Sandhamn

Sandhamn
av Jens Liljestrand

Ännu en Novellix. Den här blev jag lite mer engagerad av än den förra faktiskt. Eller det är mer rätt att säga att när det gäller den här tänkte jag mer på situationen i novellen, medan "Doggy Monday" i stället fick mig vidare på en massa andra spår - arbetsplatser och chefer och folk som har djur. Vilket som är bäst vet jag inte. Båda är bra.

En av bokhora-Johannorna har också läst "Sandhamn", och jag kan bara hålla med henne om att huvudpersonen är svår att tycka om. Nu har jag ju inte läst något annat av Liljestrand, men efter hennes recension blir jag intresserad av "Paris-Dakar". För jag gillar "Sandhamn". (Väldigt geografiska titlar förresten.) Och så handlar den om det där man kan fundera på ibland, nämligen vad sportstjärnor gör efter att karriären är över? Är det inte väldigt deppigt? Och av den här boken att döma: jo. Men samtidigt tycker man inte så synd om Anders "Puma" Bengtsson, den före detta tennispelaren i "Sandhamn". Han har sig själv att skylla för mycket. Jag tror att han kanske ser sig själv som en som gör så gott han kan, men i praktiken så gör han inte riktigt det.