torsdag 28 oktober 2004

Brev från ljusårs avstånd


Brev från ljusårs avstånd
av Jostein Gaarder

Titeln "Appelsinpiken" har inte direkt blivit ordagrant översatt, men det är väl för att det redan finns en svensk ungdomsbok som heter "Apelsinflickan" (av Lena Kallenberg, jag har den men har inte läst den). Men "Brev från ljusårs avstånd" är också en bra titel. Rymden är ett återkommande tema i boken.

Georg är femton år och har inte så många riktiga minnen av sin pappa, som dog för elva år sedan. Han har sett bilder och film av pappan och det är nog därifrån hans minnen har uppstått. Men en dag får han ett brev som pappan skrev innan han dog och gömde i hopp om att någon skulle hitta det när Georg blivit äldre. Boken består dels av brevet, dels av Georgs kommentarer och svar på de frågor som hans pappa ställer till honom.

Jag tyckte om boken, och min syster gjorde det tysligen också eftersom hon rekommenderade att jag skulle läsa den. Det känns som en typisk Gaarderbok med gåtor (vem är apelsinflickan och varför bär hon på enorma mängder apelsiner?) och filosofiska frågor omvartannat. Och den är bra!

Fortunas datter


Fortunas datter
av Trude Brænne Larssen

Blir faktiskt ofta positivt överraskad när jag läser böckerna i Holmegaard-serien. Jag tänker liksom kiosklitteratur/hästbok och har inga större förväntningar, men de är ju faktiskt rätt bra. I just den här boken hände det dessutom ganska många bra saker som man har väntat på. Det går framåt för Dan, både privat och med verksamheten på Holmegaard. :) Men det är ju ett par bakslag och några mindre trevliga händelser också förstås, lite dramatik måste det ju vara. Dessutom kom det in ett nytt element i berättelsen, som säkert kan vara roligt att läsa om.

Jag tycker att de borde korrläsa de främmande språken bättre. Ibland dyker det upp meningar på svenska, engelska eller spanska. Svenskan är eländig och engelskan är ofta felstavad. Spanska vet jag inget om, men de andra språken irriterar mig. Men det är ju inte så hemskt många meningar det handlar om, så jag kan leva med det.

Bara ett par veckor tills nästa del kommer ut. :)

Tidigare böcker i serien:

1. "Mot alle odds"
2. "Arvegods"
3. "Ugress"

onsdag 27 oktober 2004

Tussis sommarlov


Tussis sommarlov
av Ester Ringnér-Lundgren

Ett av de senaste tillskotten i min Ester Ringnér-Lundgren-samling (för en sån behöver man ju!). Det här är den första boken om Tussi, och nu har jag äntligen fått reda på hur gammal hon är. Hon är nio år och i den här boken har hon just slutat andra klass och familjen åker ut till landet över sommaren. Hennes fröken i skolan har föreslagit att barnen ska skriva dagböcker under sommaren, för i trean ska de ibland få berätta saker för klassen och då kan det vara bra att ha lite material att läsa upp. Tussi skriver ner vad som händer och hennes äldre bror Bisse bidrar med ett par lögnhistorier om vad han har gjort under sommaren (att han skulle ha avslöjat tjuvligor och så) för annars menar han att pojkarna i Tussis klass kommer somna medan hon läser.

Om man kallas Bisse, vad heter man på riktigt då? Tussi heter iofs egentligen Kristina, så hans smeknamn kanske också är rätt långsökt... I Lotta-böckerna så är väl Knatts (Knatt är Lottas bror) riktiga namn Torkel? Inte heller det första man kommer att tänka på.

Underkastelsens sötma


Underkastelsens sötma
av Amélie Nothomb

Hörde talas om den här boken hos Camilla och sen såg jag den på biblioteket (antinget i ett "nytt"- eller ett "rekommenderas"-ställ) och lånade den.

Amélie Nothomb berättar här en självbiografisk historia, om hur hon jobbade på ett japanskt företag i ett år. Hon är belgiska, men bodde de första åren av sitt liv i Japan och hade alltid längtat efter att återvända. Hon fick jobb som tolk på ett storföretag, men lyckades bryta mot ett antal kulturella regler (många av dem väldigt underliga) och göra sig ovän med sin närmsta chef. Hon, chefen alltså, har verkligen fått kämpa för sin ställning och kan inte tåla att Amélie får bra arbetsuppgifter efter bara ett par månader på företaget. Dessutom lyckades Amélie förnärma henne på andra sätt. Som hämnd fick Amélie allt sämre arbetsuppgifter tills hon slutligen ansvarade för att toaletterna inte blev smutsiga under dagen och att det alltid fanns papper på dem...

