lördag 20 oktober 2007

Ikarosflickan


Ikarosflickan
av Helen Oyeyemi

Jag blev intresserad av att läsa "Ikarosflickan" när Camilla hade skrev om den samtidigt som jag just hade läst "26a" av Diana Evans. De båda böckerna verkade ha en hel del gemensamt. Båda är debutromaner. Båda handlar om barn, flickor, med nigerianska mödrar och engelska fäder. De utspelar sig i London och Nigeria, båda har inslag som verkar övernaturliga och båda böckerna har ett tvillingtema. Huvudpersonerna i "26a" är tvillingar och har dessutom ytterligare två syskon. Jessamy i "Ikarosflickan" är däremot enda barnet, och tvillingmotivet är lite annorlunda här. Diana Evans är själv tvilling, och mycket i hennes bok verkar vara baserat på hennes eget liv. Det är alltså inte så mytologiskt, utan mer verklighetsnära. Helen Oyeyemi är inte tvilling, och i hennes bok handlar det mycket mer om de föreställningar yorubafolket har om tvillingar. I båda böckerna handlar det dessutom om depressioner/psykiska problem, vilket i båda fallen tycks vara inspirerat av författarnas egna erfarenheter. Men egentligen var inte böckerna särskilt lika. Jag tycker att det är två helt olika typer av berättelser.

I Evans bok går den nigerianska mamman mest runt och fryser, hon är i alla fall inte särskilt dominerande i familjen (men det var ett tag sedan jag läste boken, jag kan ha glömt någonting). Jessamys mamma är däremot väldigt dominant, och uppfostrar dottern nästan lika hårt som hon själv blev uppfostrad i Nigeria (hon säger att där kan det hända att föräldrar dödar ett barn som visat bristande respekt, och den attityden lade jag inte märke till i "26a"). Jess känner sig ganska kluven av den dubbla kulturen i hemmet, och när de är i Nigeria så har t.o.m. hon och mamman andra namn än i England. Jess är överhuvudtaget väldigt känslig. Hon är åtta år, men kan ofta upplevas som äldre, eftersom hon läser svåra böcker och funderar på svåra och djupa saker. Eftersom hon är så intelligent har hon just blivit uppflyttad en årskurs i skolan. Men på andra sätt är hon inte lika välutvecklad. Hon har svårt att umgås med andra barn och är väldigt innesluten i sig själv (vilket gör att det kanske inte var så bra att hoppa över en klass egentligen). Hennes mamma är ibland t.o.m. rädd för henne, för att Jess är så konstig.

Bokens riktiga handling tar sin början under en semester i Nigeria. Jess känner sig ensam, hennes kusiner är inte riktigt i hennes ålder. Plötsligt så dyker en flicka som är i Jess ålder upp och vill bli hennes vän. Jess, som inte kan prata yoruba, kallar vännen för TillyTilly eftersom hennes riktiga namn är för svårt att uttala. TillyTilly är mager och verkar sakna familj, och det är något som är lite mystiskt med henne. När Jess kommer tillbaka till London så är TillyTilly där också. Lite konstigt, men Jess är ju faktiskt bara åtta och accepterar detta. Hon blir glad över att ha en kompis. Men snart börjar TillyTilly visa en hemsk sida. När någon är elak så bestämmer TillyTilly att hon måste "ta" personen, och då råkar den ut för en olycka eller något liknande. När Jess ber om nåd för någon så svarar TillyTilly att det är ju det här Jess egentligen vill. Riktigt illa blir det när Jess får en helt vanlig kompis (och börjar uppföra sig mer som en vanlig åttaåring), för TillyTilly är inte så villig att dela henne med någon annan.

Vem, eller vad, TillyTilly egentligen är är inte riktigt klart. Man kan välja att tolka det som om TillyTilly är en del av Jessamy. Antingen att Jessamy har utvecklat en personlighetsklyvning eller bara hittat på en låtsaskompis, eller kanske något däremellan. Boken är berättad i tredje person, men är så nära Jessamys tankar att berättaren mycket väl kan tänkas vara något opålitlig. Men man kan också läsa det som en skräckroman, där TillyTilly är ett spöke eller någon annan sorts illvilligt väsen. Lite av spänningen ligger i att undra hur det egentligen ligger till. Vilken sorts bok ska det visa sig vara?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar