Kungen läser

Äntligen lite intressant kungaskvaller!

Jag vill också läsa den där. Men inte förrän jag har läst del 2 i serien förstås.

Kung Lear

Kung Lear
av William Shakespeare

En gammal kung vill dra sig tillbaka från regeringssysslorna, även om han själv fortfarande ska kallas kung. Han har tre döttrar, och han vill låta den eller de som älskar honom mest få dela på landet. De två äldsta är duktiga på att smickra och tala vackert, medan den yngsta, Cordelia, inte har gåvan att kunna svänga sig med vackra formuleringar. Lear blir arg och besviken på henne, och låter de båda äldre få varsin hälft av riket medan Cordelia blir arvlös.

Lyckligtvis för Cordelia finns det andra som ser hennes inre egenskaper utan att hon behöver berätta om dem vitt och brett, och hon behöver inte direkt ge sig ut och tigga. Men när kung Lear inser sitt misstag är det för sent att rätta till det ...

Det här är väl en av de allra mest klassiska pjäserna. Kanske den som det är enklast att se för sig i nutida verklighet också. Tycker jag i alla fall.

Full fart, Lotta!

Full fart, Lotta!
av Merri Vik

Ännu en skojig bok i serien. Den här gången får Lotta i uppdrag att ta ansvar för levande varelser - ofrivilligt och med varierande framgång. Ena gången är det Biologi-Firres hibiscus och den andra gången är det ett par fyraåriga tvillingar, som hon ska passa under skolans Operation Dagsverke-dag.

Och så ska Lotta, Giggi och Lenni kika på farbror Urbans nyinköpta, men gamla, båt och kommer ut på oplanerat "äventyr". De utgick från att det var han som hade snurrat till det med båtens namn, typiskt farbror Urban egentligen, men det var visst de själva som snurrade till det.

Till sist har vi ju fadäsen med skolans nya fina staty ... Och hela tiden menar Lotta bara väl. Eller åtminstone, som i fallet med statyn, så menar hon ju inget illa!

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"

So watcha sayin'

So watcha sayin'
av Martin Kellerman

Jag gillar serien Rocky väldigt mycket och har nästan alla samlingsalbumen (det borde ha kommit ut ett nytt som jag inte har än), men jag brukar för det mesta inte skriva upp när jag läser humorserier i strippform. Var skulle jag dra gränsen? Om jag läser en serietidning, ska den räknas då? Varför inte andra tidskrifter i så fall? Fast ibland skriver jag ändå med seriestrippsalbum i mina har-läst-listor. Det finns ingen logik.

"So waycha sayin'" är i alla fall inte ett album med seriestrippar, utan ett med reportage i tecknad form. De flesta är gjorda för Rocky-tidningen. Martin Kellerman, i form av Rocky, gör intervjuer, oftast med hiphop-artister och återger dem sedan i sedvanlig Rocky-stil. Alla är olika djur och så där. Nu är jag ju inte så insatt i hiphop, så ibland har jag ingen aning om vad de pratar om. Även om jag kanske har hört talas om personen som blir intervjuad (och det har jag inte alltid) så hänger jag ju inte alls med i snacket om vem som har producerat och vem som har samarbetat med vem. Men för de med lite mer koll på genren så är det säkert jättekul. För mig, lite mer blandade känslor.

Vänster vänster

Vänster vänster
av Gunnar Krantz

Gunnar Krantz fortsätter sina självbiografiska serier med att berätta om sina år som aktiv inom vänsterrörelsen. Och om att inte orka vara lika principfast längre. Lika bra som de andra av hans serier som jag har läst. Läs dem gärna!

Och så kom jag att tänka på "Gymnaslærer Pedersens beretning om den store politiske vekkelsen som har hjemsøkt vårt land".

Faraos cigarrer

Faraos cigarrer
av Hergé

Tintin och Milou är på väg till Shanghai, men redan på det stora passagerarskeppet börjar det hända mystiska saker och de tvingas lämna båten. De hamnar i Egypten, träffar en snurrig professor och kommer förstås några skumraskaffärer på spåren. Den snurriga professorn är inte professor Kalkyl, som jag minns från när Tintin gick på TV. Kapten Haddock har inte heller dykt upp än. Däremot är Dupontarna med.

Berättelserna blir fortfarande bättre och bättre, så detta är förstås det bästa albumet hittills.

Tintins äventyr:
1. Tintin i Sovjet
2. Tintin i Kongo
3. Tintin i Amerika

Valiant

Valiant: A Modern Tale of Faerie
av Holly Black

"Valiant" är inte en fortsättning på "Tithe", men det är en bok i samma anda. Och det är så att säga samma värld det utspelar sig i, ett par personer från "Tithe" nämns. Älvor som är högt uppsatta i Faerie, så det är inte så konstigt att de kommer på tal. Böckerna är helt fristående från varandra.

Valerie, Val, är en ganska vanlig tjej från New Jersey. Något av en bråkmakare kanske, men hon har också en tendens att hamna i bakgrunden bland kompisar. En kväll upptäcker hon något förfärligt och åker till New York bara för att komma bort från allt. Hon vill inte återvända hem. I stället träffar hon den originella Lolli och brödraparet Dave och Luis, som alla tre bor nere i New Yorks tunnelbanesystem. Lolli introducerar Val för en jättehäftig drog, som Luis kallar för Nevermore.

Och Lolli berättar mer. Luis kan se älvor och övernaturligheter. Han är budpojke åt ett troll. Han levererar Nevermore, som i själva verket gör något helt annat för älvor. Det är bara människor som blir höga av det. Val utmanar Lolli att visa henne trollet, och upptäcker två saker. 1. Det är sant. 2. Det är inte populärt att hon kommer dit och snokar. Nu kräver trollet att Val också ska jobba för honom.

Samtidigt går en mördare lös bland exil-älvorna i New York.

Det här är min favorit-fantasygenre. Jag gillar när den verkliga världen och en overklig värld krockar. Och så är det ju en fördel när författaren har ordentlig koll på den verkliga världen. Det känns ju trovärdigt om nutida ungdomar faktiskt klarar av att använda mobiltelefoner. Så de här böckerna tycker jag mycket om. Kanske "Tithe" lite mer, men "Valiant" också.

I en annan del av Bromma

I en annan del av Bromma
av Martina Haag

"I en annan del av Bromma" är fortsättningen på "Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)". Det har gått några år. Bella är gift med TV-kändisen Matte Ljungström och de har två barn. Något som inte har gått lika bra är Bellas karriär. Efter händelserna i den förra boken har hon slutat med skådespeleriet och är nu receptionist på TV4. Extra tråkigt eftersom det går så himla bra för Mattes karriär. Bella känner sig misslyckad och tråkig om man jämför. Dessutom händer det en del misstänkta grejer. Är Matte otrogen? Det skulle ju faktiskt inte vara så konstigt.

Matte bjuder Bella på en solsemester, medan han själv och pojkarna åker till hans föräldrars sommarställe (Matte älskar det, det gör inte Bella). Omtänksamt eller misstänkt otrohetsbeteende? Omständigheterna gör att Bella får tillfälle att snoka mer i saken är vad tanken var ...

Handlingen bryr jag mig egentligen inte så mycket om, men boken är väldigt rolig. Jag hade för mig att Martina Haags krönikesamlingar var betydligt roligare än förra romanen. Men den här är i alla fall riktigt kul.

Hvite løgner

Hvite løgner
av Trude Brænne Larssen

Karoline hoppas fortfarande kunna samla ihop sina syskon så att de kan leva som en familj igen, och på grund av sin förlovning så åtnjuter hon nu ett visst anseende på Bliksvær. Målet verkar lite närmare. Viktigast är det att lillasystern Gunnhild kommer ifrån sin fosterfamilj, där hon inte alls verkar ha det bra. Och efter en incident tar Karoline och Aksel helt enkelt med sig Gunnhild hem till Aksels mor. Men det kan man ju inte göra hur som helst. Nu ska det bli möte om saken, och Karoline bävar för att hennes hemligheter ska dras fram i ljuset. Det är så mycket hon inte har berättat för Aksel.

Spännande att läsa om, och det passade bra att man fick veta lite om hur Karolines andra syster lever. Hon har det mycket bättre, och det är fint att läsa om det emellanåt. Karoline har ju en förmåga att hamna i otrevliga situationer.

Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"

Tintin i Amerika

Tintin i Amerika
av Hergé

Den här gången reser Tintin och Milou till USA och råkar ut för äventyr bland gangsters och indianer. Det känns som att historien blir bättre för varje album, men hela handlingen är fortfarande att Tintin måste röjas ut vägen eftersom någon skummis är rädd för att han ska förhindra någon form av brottslighet. De har väldigt höga tankar om Tintin, tycker jag.

Tintins äventyr:
1. Tintin i Sovjet
2. Tintin i Kongo

Charlotte Isabel Hansen

Charlotte Isabel Hansen
av Tore Renberg

"Charlotte Isabel Hansen" är den tredje boken om Jarle Klepp, som man tidigare har kunnat läsa om i "Mannen som elsket Yngve" och "Kompani Orheim". Nu är det 90-tal och Jarle studerar litteraturvetenskap på universitetet i Bergen. Han anses mycket lovande och går väldigt upp i det akademiska. Hans mamma kan nog uppleva honom som lite väl pretentiös, kan man ana sig till. Jarle har ju ett mycket gott förhållande till sin mamma, men det är inte alltid han lyssnar på henne.

Så händer något helt oväntat. Jarle får reda på att han har en sjuårig dotter. Han har bara ganska svaga minnen av dotterns mor, och nu ger hon plötsligt besked om att hon förväntar sig att Jarle tar hand om flickan i en vecka medan hon själv åker på solsemester. Och han har inte så mycket att välja på. Det är bara att hämta dottern på flygplatsen. Han har inte ens träffat henne tidigare. Och han har inte berättat för någon annan att han är pappa. Och han vet inte riktigt vad barn gillar, och han har inte förberett nåt särskilt. Han vill bara att veckan ska ta slut. Men så lätt går det förstås inte.

Stackars Jarle, nu försätter han sig själv i en situation som han inte riktigt kan klara av med värdigheten i behåll. Det kan kännas igen från "Mannen som elsket Yngve". Men så är han ju lite pompös också, och då är det väl lätt hänt. Men trots att han har sina fel så är han ändå sympatisk. Och trots alla sina mörka partier så är "Charlotte Isabel Hansen" en gullig berättelse.

Många av efternamnen i boken känns lite märkliga. Inte Hansen förstås, det verkar vara valt för att det är så vanligt och intetsägande som möjligt. Jarle gör en ganska stor grej av det. (Han skriver någon avhandling om personnamn hos Proust.) Men de andra ... Jag misstänker att alla efternamnen är ortsnamn. Vi har t. ex. den svenske litteraturprofessorn Robert Göteborg. Göteborg är inte ett vanligt svenskt efternamn.

Det ser ut som om boken ska bli film, precis som "Mannen som elsket Yngve". Men filmen ska heta Jeg reiser alene.

Kafka

Kafkamonumentet i Prag, där jag var för två veckor sedan.

Processen

Processen
av Franz Kafka

För två veckor sedan var jag i Prag och inför den resan var jag förstås "tvungen" att läsa något av Kafka! Särskilt som jag har haft den här boken, med både "Processen" och "Slottet" i, i min SUB i flera år. Jag läste bara "Processen" nu. "Slottet" får vänta till en annan gång.

