onsdag 29 februari 2012

På B i min bokhylla

Böcker!

Va, är det svaret inte enligt reglerna? Då kommer ett urval här.


- "Babes i Beijing" av Rachel DeWoskin. Blev väldigt positivt överraskad för ett par år sedan när jag läste den här boken om DeWoskins upplevelser i Kina.

- "The Best A Man Can Get" av John O'Farrell hade jag hoppats skulle vara rolig, men den var ännu roligare. Skrattade mycket medan jag läste. Det är den om en man som lever ett dubbelliv. Dels har han fru och barn i en del av London, men han delar också lägenhet med några andra män som lever ett slappt ungkarlsliv i en annan del av London. Frun tror att måste sova över inne i stan för att han jobbar så mycket ...

- "Blankets" av Craig Thompson är ett mycket bra seriealbum om en kristen tonårskille. Det är verkligen som en roman. Annars tycker jag att serier ofta blir mer novell-aktiga.

- "Brokeback Mountain" av Annie Proulx är en tunn bok med bara just den novellen i. Det är det enda jag har läst av Proulx, men jag vill läsa mer av henne i framtiden. Tyckte om språket.

- "Beatles" av Lars Saabye Christensen måste läsas en dag. Känns som att hela Norge har läst den och den har dessutom stått i min hylla i många år. men det är så mycket som ska läsas. Det är inte en faktabok om bandet alltså, utan jag tror det är en uppväxtskildring om några norska killar. ;-)

- "Bibeln". Neverending sto-ory. Jag har som mål att läsa hela. Jag har väl hållit på några år och har hittills läst åtta böcker. Av 66. Det kan ta ett tag.

tisdag 28 februari 2012

Melankoliska rum


Melankoliska rum: Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid
av Karin Johannisson

Karin Johannisson var med i Morgonpasset i P3 för ett par månader sedan och pratade om hur melankoli och liknande tog sig uttryck och upplevdes förr i tiden. Väldigt intressant. Har för mig att det till och med blev lite hetsigt, när många lyssnare nog tolkade det som att t.ex. utbrändhet inte finns på riktigt för att det inte verkar ha funnits och kännts på samma sätt för till exempel hundra år sedan. Då hade man andra symtom, som inte verkar finnas nu, i stället. Var ju bara tvungen att köpa hennes bok om ämnet efter det.

Boken är också mycket intressant, även om den inte är helt lättläst. Jag är inte så van vid att läsa psykologi, så det kan ju vara därför jag tyckte det var svårt att förstå ibland. Till exempel vad som skiljer vanlig melankoli från acedia, en sorts nedstämdhet som särskilt verkar ha drabbat till exempel munkar på platser där klosterlivet handlade mycket om ensamhet och kontemplation. Acedia var en egen dödssynd ett tag, men kom så småningom att ses som en del av något annat om jag har förstått saken rätt. Jag har fortfarande inte förstått exakt vad acedia är. Acedia är ett av bokens kapitel. Varje kapitel handlar om en egen sorts negativ känsla, som spleen (som folk led av i böcker förr i tiden!), leda och fuga. Författaren illustrerar med exempel både ur verkligheten och skönlitteraturen.

Det är riktigt spännande att läsa om hur vissa typer av pyskisk ohälsa, nedstämdhet eller deppighet (det är lite olika hur allvarliga känslorna är, och vad som har uppfattats som sjukligt eller inte) har varit väldigt vanliga ett tag och sedan försvunnit. Ett exempel i boken är Pianomannen, som dök upp i England och inte visste vem han var eller hur han hade kommit dit. En period tycks det ha funnits massor av "pianomän", folk som utan att vara medvetna om det begav sig ut på långa resor och under en tid inte kom ihåg sin egen identitet. Och de kunde ha sådana episoder gång på gång. Märkligt. Och märkligt att det inte alltid är lika vanligt.

Det handlar mycket om hur samhället och kulturen påverkar hur människor känner, och i så fall hur. Jag förstår inte allt dock. Jag förstår ju hur man efter att nervsystemet upptäcktes tänkte: "Så klart! Det är nerverna! De är känsliga!", men inte riktigt de andra förändringarna. Att folk liksom verkar få de symtom som förväntas av dem när en viss diagnos är den som gäller. Varför det? Det kan ju vara att det ställs olika typer av krav i olika typer av samhällen (man kanske är stressad i en sorts samhälle, men understimulerad i ett annat t.ex.), men det verkar inte som om författaren menar att det är hela förklaringen heller. Ni får helt enkelt läsa boken själva om ni är intresserade.