Det är väldigt intressant att läsa om den japanska företagskulturen och man undrar om det verkligen kan vara så här. Det fanns ju visserligen de som var trevliga och uppmuntrande också, men det var inte deras sak att ifrågasätta Amélies chefs beslut. Men de visade sitt stöd på andra sätt. Även annat, som t. ex. de japanska kvinnornas villkor, är fascinerande läsning. Samtidigt är "Underkastelsens sötma" en rolig liten (färre än 120 sidor) bok, och framför allt så är den väldigt bra. Läs den!

söndag 24 oktober 2004

Tre gåtor


Tre gåtor
av Margit Sandemo

De fyra systrarna Borg har ända sedan barndomen varit bortlovade till män deras föräldrar valt ut (historisk roman det här, ja). Det är dessutom väldigt viktigt för föräldrarna att flickorna ska gifta sig i åldersordning, den äldsta först och sedan de andra. Men Catharina är redan 27 år och hennes fästman, som hon aldrig har träffat, skjuter ideligen upp bröllopet. De yngre systrarna är förtvivlade, för det betyder ju att de inte heller får gifta sig. De har alla träffat sina fästmän och tycker om dem. Så skriver Catharinas fästman, Malcolm Jerncrona, ett brev där han bryter trolovningen. Vad ska hon göra nu? Det finns inget hopp om att någon annan vill ha henne, utom möjligen för pengarna, för hon är både gammal och alldaglig. Mest tycker hon synd om systrarna. Och vad är det Malcolm Jerncrona har för "tungt vägande skäl" till att de inte kan gifta sig. Det är inte en annan kvinna, skriver han i brevet, men vad är det då? I stället för att berätta om brevet för familjen så reser hon, under förevändning om att besöka en moster, för att undersöka saken. Förklädd till piga söker hon arbete på Jerncronas gods, för att försöka lösa dess gåtor...

Jag trodde inte att jag kom ihåg så mycket av boken, men när jag började läsa mindes jag snabbt det mesta. Ganska typisk Margitbok med de vanliga ingredienserna (kärlekshistoria, mysterium, en spökhistoria knuten till godset). Söt och avkopplande.

Uke 43


Uke 43
av Hanne Ørstavik

Solveig är en nyutbildad litteraturvetare som just har börjat undervisa på en högskola någonstans i Norge. Hon har väldigt starka känslor inför litteraturen och bestämda åsikter om vad som är bra. Hon menar att det inte är något att diskutera, för om texten är sann och äkta så är den. Samtidigt har hon mycket dåligt självförtroende. Hon har svårt att bemöta kritik och verkar inte umgås så mycket med andra människor.

Orsaken till att hon valde att jobba på just den här högskolan var att Hilde skulle bli hennes chef. Solveig har läst Hildes artiklar och har i dem sett sina egna tankar om litteratur uttryckta på ett mycket bättre sätt än hon själv klarar av. En själsfrände! Men Hilde har arbetat på annan ort under hela terminen, men just den här veckan kommer hon tillbaka. Solveig gläder sig till att få träffa Hilde och hyser stora förhoppningar om att de ska bli goda vänner. Men även om Hilde är väldigt vänskapligt inställd mot Solveig så kanske hon ändå har läst in för mycket i Hildes artiklar.

En mycket bra bok som jag rekommenderar! Det är konstigt att den inte blir tråkig, för Solveigs vardagsbestyr beskrivs ofta mycket detaljerat, men hennes tankar och känslor (mycket väl skildrade förresten) gör att berättelsen fängslar.

fredag 22 oktober 2004

Marsmädchen


Marsmädchen
av Tamara Bach

Miriam är femton år och har ett väldigt vanligt och tråkigt liv, tycker hon. Så blir hon vän med den nya tjejen i klassen, Laura, som är ett år äldre (hon går om årskursen, det är därför hon är ny) och i Miriams ögon väldigt spännande och speciell. När de är ute en kväll kysser Laura Miriam, men ångrar sig och lovar att inte göra så mer. Men Miriam inser att hon är kär i Laura. Nu är frågan vad Laura egentligen menade med kyssen, och är det sant att Laura och Phillip bara är vänner?

Det ser ut som om "Marsmädchen" har fått goda recensioner och dessutom har den fått Oldenburger Kinder- und Jugendbuchpreis (som jag iofs aldrig hade hört talas om förr, men nu har jag kollat upp det och det delas ut till debutanter, enbart tyskspråkiga ser det ut som), men jag tyckte inte att den var bra. Visst, den är helt okej, men det känns som om det finns andra, bättre, böcker med ungefär samma ingredienser.

Men jag tycker att författaren har lyckats med att göra Miriam lagom tonårssjälvupptagen och tonårsnegativ. Hennes bror verkar förresten rätt schysst (det verkar som om han just har fattat att Miriam har blivit tillräckligt gammal för att han ska ha något intresse av att prata med henne, plus att han vill beskydda henne). Mamman framstod som ganska tjatig och jobbig först, men hon var inte sån hela tiden, och det kändes realistiskt. Pappan tycktes däremot inte ha så mycket med Miriam att göra. Hmm, påminner lite om ett par andra tyska böcker jag har läst nyligen. En slump?

