tisdag 2 oktober 2007

Anatomi. Monotoni.


Anatomi. Monotoni.
av Edy Poppy

Första gången vi möter Vår ska hon just påbörja en flörtig lek med en främmande man, som leder till snabbt sex på en bakgata. Vårs man Lou har en älskarinna som han tar långa promenader genom London med. Eftersom Vår och Lou gifte sig när de var så unga, de är fortfarande väldigt unga, har de inte lovat varandra trohet. Annars är de rädda att deras kärlek kommer ta slut. En tid, när de bodde i Lous hemland Frankrike, delade vår sin tid mellan honom och älskaren som hon hade då. Hon älskade båda två, och har ännu inte riktigt kommit över älskaren. Men hon är svartsjuk på Sidney, Lous älskarinna. Lou vill leka en lek. Om Vår kan hitta någpn som hon kan älska lika högt som älskaren så ska han själv göra slut med Sidney. Vår tänker att det är värt det, även om hon inte tror att det blir lätt att hitta någon.

Nu är väl inte det här sättet att vårda sin relation det allra enklaste. Lou kommer ibland att ångra sin utmaning till Vår och flera människor kommer skadas. Men Poppy lägger ingen direkt värdering i parets livsstil, och det känns skönt. Hon vill bara berätta om just de här människorna, inte förkasta eller rekommendera otrohet.

"Anatomi. Monotoni." var vinnarbidraget i en kärleksromantävling som det norska förlaget Gyldendal utlyste för några år sedan. Det verkar som om mycket av snacket kring boken har handlat om vad som är självbiografiskt och inte. I ett PS skriver författaren att allt i boken är sant, utom det hon har hittat på. Men av det lilla jag har läst om författaren så verkar det som om Vår och Lou åtminstone har lånat många drag från författaren. Edy Poppy är en pseudonym för Ragnhild Moe. Hennes man heter Cyril Albert-Gondrand (det är han som har tagit omslagsfotot, som föreställer Ragnhild Moe själv). Detta har viss betydelse för handlingen. Vår skriver nämligen på en semi-självbiografisk roman, och kallar sin huvudperson för Ragnhild och Ragnhilds man för Cyril. Poppy låter också Vår och Lou diskutera romanen om Ragnhild och Cyril. När Vår har överdrivit en verklig händelse och skrivit att Cyril slagit henne säger Lou att det inte gör honom något, läsarna kommer förstå att Cyril inte är han. Egentligen tror jag väl att Vår är en lite förvrängd version av den verkliga Ragnhild (eller kanske inte ens särskild lik henne alls) och att bok-Ragnhild är en lite förvrängd version av Vår, men hade det inte varit spännande om allt som stod om bok-Ragnhild var alldeles sant?

Jag tycker att "Anatomi. Monotoni." är en välskriven bok, med karaktärer som både känns igen och är lite exotiska. Det nämns en hel del boktitlar, musik, konstnärer etc., vilket känns smått pretentiöst och irriterande. Men det är ju inte heller ovanligt att folk håller på så och man kan säga att det får Vår och Lou att verka ännu lite mänskligare.

............................................................

Inlägg om helgens bokmässa kommer en annan dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar