten...

Den här påminner faktiskt lite om Den svarta ängeln. Det är ett par som träffas, förlorar varandra, återses och så är det en massa missförstånd och konflikter som måste redas ut innan de äntligen kan få varandra (räknar med att det där inte var någon enorm spoiler, det är ganska vanligt med lyckliga slut i följetonger). Här är det lite mer yttre spänning, strider och flykt och sådant. Men det är så klart kärlekshistorien som är viktigast. :)

Här och här finns lite mer information om Gammalsvenskby, byn som Dagösvenskarna grundade i Ukraina.

Tillägg 24/11: Artikeln i DN som Johanna tipsade om.

Den svarta ängeln

Den svarta ängeln
av Margit Sandemo

Teresia Hammarfeldt, Tessa, är en rikemansdotter som i hemlighet går runt i stadens fattigkvarter med mat och enkla sjukvårdartiklar. Ingen vet vad hon heter, men eftersom hon alltid är klädd i svart kallas hon den svarta ängeln. Den enda som vet vem hon är är prästen. En dag har han ett speciellt uppdrag för henne. Ett skepp med sårade soldater ligger i karantän i hamnen. Modern till en döende adelsman vill att en trevlig flicka ska vara hos hennes son och göra hans sista timmar ljusa. Själv får modern inte gå ombord, men den sjukvårdskunniga Tessa får och hon är perfekt för uppdraget. Men Tessa har inte förstått vilka baktankar adelsdamen har...

Margit Sandemos böcker är jättebra om man vill ha en söt och enkel bok att sitta och mysa med. Det är precis vad den här är. :)

Kristin håller på och läser Margits följetonger och jag fick också lust att göra det.

The Thackery T. Lambshead Pocket Guide to Eccentric & Discredited Diseases

The Thackery T. Lambshead Pocket Guide to Eccentric & Discredited Diseases
edited by Dr. Jeff VanderMeer & Dr. Mark Roberts

"From Freetown to Istanbul, Timbuktu to Ulan Bator, the Guide has proven its worth under less than ideal conditions. When a doctor lost in the Congo rainforests with only a few antibiotics and feral pygmy elephants for company cannot diagnose his odd spinal condition, he reaches for his handy copy of the Guide. When a family practice doctor cannot understand why a patient of 30 years with no history of mental defect suddenly begins to mimic inanimate objects, she turns to the reliable Lambshead Pocket Guide."

Det här är en bok om sjukdomar som i vanliga fall inte brukar stå med i läkarböckerna. Att samla ihop texter om dessa sjukdomar har blivit doktor Lambsheads livsverk. Förutom de medicinska artiklarna innehåller boken även en historik över tidigare versioner av Guiden (det här är den 83:e årgången) samt texter om den legendariske doktor Lambshead. Han är numera 102 år och har överlåtit ansvaret för Guiden till några andra, men den skrivs fortfarande i hans anda.

Naturligtvis är inte ett ord sant. Sjukdomarna är påhittade av en mängd olika författare (här finns bl. a. bidrag från Neil Gaiman, Alan Moore och China Miéville) och Thackery T. Lambshead har aldrig funnits på riktigt. Det är inte så att människor egentligen ska vara hudlösa och att huden är en (ärftlig) parasit som lever över hela kroppen. Folk förvandlas inte till frukt bara så där. Och troligen kommer inget hemskt att hända med din hjärna om du uttalar ett visst ord (som inte ska avslöjas här, om ifall att) på exakt rätt sätt.

De bästa fallbeskrivningarna är de som är som små noveller (om man tänker på att det handlar om bisarra sjukdomar så kan du säkert lista ut ungefär vilka genrer det rör sig om), och många är roliga. Helst ska boken avnjutas i små doser, annars är det lätt att man blandar ihop de olika sjukdomarna och tröttnar på den. Språket är dessutom ganska svårt (det är ju meningen att det ska likna en riktig läkarbok så mycket som möjligt), så det kan vara svårt att koncentrera sig på boken länge. Rekommenderas inte till folk som inte är så bra på engelska. Men om man är bra på engelska och dessutom har rätt sorts humor så är det här en bok för dig.

Ett extra plus är alla illustrationer. Det är inte bara till sjukdomarna, utan även exempel på hur tidigare utgåvor av Guiden sett ut. Ett förlag envisades t. ex. med att ha hinduiska gudar på omslaget och en ännu tidigare utgåva luktade starkt av makrill. (Det finns dock inget "skrapa och lukta" i den här boken. Kanske lika bra...)