Sämst tycker jag om slutet. Det inträffar en stor och helt oväntad förändring som inte får någon ordentlig förklaring och dessutom är det inte många sidor som ägnas åt detta. Alldeles för plötsligt och... fel.

onsdag 20 oktober 2004

24 minuter från T-centralen


24 minuter från T-centralen
av Jojo Falk & Tomas Zackarias Westberg

Snart får jag nog byta namn på bokdagboken till Marikas seriedagbok eller nåt sånt. :)

Jojo Falks teckningar kanske man känner igen från t. ex. Vår bostad och några av serierna i "24 minuter från T-centralen" (och flera som inte är med i albumet) hade jag också läst där. De brukar vara roliga, så när jag såg albumet för nästan inga pengar alls (bokrea på Åhléns i Nordstan) var jag ju tvungen att köpa det.

Det handlar (mest) om bostadsbristen i Stockholm och Jojos och Tomas desperata försök att hitta en lägenhet inne i stan. Helst inte ett andrahandskontrakt som man kan bli av med när man minst anar det. Till slut var de dock tvungna att kapitulera och flytta ut i en förort.

Men det är även lite andra vardagsbetraktelser, som till exempel vilka saker som ger stofilpoäng och den kusliga likheten mellan programledaren i Röda rummet och ugglan Helge. :)

Jag bor ju i Göteborg, men bostadsbristen är rätt illa här med så det känner jag ju till. Fast jag flyttade ju ut i förorten med en gång, så jag har inte riktigt haft samma problem. Men jag känner igen mig lite mer i Supermorsans supertips.

Här är den officiella hemsidan med både smakprov och serier som inte är med i "24 minuter från T-centralen". Tydligen medverkar Jojo Falk och Tomas Zackarias Westberg i Allt för konsten 2 och 5, just de delar som jag inte har fått tag i på bibblan än... (Men jag ska!)

tisdag 19 oktober 2004

Imadoki! volume 1: Dandelion


Imadoki! volume 1: Dandelion
av Yû Watase

Jag tänkte att det kunde vara kul att läsa nåt annat av samma person som har skrivit Fushigi Yûgi - Yû Watase. Den här serien verkade som ett vettigt val eftersom den bara kommer bestå av fem delar och just nu finns det bara två ute. Inte ett fullt så stort ekonomiskt åtagande som en längre serie alltså, för jag lär ju köpa allihop av vad jag än börjar läsa.

Tanpopo ("Maskros") Yamazaki från Hokkaido har kommit in på en fin skola i Tokyo och ser verkligen fram emot att börja där. Så mycket att hon är där och tittar dagen innan. Då träffar hon en kille som ömt planterar en maskros på skolgården. Han verkar trevlig och är visst väldigt förtjust i blommor. Nästa dag i skolan träffar Tanpopo honom igen, men nu låtsas han inte om att han sett henne tidigare och maskrosen förstör han. Koki Kugyo, som han heter, är son till skolans grundare och den mest inflytelserika eleven på hela skolan, och på skolan är levande växter förbjudna p.g.a. allergirisken.

Tanpopos enkla bakgrund och hennes sätt att bryta mot etiketten på skolan (Att försöka prata med Koki Kugyo, vem tror hon att hon är?!) gör att hon blir mobbad, men hon har bestämt sig för att skaffa vänner. Men hur ska hon lyckas i en miljö där alla är falska och där vänskap bara innebär att knyta viktiga kontakter inför framtiden?

Jodå, inte lika bra som Fushigi Yûgi, men klart godkänd. Jag ska absolut fortsätta köpa serien.

Fabians brud


Fabians brud
av Margit Sandemo

Ibland heter den här boken "Hertig Fabians brud" (utgiven av nåt annat förlag då).

Hertigdömet Tannen hade en god härskare i hertig Maximilian, men när han dog efterträddes han av sin svage bror Fabian. I praktiken styrs nu Tannen av den onde greve Isenbrand, som helt dominerar Fabian. Men Isenbrand har ingen arvsrätt och därför måste Fabian få en arvinge. Man måste bara hitta en lämplig brud till Fabian. Valet faller på Berengaria av Warineck, dels för att det är en politiskt fördelaktig allians, dels för att hon är mer än lovligt korkad och alltså inte utgör något hot mot Isenbrands makt.

Men Warin av Warineck sänder istället sin andra dotter att gifta sig med Fabian. Bianca är ytterst intelligent och Warin hoppas att hon ska lyckas bryta Isenbrands makt över Fabian och hellre styra Tannen själv. Men naturligtvis får ingen ana att hon inte är Berengaria. Ingen får heller ana att hon har förälskat sig i en annan, eller någon av alla de andra hemligheter hon snart får reda på.

