Han var en av dem som drog fram efter landsvägarna. Somliga drog land och rike runt. Andra höll sig med mindre revir. Landstrykare kallades de. Som herrelösa hundar, som strykarkatter, som stann- och strykfåglar. Någonting hade satt dem i rörelse. Något hade slungat ut dem. Varje landsväg bar på några. Som en oro.
(Elisabeth Rynell, "Hohaj", s.16)
Jag läser "Hohaj", en berättelse från norra Sverige som jag har hört mycket gott om. Jag har inte kommit så långt i den än, men den här gången ska det nog gå bra. Jag började läsa den en gång för flera år sedan, men den gången gav jag upp.
Dette hørtes interessant ut, kunnskapen min om landstrykare er ikke noe å skryte av. Det blir spennende og se om du kommer gjennom boken denne gangen :)
SvaraRaderaDet var et spennende sitat, Marika.
SvaraRaderaEn spennende smakebit! Det var en vakker måte å beskrive landstrykere på.
SvaraRaderaTakk for en fin titt på bloggen din :)
SvaraRaderaDenne boka virker veldig spennende! Takk for smaken!
SvaraRaderaMari: Jag har kommit en tredjedel, så jag tror nog att jag ska ta mig igenom den. :)
SvaraRaderaSiljeblomt: Tack!
Astridterese: Det är en bok med väldigt vackert språk. :)
Bokelskerinnen: Tack själv. :)
SvaraRaderaElin: Jag vet inte om den är spännande egentligen. Eller det kanske beror på hur man definierar spännande.