På A i min bokhylla

Bokmoster har hakat på en ny trend, att presentera en bok (eller flera, eller alla) på varje bokstav i alfabetet under en månad. Det låter roligt. Jag vill också! Fast det kanske kommer ta mer än en månad, det är inte säkert att jag kommer hinna uppdatera varenda dag.


Jag väljer några stycken på varje bokstav. Mer än en, men absolut inte alla. Både läst och oläst.

På A har jag:

- "The Amazing Adventures of Kavalier & Klay" av Michael Chabon. En härligt tjock bok om tecknade serier, utbrytarkungar, förintelsen och mycket annat. I centrum står två judiska kusiner. En som är född i New York och en som lyckas fly dit från Prag. Mycket bra. Känner för att läsa om den nu.

- "Arsenikktårnet" av Anne B. Ragde har jag inte läst, men se vilket fint format den har! Liten och tjock med hårda pärmar. Nästan som en psalmbok, med tygbokmärke och allt. Den och en handfull andra romaner fanns att köpa i det här formatet i Norge för några år sedan, men de andra var för det mesta översatta från engelska eller en del i en serie.

- "Aldrig godnatt" av Coco Moodysson är ett fint seriealbum om Coco, Klara och Matilda som är i tretton-fjortonårsåldern och punkare 1982. Också värt en omläsning, känner jag. Det här kommer inte vara bra för min SUB. :)

- "Aprilhäxan" av Majgull Axelsson fanns dock redan i SUB:en för omläsning. När läste jag den? År 2000 kanske. Det ska bli intressant att se om jag fortfarande tycker att det är en lika bra bok. Jag pratade (eh, mailade) om den med en kompis så sent som förra veckan, apropå det aktuella ämnet Hagasessenamn. Norsk kompis, jag skulle förklara vilka Hagasessorna var. För den som inte hänger med nu så heter ju huvudpersonerna i "Aprilhäxan" just Margaretha, Birgitta, Désirée och Christina.

- "Adrian Mole From Minor to Major" av Sue Townsend fyndade jag på loppis i Skene? Kinna? Skene var det nog, i lördags. (För man "köper" aldrig något på loppis, man "fyndar".) Jag vet inte om jag har läst alla tre böckerna som ingår i samlingsvolymen tidigare, men jag tror det. Men kanske inte bonuskapitlet som tydligen ska vara med. Fem kronor ska det väl vara värt!

söndag 26 februari 2012

En smakebit på søndag (vecka 8)


Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag ligger efter i boken jag borde ha läst ut innan onsdag, när läsecirkeln ska träffas. Men det blir ju inte första gången någon inte har läst klart boken.

My face looked clean enough, but I still took a handkerchief out of the drawer, rubbing hard at my cheeks in the hope that no smearing of greasepaint remained; no telltale sign that Mama might see in the morning.
But what if she looked too long in my eyes? Would she be able to see that I'd changed?
(Essie Fox, "The Somnambulist", s.17)


Det är London på 1800-talet. Phoebes moster Cissy gör sin comeback som skådespelerska och Phoebe har fått lov att följa med till teatern, vilket hon brukar få trots att hennes mamma är strängt religiös. Fast just den här gången blev det nog lite mer teater än vad Phoebes mamma hade godkänt om Phoebe och Cissy hade bett om lov först.

Verkar som om det kan bli en spännande bok det här. Det är redan lite smått mystiskt.

Cowgirls


Cowgirls
av Karolina Bång

Jag vet att jag har läst något av Karolina Bång tidigare, för hon var en av alla medverkande i "Dotterbolaget Antologin" (eller heter den egentligen "Dotterbolagetantologin"?). Vet inte riktigt vad det var dock. Det var så väldigt många olika serier i det albumet.

"Cowgirls" är hennes andra soloseriealbum. Det är en fantasi i en nutida Westernmiljö där det bara finns kvinnor. De går på cowgirlfestivaler (konstigt tema, eftersom det inte verkar finnas annat än cowgirls i den här världen), tjuvåker med tåg och försöker förhindra att den lokala saloonen blir nedlagd, men mest av allt har de sex. Mellan de olika serienovellerna delar de (eller kanske författaren) med sig av olika sextips. Ganska gulligt faktiskt, för även de mest tekniska beskrivningarna har fokus på kommunikation.

lördag 25 februari 2012

Rose


Bone: Rose
av Jeff Smith
Illustrerad av Charles Vess

"Rose" utspelar sig före den egentliga Bone-serien, men bör absolut läsas efteråt. Innehåller lite spoilers för de andra seriealbumen, kan man säga. Därför tänker jag inte skriva så mycket om handlingen heller. Men det är en god historia som ger svar på en del frågor man kanske kan ha haft. Det finns inga bones med här, utan det handlar om själva fantasybiten av Bone liksom. Men det betyder inte att det saknas humor.