Jodå, inte så illa. :) Spänning, romantik, en del mystik och en smula humor. För en gångs skull så hör faktiskt omslagsillustrationen hemma i boken också. Fast vilken scen de har valt då... På engelska finns termen "bodice-ripper" om en särskild slags kiosklitteratur ("bodice" betyder klänningsliv, och "bodice-ripper" blir väl nåt i stil med "den typen av bok där klänningsliv blir uppslitna [på omslagsbilden?]"). Och av alla scener i boken som kunde ha varit på framsidan så har man här valt den där Biancas klänning blir uppskuren. *skrattar* Jag hade valt en bild i stil med omslaget till "Vredens natt" (jag har inte skrivit om den här än, men man kan se bilden hos Huldra eller Tone). Fast med ljust hår, som Bianca ska ha.

Pärlor


Pärlor
av Celia Brayfield

"Pärlor" är en sån där tjock roman (mer än 650 sidor) som följer flera personer under ett antal decennier. De har dramatiska, och ibland även glamorösa, liv. Du känner säkert till den här typen av böcker.

Cathy och Monty (egentligen Miranda) Bourton är två systrar ur den engelska överklassen. Det är 60-tal och de är tonåringar. När deras dyrkade far James begår självmord och det visar sig att han var utfattig och skuldsatt förändras deras liv totalt. Förutom sorgen så är det ju skandal, och dessutom får de sluta skolan och flytta hem till sin farbrors familj, medan modern skaffar sig en anspråkslös lägenhet och mer eller mindre säger upp kontakten med döttrarna. Hon har aldrig visat något intresse för varken dem eller James. Cathy låter sin farmor leva ut sina drömmar genom att guida henne till ett så fint giftermål som möjligt, medan rebellen Monty snart flyttar ihop med en kille med musikerdrömmar. Vi får följa systrarna genom med- och motgångar fram till nutid (d.v.s. 80-talet, då boken skrevs).

Parallellt med Cathys och Montys berättelser finns det även kapitel om andra livsöden. Dels systrarnas far, som flyttade till Malaya (Malaysia) som ung för att komma undan sin krävande familj, dels en ung malajiska, Ayesha, som till varje pris vill uppnå rikedom och makt. Och på något sätt vävs allt ihop till en berättelse.

Jag har läst "Pärlor" två gånger tidigare, men det var ungefär tio år sedan. På den tiden tyckte jag väldigt mycket om boken, men vid den här läsningen såg jag fler brister. Trots bokens längd kändes det som om det gick för snabbt ibland. Jag hade föredragit lite djupare personskildringar och att det hellre kunde vara lite färre detaljer i beskrivningar av kläder och allt sånt där. Å andra sidan är det rätt kul att läsa om det också, och om man vill ha lite mysig verklighetsflykt är det här inte ett dåligt val. Det är bara det att boken kunde varit ännu bättre.

fredag 15 oktober 2004

Fushigi Yûgi volume 7: Castaway


Fushigi Yûgi volume 7: Castaway
av Yû Watase

Jaha, nu ska de ut på nån quest igen. Handlingen kanske inte är så originell alla gånger, men det känns inte så viktigt. Det som är intressant är personerna och deras relationer med varandra, och den yttre handlingen är mest till för att föra karaktärernas utveckling framåt, skapa konfrontationer etc.

I just det här albumet avslöjas lite mer om några av personerna, vilket ger dem mer djup, och en annan råkar ut för något fruktansvärt. Vissa känns fortfarande lite anonyma, men en av dem dök upp först i del 6 så jag räknar med att man lär känna dem bättre så småningom. De kanske visar sig vara helt annorlunda än man trott.

Tidigare böcker:

- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
- Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple
- Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit
- Fushigi Yûgi vol. 5: Rival
- Fushigi Yûgi vol. 6: Summoner

onsdag 13 oktober 2004

Ingens bästa vän


Ingens bästa vän
av Joakim Pirinen

Jaha du, vad ska jag skriva här egentligen? Jag förstår inte riktigt de här serierna. Eller, det är inte riktigt sant, jag begriper kanske hälften ungefär. De allra flesta av serierna inger en känsla av obehag. Några få gör det inte. Överhuvudtaget känns det som om nån som inte är jag skulle uppskatta det här albumet mer. (Inte alla andra människor alltså, bara vissa.)

tisdag 12 oktober 2004

Johanna



Johanna
av Li Österberg och Patrik Rochling

Det finns Johanna-serier i både "Allt för konsten 3" och "Allt för konsten 4". I femman också tror jag, men den har jag ju inte läst. Jag trodde att de skulle gå i repris i det här seriealbumet, men de gjorde de inte. Kul, det känns ju mycket lyxigare så här. Som en större historia med mer genomarbetade karaktärer. :)

Johanna är en impulsiv och rättfram tjej med ett häftigt humör, men hon har sina tankfulla stunder också. Ofta återfinns hon boende hemma hos sin syster Helena, gärna utan att Helena vet om det i förväg. :) I det här albumet har Johanna släpat iväg sin flickvän på en ytterst oplanerad semster, samtidigt som Helena går hemma och oroar sig. Nutid blandas med minnen från uppväxten. (Som inte behöver vara för så väldigt länge sen, eftersom Johanna inte är så gammal. Hon är sexton i historien i "Allt för konsten 4", men det här måste vara minst ett halvår senare, kanske ännu längre.)