Ny bok

Idag fick jag Erlend Loes senaste Kurtbok ("Kurt koker hodet") i posten. Det var Kristin som hade skickat den till mig. :) (Ja, jag visste om att hon skulle göra det. Hade beordrat henne. Hehe.)

Kommer ha fullt upp i helgen (besök hit, besök dit), men räknar med att jag ska hinna läsa den boken också.

D-N-Angel

D-N-Angel
av Yukiru Sugisaki

Mer manga översatt till svenska. Måste testläsas! (Jag har inte råd och känner inte för att sätta mig in i genren. Undantaget är det som översätts till svenska. Mer hanterbart, om man säger så.) D-N-Angel (eller hur man nu ska skriva det) handlar om en mesig kille, Daisuke, som fr. o. m. sin fjortonårsdag börjar förvandlas till mästertjuven Dark varenda gång han får syn på tjejen han är kär i. När Dark får syn på tjejen han är kär i förvandlas han tillbaka till Daisuke igen. Det är något genetiskt, Daisukes familj har förvandlats till Dark i generationer. Att tjejerna som Daisuke och Dark är förälskade i är tvillingsystrar och går i Daisukes klass gör inte det hela enklare. Daisuke förvandlas vid de mest olägliga tillfällen. I klassen går dessutom en kille vars livsuppgift är att sätta fast Dark, och det verkar som om han anar Daisukes hemlighet. (Ingen annan gör det - Daisuke och Dark liknar inte varandra alls.)

Hmm, jag måste nog läsa nästa del också (kommer visst ut i januari) innan jag kan bestämma mig för vad jag tycker (kommer t. ex. handlingen utvecklas mer eller kommer det bara vara samma saker som händer?). Det verkar kul, men ibland förstår jag inte riktigt vad som händer. Ungefär som "Sailor Moon" som min syster läser. Där brukar jag inte heller förstå handlingen. Min syster hävdar att den inte alls är svår att förstå, så jag är nog defekt på något sätt.

Den röda lyktan

Den röda lyktan
av Su Tong

"Den röda lyktan" innehåller två noveller, "Hustrur och bihustrur" och "Shu Nong". Filmen Den röda lyktan är baserad på "Hustrur och bihustrur" (inga röda lyktor i novellen dock). Boken heter säkert så för att folk som har sett filmen ska köpa den.

Hustrur och bihustrur
Nittonåriga Songlian blir bortgift med Chen Zuoqian, en man i femtioårsåldern. Hon är hans fjärde hustru. Först tycker hennes man naturligtvis bäst om henne, men när han tycker att hon börjar bli besvärlig går han hellre till någon av de andra. Det är en evig maktkamp mellan Chen Zuoqians fyra fruar - vem tycker han bäst om, vem har en son och vem har ingen? Songlian vantrivs. Det finns en brunn som inte används och som Songlian inte får ur tankarna. Hon ser spöken i den, och de ser ut som hon själv.

Shu Nong
Familjerna Shu och Lin är grannar, de bor på varsin våning i samma hus. Alla tycker illa om den otrevlige fjortonåringen Shu Nong. Han i sin tur spionerar på de båda familjerna. Han känner till alla deras sjaskiga hemligheter och önskar att han vore en katt.

Faktiskt riktigt läsvärda noveller. Speciellt för 30 kr, som boken kostade. :)

(Nu återstår bara problemet om var i bokhyllan boken ska stå. Egentligen är visst författarens familjenamn Tong, men sedan tog han en stavelse från sin hemstads namn och det blev Su Tong. Betyder det att boken ska sorteras in efter Su eller Tong? Vilka problem jag har.)

Katitzi

Katitzi
av Katarina Taikon

Katitzi är den besvärligaste ungen på barnhemmet tycker fröken Larsson, men hon är omtyckt av de andra barnen och av den snälla fröken Kvist. Fast ett av barnen tycker inte om Katitzi - Rut. Fast Rut tycker ju inte om någon. Hon tycker att Katitzi gör sig märkvärdig med sina berättelser om cirkusfolket hon bodde hos innan hon kom till barnhemmet. En dag får Rut höra något om Katitzi som hon genast sprider ut till de andra barnen - Katitzi är minsann z i g e n a r e. Ingen vet vad det är, men Rut har hört att de inte är som andra. Katitzi bli ledsen, för hon vill ju inte vara annorlunda.