Josef K. blir anklagad för ett brott som han inte vet om han har begått. Han tror inte det, men han får å andra sidan aldrig reda på vad anklagelsen gäller. Det är inte heller det normala rättsväsendet som fallet behandlas i, utan en märklig domstol som har sina salar i halvt gömda och ibland tillfälliga utrymmen runt om i staden. Folk verkar ändå känna till den här hemliga domstolen, eller kanske inte, och tycks tillmäta den mycket större betydelse än vad stackars Josef K. gör till en början.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det här var inte riktigt vad jag förväntade mig ändå, och det är svårt att säga om jag tyckte att boken var bra eller inte. Märklig, men ändå inte särskilt svår att läsa. Texten i sig var inte så invecklad, men eftersom handlingen var så absurd och nästan drömlik så var det inte så enkelt att hänga med i alla fall. Det med en dröm är nog det som passar bäst in för att beskriva den. Och lite "Alice i Underlandet"-känsla faktiskt, fast i en helt annan genre. I vilket fall som helst så känns det väldigt bra att ha läst den. Det är ju en sån där bok som folk gärna använder som någon sorts liknelse, kanske utan att ha läst den själva. Man ska helt enkelt ha koll på den.

Jag är ditt fan in i döden

Jag är ditt fan in i döden
av Coco Moodysson

Coco Moodysson har skrivit en kort och trovärdig serie om en kvinna som är ett stort The Cure-fan, speciellt då av Robert Smith. Hon är ett verkligt hängivet fan, på ett sätt som man oftast inte är i hennes ålder. Hon känner till en massa detaljer, både sanna och de som inte är bekräftade. Saker som vilken bil Robert Smith kör och allt möjligt. Men hon har aldrig tidigare varit på en Curekonsert. Men nu är det dags. Första konserten. I London. Före konserten träffar hon flera andra lika hängivna fans, som har rest dit från olika länder. Och efteråt väntar de utanför arenan tillsammans, i hopp om att få se Robert Smith. De förenas visserligen i kärleken till The Cure, men det betyder inte att alla kommer överens. (Det känner man ju verkligen igen från föreningar och webforum.) Bråk och diskussioner uppstår. Och hur blir det, kommer de lyckas få kontakt med Robert Smith? Ska hon, huvudpersonen, IfOnly2Night, våga det verkligen?

Alltid redo att dö för mitt barn

Alltid redo att dö för mitt barn
av Joanna Rubin Dranger

I det här seriealbumet (som jag har i jättegullig minipocket) ritar och skriver Joanna Rubin Dranger på temat småbarn och föräldraskap. Speciellt att vara mamma då. Det är inför förlossningen, själva förlossningen, hur saker förändras efteråt (relationen med mamman, alltså barnets mormor, t.ex.), den extrema riskmedvetenhet som dyker upp, åsikter om andra barn och deras jobbiga föräldrar m.m. Roligt och intressant att läsa om även för den som inte har egna barn faktiskt. För de som har egna barn är det kanske mer igenkänning, för oss andra mer "aha! det är så här de tänker!". Hehe. Nej, men mycket kan alla känna igen sig i. Dessutom känner ju alla folk som har barn. Eller vi har åtminstone sett ett barn på stan en gång. Och varit barn.

Nana 17

Nana 17
av Ai Yazawa

Hachi har förstått hur saker och ting hänger ihop. Nu vet hon mer om Nanas familj än vad Nana gör. Finns det något sätt som hon kan skydda Nana från att få reda på de nya uppgifterna på ett alltför brutalt sätt? Går det att stoppa skvallerpressen?

Jag tror att jag ska läsa om serien i ett svep någon gång. Det känns definitivt som att jag hinner glömma detaljer mellan varje bok. Det är en bra serie, men jag skulle rekommendera att försöka läsa dem nåtsånär sammanhängande.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10
- Nana 11
- Nana 12
- Nana 13
- Nana 14
- Nana 15
- Nana 16

Människor det varit synd om

Människor det varit synd om
av Kalle Lind

Namnet Kalle Lind lät lite bekant, och nu när jag kollade upp honom så inser jag att han förstås har varit med i olika radioprogram som jag har hört. Dessutom är han en av författarna bakom julkalendern Skägget i brevlådan. Ahaa, men då vet jag ju.