I flera recensioner har jag läst att Li Österberg och Patrik Rochling måste vara inspirerade av bröderna Hernandez, men eftersom jag bara känner till dem till namnet så kan jag inte uttala mig om det. :)

måndag 11 oktober 2004

Allt för konsten 4


Allt för konsten 4
Redaktör: Ingemar Bengtsson
Medverkande: Emma Adbåge, Terhi Ekebom, Anneli Furmark, Fabian Göranson, Matti Hagelberg, Steffen Kverneland, Viktoria Laeben-Rosén, David Liljemark, Christopher Nielsen, Henrik Rehr, Patrik Rochling, Jan Solheim, Roy Söbstad, Thomas Thorhauge, Katja Tukiainen, Li Österberg

Det här är en nordisk serieantologi. Tidigare har jag läst "Allt för konsten" och "Allt för konsten 3" (någon gång hoppas jag hitta även tvåan på biblioteket, och del 5 har just kommit ut). Skulle egentligen kunna tänka mig att köpa allihop, men jag antar att jag skulle få punga ut med alldeles för stora summor. Precis som den tredje antologin (och i motsats till den första) är den här tjooock och tung. Över 300 sidor.

Flera serieskapare som jag kan tänka mig att läsa mer av, fast jag har lite svårt att komma ihåg vem som gjort vad. Egentligen ska man kanske inte läsa hela på en gång, men det är ju en biblioteksbok. Nu eller så hinner jag inte innan den ska lämnas tillbaka liksom. Jag tyckte förresten bra om Katja Tukianen-serien här. Tror det var något av henne i trean som var svårt att läsa p.g.a. den snirkliga skriften, men det var normal text i denna. :) En serie hade jag läst tidigare, den av Christopher Nielsen.

............................................................

Nån som lägger märke till att jag är trött och egentligen oinspirerad? :-P

lördag 9 oktober 2004

Jag bestämmer :)

Nu ska Göteborgs stadsbibliotek köpa in Jon Ewos "Jorda er tøff og naken". (Åt mig! Bwahahaha! Makt!)

De hade faktiskt bara de två första delarna i serien, och bibliotekarierna tyckte själva att det verkade rätt dumt.

Månen er en diger pudding


Månen er en diger pudding
av Jon Ewo

Det har gått mindre än ett år sedan händelserna i "Sola er en feit gud". Adam ska snart fylla sjutton och är nöjd med livet. Men så börjar alla hans kompisar deppa för att de känner att de tvingas bli vuxna för snabbt. Hans flickvän börjar prata om att hon inte tror på kärleken. Och hans systers pojkvän (som även är Adams kompis och var något av en ofrivillig mentor när Adam försökte bli vuxen snabbt föregående sommar) får panik inför att binda sig och funderar på att sticka. Varför händer nu detta?

Adam börjar tänka att han kanske hade för bråttom med sitt vuxenprojekt. Han kanske hellre borde vara barnslig medan han har chansen. Riktigt, riktigt barnslig. Och så måste han ordna upp i alla andras liv innan det är för sent.

Ännu en mycket bra bok. Läs! Imorgon ska jag till bibblan och se om de har den tredje och sista boken om Adam - "Jorda er tøff og naken"(?). :)

"Pudding" betyder uppenbarligen nåt helt annat på norska än på svenska (alltså, när man inte menar chokladpudding och sånt). Vet inte exakt hur det borde översättas, men det är nåt riktigt negativt i alla fall. På svenska kallas boken "Månen suger".

fredag 8 oktober 2004

Kawaii


Kawaii
av Marita Lindqvist

Fortsätter med ett japanskt tema här. :) Men det här är inte manga, det är en bok om dyrkan av japanska popidoler. Författaren har alltid älskat tonårsidoler, men i hennes ögon håller de västerländska idolerna inte längre måttet. Tonårsidoler ska vara perfekta, söta, absolut inte ha flickvän, och definitvt inte vara inblandade i några som helst skandaler. Men så är det ju inte numera, det vet ju alla som har öppnat en kvällstidning (man behöver iofs inte ens öppna dem...). Men i Japan finns det precis sådan tonårsidoler som Marita Lindqvist kan dyrka. Och då menar hon dyrka. Köpa prylar med favoritbandet på för en förmögenhet på nätauktioner, ändra sin dygnsrytm till att passa Japan när nåt viktigt är på gång, åka till Japan och Taiwan för att gå på konserter, stanna hemma från jobbet för att kunna diskutera idolerna med andra fans...

Ibland kan man lägga märke till en lite kritisk ton i boken, kanske för att författaren ändå ser Japan utifrån. De viktigaste banden har skapats av Johnnys Entertainment och styrs helt av det imperiet. Johnny Kitagawa (som ägaren heter) bestämmer även vilka tidningar och TV-program som ska få lov att ha med hans stjärnor, och media måste spela efter hans regler. Förlorar de rätten att ha med Johnnysidoler så betyder de att intänkterna minskas drastiskt, inte minst reklamintänkterna. Musiken verkar egentligen inte vara så viktigt, det viktiga är att killarna i banden är "kawaii". Det betyder ungefär gullig, på ett lite hjälplöst sätt förstår jag det som. Och kawaii säljer.