Så kommer Katitzis pappa och hämtar henne till familjen, som hon inte kan komma ihåg. Hon kommer inte ihåg deras språk heller, och sättet de lever på är helt främmande. för henne. De reser omkring, och hela tiden blir de bortkörda. Något vanligt hem kan de inte få, för ingen vill ha dem boende i sin trakt. Katitzi vill lära sig läsa, men rektorn låter henne inte börja i skolan. Men hon har ju sin hund åtminstone.

Det finns massor av böcker om Katitzi, det här är den första. Böckerna bygger på Katarina Taikons eget liv (tydligen fick hon inte möjlighet att lära sig läsa förrän hon var 26 år gammal). Stilen är ganska typisk barnboksstil (först verkar det som om Katitzi är en sån där hemsk barnbokshjältinna som alltid är snällast och bäst, men det intrycket förvinner tack och lov snabbt) som jag kanske egentligen är lite för gammal för. :) Men ämnet är ju väldigt intressant, och dessutom gillar jag barnböcker, så om de har dem på biblioteket (det borde de ha, de är väl nästan klassiker) kommer jag säkert läsa fler böcker i serien.

Fler Denise Mina-böcker!

Nu har jag kollat upp om Denise Mina har gett ut fler böcker än Garnethilltrilogin. Jodå. Det finns även en som heter "Det heligaste". Den engelska titeln är "Sanctum". Den lär handla om en man vars fru blivit dömd för att ha dödat en seriemördare. Måste ha!

Enligt amazon.co.uk ska Denise Mina komma ut med en ny bok nästa år, "Field of Blood".

Ida Maria från Arfliden

Ida Maria från Arfliden
av Ann-Madeleine Gelotte

Häromdagen var jag på loppis för att köpa en byrå. Jag kom hem med tolv böcker. Och en byrå. (Faktiskt.) "Ida Maria från Arfliden" var en av böckerna. Jag har läst den tidigare och kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt bra när jag var liten. För det är en bilderbok för barn. Ann-Madeleine Gelotte har intervjuat sin mormor och utifrån mormoderns berättelser om sin barndom i det sena 1800-talets Norrland har den här boken skrivits. Familjen bodde i en avsides belägen stuga som ägdes av skogsbolaget där fadern arbetade. De var i stort sett självförsörjande. Ida Maria var äldst i den stora barnaskaran, och hon berättar om det dagliga arbetet, om vad de lekte och om speciella händelser hon minns, t. ex. när det kom knallar till Arfliden, natten när hennes syster Hilma föddes och den gången hon såg ett spöke.

Jag gillar fortfarande de färgglada illustrationerna, och det är roligt att läsa hur det var förr i tiden. :) Ann-Madeleine Gelotte har även gjort en bok om sin mammas uppväxt i Stockholm ("Tyra i 10:an Odengatan"), och en om sin egen barndom ("Vi bodde i Helenelund"). Jag läste dem också när jag var liten, men jag fastnade inte för dem på samma sätt.

Den sista utvägen

Den sista utvägen
av Denise Mina

"Den sista utvägen" är den avslutande delen i Denise Minas Garnethilltrilogi. När jag läste del två, "Exil", ville jag veta hur det gick så fort som möjligt, men sedan tog det ändå tre månader innan jag läste den här. Det fanns så mycket annat jag också ville läsa. När jag väl började på "Den sista utvägen" läste jag dock de över 400 sidorna på mindre än två dagar.

Maureen O'Donnell har det inte särskilt bra nu. När hennes gifte (det visste hon inte om då) älskare mördades blev hon tvungen att ta lagen i egna händer (jag ska inte säga för mycket om det, läs om det i "Död i Garnethill"). Nu ska rättegång hållas mot mördaren och Maureen måste vittna. Men om hon talar sanning kommer hon själv och många andra råka illa ut. Ljuger hon kommer mördaren släppas fri och då kommer han att hämnas. Michael, Maureens pappa som förgrep sig på henne när hon var liten, är tillbaka i Glasgow. Hennes syster, som tror att Maureen ljuger om övergreppen, väntar barn och kommer troligen demonstrativt låta Michael umgås med barnet.