"Människor det varit synd om" är en humorbok, lite i stil med Filip och Fredriks "100 höjdare" kan man säga. Kalle Lind har letat upp (eller mer troligt, samlat ihop vad han råkat hitta) folk som det någon gång har varit ganska synd om. Det var t.ex. synd om Carola när hon utsattes för ett o-roligt skämt i nåt gammalt Hagge Geigert-program. Det var också synd om Carolas fans, som fick slava för henne utan minsta tack. Och det var synd om Jack Vreeswijk, vars far som genererade en del pinsamma löpsedlar under Jacks barndom. Och så klart var det synd om Siegfried & Roy-Roy. Han blev ju faktiskt biten i huvudet av en tiger. Annars är de flesta fallen från Sverige.

Det är en väldigt rolig bok. Jag tänkte att den nog kunde vara ganska kul, men jag skrattade högt åt många av texterna. Inte av skadeglädje (faktiskt), utan för att det är roligt skrivet. En bok som verkar likna den här, "Människor som gått till överdrift", har nyligen kommit ut. Jag måste nog läsa den också. Låter ju ännu roligare.

Roparen

Roparen
av Jakob Nilsson
Efter en roman av Stieg Trenter

Jag har inte läst Stieg Trenters deckare, annars kunde det nog vara roligt att göra det innan man läser den här serieversionen. Å andra sidan så är det mer spännande att läsa seriealbumet om man inte vet vem mördaren är. :)

Ann Celin ska resa till Italien tillsammans med en väninna, men samma dag som avresan hittas väninnan mördad. Ann, kommissarie Victor Regn och fotografen Harry Friberg börjar rota i dödsfallet, som visar sig vara rejält invecklat. Friberg vet jag ska vara med i Stieg Trenters böcker, men brukar Vicotr Regn också vara det. Jag minns inte honom från den Stieg Trenter-deckare jag har läst tidigare. (Ja, jag tror att jag bara har läst en. Kanske två.)

Jag tycker att bilderna i seriealbumet ibland är lite för orörliga, men miljöerna är jättebra tecknade. Och jag tycker om färgerna. De känns helt rätt för berättelsen.

Cykelhippie

Cykelhippie
av Gunnar Krantz

Tidigare har jag läst om musikminnen i Gunnar Krantz seriebok "Punk provocateur". Nu handlar det om resor i "Cykelhippie". Resor i ungdomen som blev till viktiga minnen. Språkresa, tågluff och sånt. Det är slarvigt tecknat, men det finns med största säkerhet en mening med det. Bra är det i alla fall.

Tjuvskyttekungen

Tjuvskyttekungen
av Sigge Stark

Jag tror att det här är den sista av Sigge Starks böcker om familjen på Stigmansliden, den lilla gård som är känd i bygden för att vara ett riktigt rövartillhåll. Den gamle bonden, hans båda söner och deras vänner ägnar sig mest åt tjuvskytte och smuggling, även om den ene av sönerna, Birger, faktiskt är en duktig bonde också. Böckerna verkar handla ganska mycket om att så att säga få syskonen i hamn. Vi har redan läst om hur den vilda Renja hittade en ordentlig man och hade vissa problem med att anpassa sig till livet som respektabel fru, och om hur den mer fogliga Wanda gifte sig med "fienden". Till och med den lite tröge, och inte särskilt attraktive, Birger har blivit gift. Mor Dordi har nu en svärdotter i stället för döttrarna, att oroa sig tillsammans med när karlarna är ute på något olagligt. Nu är det bara Jarl kvar.

Jarl är lite av en mytisk figur i trakten. Den bäste och fräckaste tjuvjägaren, den listigaste smugglaren, en gudabenådad musiker och faktiskt en duktig arbetskarl - när han vill. Dessutom är han otroligt stilig, och flickorna flockas omkring honom, trots hans dåliga rykte. Själv blir han kär hela tiden, men aldrig varaktigt. Han resonerar som så att kärleken borde vara fri. Jag vet inte exakt när det här utspelar sig, men jag gissar att det är på 1930-talet ungefär. Det är i alla fall en tid då åtminstone Jarls kvinnor inte kan leva enligt den devisen. Därför beslutar han sig för att det är dags att bestämma sig för en, och gifta sig med henne. Det blir hans senaste flickvän, vars föräldrar inte direkt blir överlyckliga. Själv har hon planer på hur hon ska få Jarl att leva ett respektabelt liv. Hon vill ju ha honom, men inte leva utstött ur samhället, så som de på Stigmansliden är.