Men detta spelar liksom ingen roll för Marita Lindqvist, hon är lika entusiastisk ändå. Och hon betonar att hon inte är ironisk, utan hennes dyrkan av favoritbanden "är lika ren och ärlig som en tolvårings". Det är fascinerande och kul att läsa om fansen, om japansk populärkultur och om Maritas egna upplevelser. Rekommenderas!

Det finns även en tillhörande hemsida till boken - www.kawaiiii.com.

torsdag 7 oktober 2004

Fushigi Yûgi volume 6: Summoner


Fushigi Yûgi volume 6: Summoner
av Yû Watase

Det blev ännu mera manga visst. Den här serien tycker jag jättemycket om. Den är spännande, romantisk, rolig... Synd bara att den är så dyr. Trots det har jag redan beställt nästan del. Måste veta vad som händer!

Huvudpersonen Miaka är en modern flicka som har hamnat i en annan värld som liknat det gamla Kina (det är lite samma idé som Narniaböckerna eller "Den oändliga historien" kan man väl säga). Här är hon prästinnan av Suzaku, som är landet Hong-Nans egen gud. Hon måste hitta de sju krigare som är förutbestämda av vara hennes beskyddare. Då kommer hon kunna tillkalla Suzaku och önska att Hong-Nan skyddas mot fiendelandet Qu-Dong. Nu börjar Miaka närma sig det målet.

Men i Qu-Dong finns Miakas bästa vän hemifrån - Yui. På grund av en del saker som har hänt är Yui mycket fientlig mot Miaka, medan Miaka vill rädda sin vän från den manipulerande general som styr henne.

Har en känsla av att den här beskrivningen är förvirrade. Läs serien i stället! :)

Tidigare böcker:

- Fushigi Yûgi vol. 1: Priestess
- Fushigi Yûgi vol. 2: Oracle
- Fushigi Yûgi vol. 3: Disciple
- Fushigi Yûgi vol. 4: Bandit
- Fushigi Yûgi vol. 5: Rival

onsdag 6 oktober 2004

Mästerdetektiven Conan del 2


Mästerdetektiven Conan nr 2
av Gosho Aoyama

Här står det om del 1.

Oturligt nog har det sextonåriga deckargeniet Shinichi Kudo fått i sig en drog som förvandlar honom till ett barn. Under namnet Conan Edogawa bor han nu hemma hos sin flickvän Ran (som inte vet att Conan är Shinichi) och hennes pappa, som är en usel privatdetektiv. Fast genom att Conan listigt hjälper honom, utan att detektiven inser att det inte är han själv som löser fallen, har han nu börjat klara ut de mest kniviga fall. Samtidigt håller Conan utkik efter de män som tvingade i honom drogen. Han måste ha ett motgift!

Av någon anledning påminns jag hela tiden om vissa Musse Pigg-serier när jag läser det här. Det gavs ut en Musse-tidning i pocketformat där Musse löste deckargåtor. De här serierna var lite mörkare än de flesta andra Disneyserier. Mästerdetektiven Conan går dock ännu längre. Här råder det ingen brist på blodiga och brutala mord. Jag tycker serien är helt okej, men jag är inte säker på att jag hade samlat på den. Måste ju tänka lite på kostnaderna, eller hur? Men nu är det så att min syster samlar på den och då läser jag den så klart. :)

............................................................

I höst kommer det förresten komma ut hur mycket manga som helst på svenska. Det finns nu ännu en mangatidning (Shonen Jump) och följande serier kommer börja komma ut som pocketböcker: Yu-Gi-Oh! (går även i Shonen Jump, och animen visas på TV), Oh! My Goddess, Time Stranger Kyoko, Astroboy, Neon Genesis Evangelion, Kamikaze Kaito Jeanne samt Chobits (som även går i Manga mania). Förutom alla de serier som redan finns. Jag kanske har missat nåt också.

Jag kommer inte köpa Yu-Gi-Oh! eller Shonen Jump-tidningen (har läst första numret). Jag kommer inte heller köpa Chobits (för jag prenumererar på Manga mania), men det kommer säkert min syster göra. Nån som vet nåt om de övriga? Är de bra eller dåliga?

Ranma ½ del 11 - Älskade bror


Ranma ½ del 11 - Älskade bror
av Rumiko Takahashi

Massa kul händelser i högt tempo, som vanligt. :) Ryogas hund har fått valpar och Ryoga kommer på att det är det perfekta tillfället att ta kontakt med Akane - han bjuder hem henne för att se på valparna så klart! Fast med hans värdelösa lokalsinne har han stora problem med att hitta hem... Dessutom bestämmer sig Ranma för att spela honom ett spratt.