Teckningsstilen är lite annorlunda eftersom det inte är Jeff Smith som har tecknat själv den här gången. Smith har mer "seriestil", medan Charles Vess, som har tecknat "Rose" är lite mer åt bokillustrations-/sagobokshållet. Det är han som har illustrerat Neil Gaimans "Stardust" till exempel. Stilen passar väldigt väl till den här berättelsen också.

fredag 24 februari 2012

Förvandlingen


Förvandlingen
av Franz Kafka

Gregor Samsa vaknar en morgon och är både försenad till jobbet och förvandlad till en jättestor insekt. Han vill varken få problem med chefen eller oroa sin familj, men det går förstås inte att undvika. Familjen verkar inte förstå att han inte vill dem illa eller orsaka problem, och reagerar på honom med fasa och motvilja.

Märklig novell, men den ger läsaren en del att tänka på. Jag har tidigare läst "Processen" och den fastnade jag inte för, men "Förvandlingen" tyckte jag faktiskt rätt bra om.

torsdag 23 februari 2012

Death Comes to Pemberley


Death Comes to Pemberley
av P.D. James


OBS!
SPOILER-varning. Jag avslöjar naturligtvis inte för mycket om
"Death Comes to Pemberley", men om du inte vet vad som händer i Jane Austens roman "Pride and Prejudice" ("Stolthet och fördom") och inte vill veta det heller, läs inte vidare!



Första tanken när jag hörde att P.D. James senaste deckare skulle handla om personerna i "Pride and Prejudice", några år efter att Lizzie och Darcy har gift sig, var kanske "men nu har det väl slagit över helt". Men också att det skulle ju kunna bli bra. Hon är ju knappast i den positionen att hon behöver utnyttja ett välkänt verk för att få läsare. Alltså måste hon ha en bra idé. Men mest tror jag faktiskt att hon tyckte att det var roligt.

Det är ganska roligt faktiskt. Det är alltid kul när man fattar en referens, och dessutom blir det en sån kontrast till Jane Austens stil. Hos Jane Austen finns det inte så många hemska detaljer. Men när P.D. James broderar ut livet på Pemberley så får man reda på både det ena och det andra. Skandaler, självmord och det är säkert en och annan dålig barndom med. (En av mina vänner är ett stort fan av P.D. James, men irriterar sig lite på att hon alltid skriver så långa stycken om hur eländig varenda karaktärs barndom var. Även när det inte har något med bokens mysterium att göra.) Det är i alla fall mycket underhållande att läsa vilken uppfattning folk i Meryton har om händelserna i "Pride and Prejudice". De har en lite illvilligare syn på saken och ser familjen Bennett som betydligt mer beräknande än vad de framställs som i originalverket.

I början påminner boken ändå ganska mycket om Austen, även i sitt språk. Kanske är det för att det handlar om släktförbindelser, tänkbara giftermål och förberedelser inför den årliga höstbalen på Pemberley. Men sedan tycker jag att stilen ändras, när det börjar handla om sådant som man inte är van vid från Jane Austens böcker. Ett mord.

Kvällen före balen anländer en droska (? de har så många olika namn för hästskjutsar) i dödsföraktande hastighet till Pemberley. Passageraren är Mrs Wickham, alltså Elizabeth Darcys yngsta syster, och hon är fullkomligt hysterisk. Tydligen hade hon tänkt komma oanmäld till balen, och reste tillsammans med Wickham och hans kamrat Denny. Wickham tas inte emot på Pemberley, utan han och Denny skulle bo på något värdshus under tiden. Men innan de hann fram till Pemberley uppstod en meningsskiljaktighet mellan männen och båda lämnade droskan och försvann in i skogen. Sedan hördes skottlossning och Lydia fick panik. Hon är övertygad om att Wickham är mördad.

Nu blir det brottsutredning à la 1803. För ett mystiskt dödsfall har mycket riktigt inträffat. På Darcys mark, så att han tvingas ta ställning. Det finns så många risker här. Hans rykte kan svärtas, hans underlydande uppröras (eller i värsta fall anklagas) och inte minst kan hans syster Georgiana få dåligt rykte om man gräver för mycket i Wickhams förflutna. Den tyngst vägande orsaken till att Wickham inte är välkommen på Pemberley är ju nämligen inte att han rymde med Lydia Bennett eller ens att Elizabeth höll på att bli lurad av hans lögner om Darcy. Det värsta var att han försökte rymma med Georgiana en gång för länge sedan.

