onsdag 14 september 2011

Snöstorm och mandeldoft


Snöstorm och mandeldoft
av Camilla Läckberg

"Snöstorm och mandeldoft" är en kort liten deckare som är utgiven lite vid sidan om Camilla Läckbergs vanliga deckarserie. Den är lite annorlunda än hennes vanliga. Det är mer en hommage till deckare av det gammaldags slaget. Det påminner lite om t.ex. Christie, där det ofta begås ett mord i ett slutet sällskap där en av de närvarande råkar vara någon form av detektiv. Och så nämns Sherlock Holmes ett antal gånger, eftersom offret var ett stort fan.

Det är den unge polismannen från Tanumshede, Martin Molin, som ska tillbringa några dagar på ett finare pensionat på en liten bohuslänsk ö. Han är där i sällskap med sin flickvän Lisette, och orsaken till resan är en släktträff med hennes släkt. Martin har aldrig träffat någon av släktingarna förut, så det är lite nervöst för honom. De enda på ön är det par som driver pensionatet samt släkten Liljecrona. Ja, och så Martin. Nästan med en gång de kommer dit kastar sig ett förfärligt oväder över dem och alla kontakter med omvärlden bryts. Och så bär det sig inte bättre än att Lisettes farfar, familjens överhuvud Ruben Liljecrona, faller död ner under välkomstmiddagen. Martin lägger märke till en doft av mandel och konstaterar att Ruben har blivit mördad. Med cyankalium. (Kanske inte den vanligaste mordmetoden i deckare numera.) Och det måste vara någon av de närvarande som är mördaren.

Det blir som en typisk gammaldags deckare. Martin får säkra bevis och hålla förhör så gott han kan på egen hand. Jag tycker att det är kul att det är som en riktigt gammal deckare, fast i nutid, men själva mordgåtan blev jag inte så imponerad av. Den var i och för sig ganska underhållande, men slutintrycket var att det inte var så trovärdigt. Men det kanske det inte var på den gamla goda tiden heller. Det är ju aldrig någon som direkt sörjer offrets död hos Agatha Christie. Där är mord mest en skojig gåta som är till för att lösas. Så illa är det ju inte i "Snöstorm och mandeldoft". Några sörjer djupt. Men det är också några som inte gör det.

2 kommentarer:

  1. Ah, underbart, jag alskar Christie! Och det har later som en perfekt juldeckare, du vet, ett par dagar innan da man skall varma upp julkanslorna ordentligt och bara...julmysa!

    SvaraRadera
  2. Det tror jag den skulle passa perfekt som. Den utspelar sig till och med en vecka innan jul. :)

    SvaraRadera