Kampsportsmästaren/snuskhummern Happosai tänker återuppliva sin fruktade stridsteknik Jätteblomshjulet och hans forna elever, d.v.s. Ranmas och Akanes fäder, måste försöka stoppa honom.

Den här serien är jätterolig. Rekommenderas verkligen.

Del 12 (av totalt 38) ska komma ut den 2 november.

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren
- Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
- Ranma ½ del 4 - Dödskyssen
- Ranma ½ del 5 - Katterna
- Ranma ½ del 6 - Splitteruppgörelsen
- Ranma ! del 7 - Skammen
- Ranma ½ del 8 - Romeo och Julia
- Ranma ½ del 9 - Det blå bandet
- Ranma ½ del 10 - Den magiska armringen

Stackars Pettson


Stackars Pettson
av Sven Nordqvist

Pettson är sur och har inte lust att göra nåt. Findus vet att om han bara kan få Petson med på fisketur så kommer gubben bli på gott humör igen, men Pettson har inte lust att fiska. Men Findus kanske kan lura med honom?

Böckerna om Pettson och Findus är alltid bra, och den här köpte jag och fick signerad av Sven Nordqvist på bokmässan. :) Jag borde egentligen köpa resten av böckerna också. Särskilt "Pannkakstårtan", "Rävjakten" och "När Findus var liten och försvann". Speciellt förtjust är jag i alla små roliga detaljer på bilderna och så klart mucklorna (de små varelserna som finns på i stort sett varenda sida). Just "Stackars Pettson" passar bra att läsa så här års, för bilderna är väldigt höstiga. Fast mer senhöst än vad det är nu.

tisdag 5 oktober 2004

Sola er en feit gud


Sola er en feit gud
av Jon Ewo

Sextonårige Adam tillbringar en stund varje morgon på taket till nån silo i Oslo (där han bor, i Oslo alltså). Där pratar han med solen om sitt stora sommarprojekt - att bli vuxen. Snabbt. Han har en lista med punkter som ska klaras av och för att tid med det säger han t. o. m. upp sig från sitt sommarjobb. Fast han åste låtsas gå till jobbet ändå. Mamma och pappa skulle inte bli glada, och det är meningen att han ska tjäna ihop pengar som han är skyldig sin syster för en cykel han köpt i hennes affär. Men arbetet med att sluta vara den dumme, barnslige Adam är viktigare än allt annat. Fast allt går inte enligt planerna...

Bra bok. :) Tur att jag har lånat den andra boken om Adam också (det finns tre). Den ska läsas snart.

Kul förresten att nån enstaka gång känner jag igen en plats som Adam nämner. Jag hittar inte särskilt bra i Oslo, men jag vet var Torshov ligger, och Carl Berner, och jag har också varit på Bagel & Juice! Fast det kanske finns flera (ingen aning), jag har bara varit på en och i så fall är det inte säkert att det var samma som Adam var på.

måndag 4 oktober 2004

Svart sabbat


Svart sabbat
av John Dickson Carr

Enligt Svenska Dagbladet är det här: "Rasande styvt! Mycket sagt om en detektivroman, men ingenting att pruta på när det gäller Svart sabbat." (Det står på framsidan av mitt exemplar av boken.) Jag får väl instämma, även om jag egentligen förväntar mig mer tankar och psykologi när jag läser deckare. Det kanske är först på senare år som deckare har blivit sådana? "Svart sabbat", eller "The Burning Court" som den heter på originalspråket, är från 1937.

Edward Stevens jobbar på ett förlag och har fått med sig ett manus att läsa igenom hemma. Det är den senaste boken av en populär författare som skriver om historiska brott så övertygande så man kunde tro att han varit närvarande vid rättegångarna själv. Stevens får en chock när han i manuset upptäcker en bild av en kvinna som ser ut precis som hans hustru Marie. Hon heter dessutom samma sak och har ett likadant armband som Stevens fru. Men bilden föreställer en fransk giftmörderska som halshöggs på 1800-talet. Är det ett skämt? När bilden dessutom försvinner och den enda som kan ha tagit den är Marie, som dock nekar och uppför sig konstigt, börjar Stevens känna sig verkligt illa till mods. Inte blir det bättre när hans gode vän Mark Despard berättar att han tror att hans farbror Miles Despard, som nyligen dött efter långvarig sjukdom, i själva verket blev mördad. Giftmördad. Och Despards hushållerska såg något mycket mystiskt i Miles rum den kvällen han dog. En kvinna som gled över golvet och vars huvud inte verkade sitta ordentligt fast...

Låter väl spännade? Fler oförklarliga händelser inträffar och läsaren är aldrig riktigt säker på om det verkligen är döda giftmörderskor som spökar, eller om det är ett högst normalt mord utfört av någon som vill lägga ut en rökridå av övernaturligheter.

En kul grej är att Juliane och Kim i "Juliane och jag" pratar om "Svart sabbat" och att den dessutom har en ganska viktig roll i en av Margit Sandemos följetonger.

Bud Gace-teckning


Här är bilden som Bud Grace ritade i Erniealbumet han signerade åt mig på bokmässan.

Fanny Hill - Memoirs of a Woman of Pleasure


Fanny Hill - Memoirs of a Woman of Pleasure
av John Cleland

Det var Banned Books Week och jag behövde nåt kontroversiellt att läsa. :) Valet föll på den här boken som jag faktiskt köpte väldigt nyligen, på bokmässan. "Fanny Hill" kom ut på 1700-talet och blev väldigt populär, men samtidigt har den haft en tendens att bli förbjuden och det är först på senare tid som den har blivit uppskattad för sina litterära värden. Det är ganska mycket sex i boken. Ändra det till väldigt mycket. Detaljerat beskrivet också. Jag tror att det kan ha inverkat på bokens popularitet... Cleland blev åtalad för innehållet, och det var visst väldigt bra reklam.

Fanny Hill är en flicka från landsbygden. Hon har blivit föräldralös och lockas till London där hon genast blir inlurad i prostitution. Fast hon verkar egentligen trivas ganska bra med det. Inte alltid, men det känns inte som att det är nåt hemskt olycköde hon beskriver (boken är skriven i form av brev där Fanny berättar om sitt liv). Hon har förstås en enorm tur. Det är inte så att hon går på gatan direkt, utan för det mesta är hon anställd (eller vad det kallas) på nån relativt exklusiv bordell eller så är hon hålldam åt nån tillräckligt rik man (den förste är hon t. o. m. kär i). Varenda gång som det börjar gå dåligt för henne så ordnar det upp sig direkt. Slutet är dessutom extremlyckligt. Säkert hemskt orealistiskt, men det var ju kanske inte socialrealism som Cleland var ute efter att skriva i första hand. Fast ändå är det ju verkligheten som är en av de mest intressanta sakerna med boken. Om man bortser från Fannys oerhörda tur så är det väl ändå en ganska realistisk skildring av London på 1700-talet? Nu tror jag det i alla fall, och om jag har helt fel så skyller jag på John Cleland. :)

Språket kan vara lite svårt att ta sig igenom ibland. Det var ju några år sedan boken skrevs. Men för det mesta är det inga problem, det tar lite tid bara. Och ibland blir man kanske lite trött på de evinnerliga beskrivningarna av "the largeness of his machine" bla bla bla.

söndag 3 oktober 2004

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2004

Jag var på bokmässan förra helgen och borde kanske skriva några ord om det. Har inte fått tid till det hittills. Jag var där med Kristin på fredagen och lördagen, och mina syskon var där en halv dag var på lördagen. Kristin och jag hade planer på att åka dit på söndagen också (söndagens tema var serier), men vi orkade inte. Dessutom tänkte vi på pengarna. Det går åt ganska mycket av dem en dag på bokmässan, även om man kanske inte har tänkt köpa så mycket.

Kevin Crossley-Hollands senaste bok (den avslutande delen i hans Arthur-trilogi) hade äntligen kommit ut på svenska, och den hade Malin (min syster) väntat på länge. Men vi kunde inte hitta några uppgifter om att han skulle vara på mässan på lördagen, så jag köpte boken åt henne på fredagen och fick den signerad. Crossley-Holland tog sig tid att prata lite och skrev ett citat eller nåt (jag vet inte var det kom ifrån) i boken. Kristin hade med sig en av hans böcker och hon fick ett annat citat i sin.

Vi fick en del annat signerat också, bl. a. av Martin Kellerman och Bud Grace. Kristin fick fler saker signerade, men jag minns inte riktigt vad. Och så gick vi runt och tittade lite, köpte för mycket böcker, lyssnade på Katarina Kieri prata om sin nya bok och säkert gjorde vi annat också. Jo, Kevin Crossley-Holland och Michael Morpugo diskuterade sina nya böcker och barnböcker i största allmänhet och det var vi och lyssnade på.

Nästa dag träffade vi Malin utanför mässan och gick runt med henne. Vi stod i kö i över en timme för att få tidningar signerade av Lise som ritar Nemi. Annars var det inte så mycket köer till sånt vi ville göra. Vi fick böcker signerade av Sven Nordqvist också. :) Sedan var Malin trött på det hela och jag gick ut och lämnade henne till mamma (vi hade ringt och sagt att hon skulle komma, hon stod inte utanför och väntade alltså). Ungefär samtidigt dök Mullbert (min bror) upp, men han valde att gå runt ensam så att han fick se på det som han tyckte var intressant. Kristin och jag lyssnade på både Barbara Voors och Elsie Johansson prata om sina nya böcker och Kristin fick böcker signerade av dem (sock inte de nya, utan tidigare som hon hade med sig). Kristin fick dessutom fler saker signerade av Martin Kellerman och Bud Grace, och dessutom av Frode Øverli. Det mesta var för andras räkning.

Jag tror det var femte gången jag var på bokmässan och det kommer garanterat bli fler gånger. Det är roligt. :)