Maureen har inga pengar men en enorm skatteskuld, och för att kunna betala den måste hon och kompisen Leslie sälja smuggelcigaretter på en suspekt loppis. Det kanske inte är så konstigt att Maureen börjar få allvarliga problem med spriten. Hon märker ju själv att hennes vänner börjar bli bekymrade, och att folk börjar behandla henne som hennes alkoholiserade mamma Winnie alltid behandlats. Som om inte detta skulle vara nog med problem så dör en kvinna som Maureen var bekant med, och Maureen misstänker brott. Hon känner sig ansvarig för kvinnan och trots att hennes kompisar tror att hon har blivit galen börjar hon med egna efterforskningar. Och i bakhuvudet snurrar alltid samma fråga: Vad ska hon göra med Michael?

"Död i Garnethill", "Exil" och "Den sista utvägen" är en jättebra deckarserie. Miljöerna är välbeskrivna och befolkas av samhällets lägsta, de fattiga, knarkarna, de psykiskt sjuka... Intrigen är spännande och oförutsägbar. Det blir inga fler böcker om Maureen O'Donnell, men jag hoppas att Denise Mina skriver fler böcker om andra personer. Jag har faktiskt för mig att jag har hört nåt om en ny bok, men jag är inte säker. Hoppas.

Forføreren, Erobreren, Oppdageren

Forføreren, Erobreren, Oppdageren
av Jan Kjærstad

(Egentligen är det bara "Oppdageren" jag har läst nyligen, men det är lika bra att skriva om allihop när jag ändå håller på.)

Jonas Wergeland har just kommit hem från en resa. Hans hustru Margrete är död, skjuten i hjärtat. Det går lång tid mellan Jonas kommer hem tills han ringer polisen. Var Margrete verkligen död när han kom hem, eller var det han som mördade henne? Fallet blir mycket uppmärksammat, för Jonas Wergeland är inte vem som helst - han är en av Norges mest kända och populära TV-personligheter. Det var han som skapade Å tenke stort, en kritikerrosad serie porträtt av kända norrmän, som följdes av en miljon tittare i Norge. Är han kanske en mördare?

Men vänta lite, det här är inte en deckare. Det är inte en mordutredning som börjar här. I stället handlar det om Jonas Wergeland, om hans barndom och ungdomsår, hans vuxna liv och TV-programmen han gjort. Berättelsen är inte linjär, utan den hoppar fram och tillbaka mellan olika tider och händelser. Det kan börja med en händelse som assosiceras till en annan som associeras till en tredje och sedan kommer den första tillbaka igen. Samma händelser kan återkomma en mängd gånger i samma bok. Men i en annan bok är det helt andra händelser (som återkommer och återkommer i den boken), och den ger också en lite annan syn på Jonas Wergeland. Böckerna ska nämligen föreställa biografier, skrivna av olika personer som av någon anledning har haft inblick i Jonas Wergelands liv. Det var lite förvirrande innan jag förstod det, för ibland säger de emot varandra. Och de avhandlar, som sagt, helt olika händelser. En person som i en av böckerna framställs som mycket viktig för Jonas kanske inte ens nämns i de andra, och då blir det ju som om den inte fanns. Men det är så det ska vara. Kanske är det så att ingen av böckerna ger en god bild av Jonas Wergeland.

Jag tycker att de här böckerna är fantastiska. Tycker om det här sättet att berätta. Jag lånade böckerna på biblioteket, men jag ska absolut köpa dem någon gång.

Om någon skulle ha lust att läsa dem på svenska (t. ex. för att det är betydligt lättare att få tag på dem på svenska i Sverige) så är titlarna logiskt nog "Förföraren", "Erövraren" och "Upptäckaren".

Rapport från en skurhink

Rapport från en skurhink
av Maja Ekelöf

Jag är städerska, så då måste jag ju läsa den här boken. :)

Maja Ekelöf var också städerska, och det här är hennes dagboksanteckningar. De är från 1960-talet, när hon var i 50-årsåldern.

Hon är frånskild och har fem barn. Barnen är visserligen stora, men det är inte lätt att hitta jobb trots att de försöker i flera städer. Arbetet är slitsamt och Maja orkar inte med lika mycket som när hon var yngre. Inte får hon mycket betalt heller, och ibland måste hon svälja stoltheten och gå till socialen för att få hjälp. Ute i världen är det bara elände. Korea, Vietnam, Biafra... Atomvapen och napalm. Studentrevolt. Hon har ett stort politiskt engagemang (och det verkar väldigt "60-taligt", mycket Mao och sånt), men de flesta andra i hennes generation har inte det. Hon tycker om att läsa böcker, gärna arbetarförfattare, att gå i skolan (nån sorts kvällskurs, tror jag) och att besöka de gamla på ålderdomshemmet.