Då kommer Marja till bygden. Hon flyttar in hos sina morföräldrar, som inte direkt tillhör de ordentligaste i området. Marja och Jarl blir vänner. Hon är för ung för att han ska se på henne som något annat. Men när Jarl blir anklagad för ett allvarligt brott och väljer att fly från rättvisan, så visar Marja oanade sidor ...

De här böckerna känns så retro. Inte 30-40-tals-nostalgi (när de (kanske) utspelar sig respektive skrevs), utan snarare 70-tals-nostalgi. Jag föreställer mig att folk läste sånt här när jag var väldigt liten. Det är väl inte så många som gör det nu? Det har kommit andra underhållningsgenrer i stället. Men jag gillar faktiskt det här. Aningens förutsägbart, men det hör ju nästan till.

Tidigare böcker:
- "Vildkatten"
- "Vildkatten i bur"
- "Wanda från Stigmansliden"
- "Birgers äktenskap"

Hejda dej, Lotta!

Hejda dej, Lotta!
av Merri Vik

Att läsa "Hejda dej, Lotta!" i nutid känns ganska konstigt. Den handlar om en tid när bara vissa ungdomar lyssnar på popmusik. Lottas syster Knatt är förstås popfan, men varken Lotta, Giggi eller Lottas systrar är intresserade av popmusik. Man kommenterar hur tokiga Beatles och deras svenska kopior ser ut i håret (nästan långhåriga! galet!) och hänryckt konsertpublik beskrivs med termer som "massuggestion". Giggi vill gå på en konsert i studiesyfte, just för att se hur den här massuggestionen yttrar sig. Hon kan ju ha nytta av det när hon blir läkare (hennes drömyrke). Hela grejen känns väldigt långsökt och jag undrar om det lät vettigt ens på 60-talet, när boken skrevs. I och för sig, om man översätter popfans med t.ex. Fanpires ... Det förstår ju inte alla nutida tonåringar sig på.

Lotta gör naturligtvis bort sig i samband med konserten. Och så startar hon och Giggi på Lockige Fridolfs förslag ett musiksällskap på skolan. Lite mer åt det klassiska hållet. Vid deras första konsert ska de lotta ut en fiol, som Lotta har fått av en musikaffär. Eller har hon det?

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"

Frances

Frances del 1

av Joanna Hellgren

Skaparen av den här serien är svensk, men albumet är ursprungligen utgivet i Frankrike och var skrivet på franska. Men nu finns det i svensk översättning. Det är en stämningsfull berättelse, tecknad i blyerts, som utspelar sig i en aningen odefinierad tid. Någon gång i mitten av 1900-talet ser det ut som.

Frances är en liten flicka som förlorar sin far och därmed blir föräldralös. Frances är säker på att fadern har blivit mördad, men ingen av de vuxna tror det. Hon får flytta till staden, till sin ogifta faster Ada och sin lätt demente farfar, som inte riktigt vet vem Frances är. Hon saknar sina vänner på landsbygden och tycker illa om sina tvillingkusiner, som hon blir tvungen att umgås med. Både Frances och Ada börjar umgås med grannen och hennes stora hundar, men i olika sammanhang och vid skilda tider av dygnet. Med en åldrig far och en brorsdotter att ta hand om så får Ada ta nätterna i anspråk för sitt eget liv. Särskilt eftersom samhället, med hennes ordentliga syster Anne (tvillingarnas mamma) i spetsen, inte alls accepterar Adas livsstil.

En fin serie. Hoppas att det kommer fler delar så småningom. Den heter ju "del 1" ...

SUB

809 böcker i SUB:en. Men några är faktiskt biblioteksböcker. Så det så.