Det finns som sagt många smarta referenser till Austens bok, och det är förstås en klurig mordgåta. Som läsare har man sina misstankar, men jag lyckades inte få ihop det hela innan lösningen avslöjades. Men samtidigt tyckte jag inte att det var en jättebra bok. Inte dålig heller, men jag tror nästan att det kunde ha blivit en bättre historisk deckare om man hade skippat Austen-kopplingen.

onsdag 22 februari 2012

Cementträdgården


Cementträdgården
av Ian McEwan

"Cementträdgården" är en ganska obehaglig bok. Den handlar om en familj som bor i den sista villan i området. Alla grannhus är rivna, och det verkar mest finnas tomma tomter runtomkring, förutom ett par nybyggda höghus. Fadern dog för några år sedan, relativt obemärkt.

Moderns död kommer som en chock för alla utom den äldsta systern, som är sjutton år och verkar ha fått reda på en del av moderns hemligheter. Nu tar hon på sig rollen som "mamma", särskilt åt det yngsta barnet, en pojke som är ganska mycket yngre än de tre äldsta. Syskonen bestämmer sig nämligen för att låtsas som om ingeting har hänt. De vågar inte berätta att de nu är föräldralösa, eftersom de är rädda för att splittras och hamna i olika fosterhem. I stället gömmer de moderns kropp i källaren, ingjuten i en mängd cement som fadern hade köpt hem en kort tid innan han dog.

Storasystern tar nu över rollen som vuxen i familjen. Men hon är ju inte vuxen, och klarar inte av att ta hand om de andra hela tiden. Det är det näst äldsta syskonen, en femtonårig pojke, som berättar. Han är arg över systerns attityd, och anser att han också borde få bestämma. Samtidigt förfaller han allt mer fysiskt och psykiskt. Inget av syskonen klarar egentligen av situationen, men det yttrar sig på olika sätt. Riktigt kritiskt blir det när storasystern tar hem en pojkvän som försöker komma in i syskonens gemenskap.

Berättelsen känns dels väldigt vardaglig, dels finns det en stämning av overklighet i den. Den är bra. Inte bara för att det är spännande, utan kanske för lite för de där två motsägelsefulla stämningarna. Det är också något som känns väldigt 1960-1970-tal över den. Nu vet jag i och för sig att den är skriven på 70-talet och omslaget gör kanske sitt till, men det är ändå något mer.

För övrigt är det en kort bok som passar ypperligt att ha med sig på bussen till och från jobbet.

söndag 19 februari 2012

En smakebit på søndag (vecka 7)


Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser ett seriealbum idag. En ny version av H. C. Andersens saga om Tummelisa, där en arg Tummelisa gör uppror mot sagan och beväpnar sig.

Jag kunde ha tagit en bild av en sida, men jag tycker faktiskt att det räcker med texten.

Men nu tror paddan plötsligt att han ska fånga dig,
att ni ska gifta er,
att han ska stänga in dig i gyttjan under vattnet i alla dina dagar

Det är poänglöst och otroligt provocerande
(Matilda Ruta, "Tummelisa eller Den andra vildmarken", s. 11)


lördag 18 februari 2012

Norsk underhållningslitteratur


Nu när Legdebarna är utläst så får jag väl läsa andra bokserier när jag känner för att "kose meg" med en bokseriebok. jag håller ju på med May Grethe Lerums Livets døtre också. Och egentligen har jag börjat på Huset Arent av Bente Pedersen, men det var så länge sedan jag läste den första boken att jag nog får ta och läsa om den först. När vi talar om omläsning så börjar det bli hög tid att läsa Sagan om Isfolket igen. Och så tänkte jag någon gång läsa HELA Malin på Granlunda (Arvesynd) av Anne-Lise Boge också. Inte bara halva.

Och jag har de första böckerna i några andra serier också. Vallonerna av Göran Falk (en svensk serie! och skriven av en man!). Novemberbarn av Yvonne Fjeld. Emilies tid av "Helene Holst-Hammerfeldt" (d.v.s. May Grethe Lerum, Anne B. Ragde och Trude Brænne Larssen!). Teppefall av Kamilla Mathisen och Gro Gravem. Elisabeth av Laila Ulvseth. Det finns nog många andra serier som också verkar bra, men som jag inte har de första delarna (eller rent av alla eller de flesta) av.

Som man kanske ser på bilden (kanske inte, det blev inte så tydligt) så har flera av de här böckerna varit gratis. Det är ganska vanligt att en ny serie lanseras genom att del 1 medföljer en annan aktuell bokseriebok. Jag tror även att det förekommer att de medföljer någon populär veckotidning.