I början var det lite svårt att hänga med. Vilka är alla de här människorna som nämns? Maja Ekelöf har ju egentligen bara skrivit det här för sig själv, så det är inte många förklaringar som ges. Men ganska snart får man åtminstone ett visst hum om vem som är vem. Jag tycker inte att det här är en bok som man blir direkt glad av att läsa, men den är väldigt, väldigt intressant.

*börjar fila på "rapport från en skurmaskin"*

At Death's Door

At Death's Door
av Jill Thompson

Det finns en hel del Sandmanrelaterade serier som inte är skrivna av Neil Gaiman. Jill Thompson har förutom "At Death's Door" även skrivit "Little Endless Storybook" (som jag inte har läst). "At Death's Door" återberättar historien i "Season of Mists", fast ur Deaths synvinkel och i mangastil. Death är alltså Döden själv, och hon ser ut som på framsidan av det här seriealbumet (fast oftast är hon enklare klädd).

Lucifer väljer att stänga helvetet. Han tömmer det på demoner och döda, låser alla portar och ger nyckeln till Dream (Deaths bror). Det är inte så mycket en gåva som en hämnd. Medan Dream funderar på vad han ska göra med nyckeln, har Death fullt upp. Alla de döda som fanns i helvetet strömmar tillbaka till jorden - genom hennes vardagsrum. Med hjälp av sina systrar Despair och Delirium försöker hon klara av situationen nåtsånär.

Man kan väl inte säga att "At Death's Door" tillför särskilt mycket till Sandmanhistorien. Det är kul att se vad Death hade för sig under "Season of Mists" och att se alla Endless tecknade i mangastil. Jag tycker att det borde ha varit mer av vad Death och hennes systrar gjorde, och färre scener som var exakt kopierade från "Season of Mists". Visserligen kanske de behövs för att man ska förstå vad som händer (om man inte har läst "Season of Mists"), men de skulle ha kunnat ta mindre plats. Mitt slutomdöme blir: Kul idé, men inte ett topprioriterat köp (jag lånade den).

Det står förresten en etta på boken. Betyder det att det ska komma fler?

Zonenkinder

Zonenkinder
av Jana Hensel

Det känns som om jag är ute på djupt vatten nu... Den här boken är på t y s k a. Jag är inte särskilt bra på tyska, men jag tänkte att om jag läser jättemånga tyska böcker så kommer jag att bli det. Hittills har inget hänt. Jag antar att det kan bero på att jag inte läser mycket på tyska. Det är många ord och uttryck i boken som jag inte förstår, och många gånger måste jag läsa om meningar flera gånger för att få tag i betydelsen. Men det mesta av innehållet begriper jag åtminstone. (Hoppas jag. Tänk om boken i själva verket handlar om nåt helt annat än vad jag tror.)

"Zonenkinder" handlar om de som är till hälften uppvuxna i DDR och till hälften i det återförenade Tyskland. Jana Hensel var tretton år när muren föll, och snart var precis allt förändrat. Gamla aktiviteter, som pionjärerna, upphörde och alla välbekanta saker ersattes av nya. Plötsligt hade man möjligheter som man tidigare inte hade kunnat drömma om. De som är några år äldre fick aldrig chansen att resa och plugga utomlands. De som är yngre har inga minnen av DDR. Den här generationen har blivit ett slags mellanting mellan öst och väst, och hör inte riktigt hemma någonstans. Man vill absolut inte vara västtysk, men vill inte bli tagen för östtysk heller.

Här finns en del barndomsminnen från DDR och mycket om hur det blev sedan, hur den här generationen lever nu, vilket förhållande de har till sina föräldrar och andra "äkta östtyskar", och vilket förhållande de har till före detta Västtyskland och resten av världen.

Tja, nåt i den stilen. Boken är som sagt på obegripliska. :) Jag har svårt att bedöma om "Zonenkinder" är en bra bok, och om bilden den ger är sann (den har fått blandad kritik på amazon.de). Intressant var den i alla fall.