När man ser omslagen så här tillsammans så kan man se att det finns vissa gemensamma nämnare. Såna här serier ska ju helst handla om en ung kvinna (hon kan bli äldre under seriens gång) som upplever både motgångar och medgångar. Åtminstone på den första boken bör ju omslaget avbilda hjältinnan. Men att bilderna också är beskurna på snarlika sätt ... Vad heter det? Bröstbild och halvbild? Det är tydligen det som gäller. Och kolla vad många som har sjal eller nåt liknande! Och två håller varsin bebis!

I bakgrunden får det visst gärna vara en man. Han är ju inte riktigt lika viktig, och dessutom ska man inte riktigt veta om han är god eller ett hot i del ett. Det kan ju se lite olyckbådande ut när de står och lurar bakom på det där sättet. Och så ska det visst gärna vara en miljöbild. Är det lantligt eller kan vi förvänta oss socitetsliv? Novemberbarn ser nästan lite gotisk ut, och jag tror att det avspeglar handlingen.

Vallonerna och Emilies tid sticker ut. Vallonerna har ju en man i förgrunden och kvinnor bakom. Det är den serien som är skriven av en man. Och som är svensk. Det kanske inte riktigt kan räknas in i samma tradition av norska underhållningsserier bara för att det är utgiven hos Boknöje? Emilies tid föreställer bara Emilies ansikte, och är dessutom ett svartvitt foto. Av beskrivningen att döma drar den serien kanske lite mer åt chick lit-hållet. Jag vet inte om Emilie letar efter den rätte, tror kanske att hon fokuserar mycket på familjeföretaget också? Den utspelar sig bland rikt folk i nutid i alla fall, så mycket vet jag.

Trygg havn


Trygg havn
av Trude Brænne Larssen

Karoline drömmer om att kunna erbjuda ett hem för barn som annars riskerar att hamna på legd, vilket i och för sig kan gå bra (som det gjorde för hennes bror Nils), men ofta illa, när barn inte får någon omsorg och tvingas till alltför hårt arbete eller ännu värre saker (som Karolines syster Gunnhild, eller legdebarnen på en av gårdarna i trakten). Det krävs mycket förberedelser och även mäktiga vänner för att få det till stånd, men det finns någon som hon gärna vill ta hand om direkt. Frågan är om det barnet vill det.

Jag hade helt glömt bort den karaktären. Han var väl med i en eller två av de tidigare böckerna, men det var ju länge sedan jag läste dem! Men det var en rolig person att läsa om igen.

Och så är det mellansystern Marte då, som ska få åka iväg och studera. Men hon vet inte om hon vill det längre. Och på grund av hur det utvecklar sig i "Trygg havn" börjar hon även tveka att lämna resten av familjen. Även om hon inte bor tillsammans med de andra längre så har hon ju inte flyttat längre än att hon har kunnat hälsa på varje helg. Men nu måste hon fatta ett beslut.

Jag tycker att "Trygg havn" är en god avslutning på serien Legdebarna. Allt är inte avgjort än, utan det finns fortfarande plats för spänning. Vi har ju även fallet med våldtäktsmannen som härjar i bygden kvar. Kommer man kunna få ett slut på angreppen?

Trist att Trude Brænne Larssen inte kommer börja på någon ny serie nu när Legdebarna har tagit slut. Här berättar hon varför.


Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"
5. "Hvite løgner"
6. "Blodspor"
7. "Lånt fremtid"
8. "Amerikabåten"
9. "Tyveriet"
10. "Heltedåd"
11. "Soldans"
12. "Flyktning"
13. "Smult farvann"
14. "Forsoning"
15. "Trygg havn"

fredag 17 februari 2012

Push/Precious


Precious
av Sapphire

Undrar varför den här boken heter "Precious - Based on the novel 'Push'". Jag är ganska säkerpå att det här faktiskt ÄR romanen "Push". Jag tycker att det är lite väl långt att gå med hela "now a major motion picture"-grejen.

Filmen visades på TV för några veckor sedan. Jag såg bara bitar av den men kom på att just det, den boken vill jag ju läsa. Det är en fruktansvärd bok egentligen. (Som i hemsk handling, inte dålig. Verkligen inte dålig.) Nästan bara elände. Men samtidigt så var den ändå positiv på något sätt.

Precious är en svart, fattig och överviktig tonårstjej i 1980-talets Harlem. Hon har faktisktaldrig varit utanför Harlem och hennes mamma gör sitt yttersta för att trycka ner henne. Skolgången har inte funkat och Precious kan knappt läsa eller skriva. Hon missade också mycket skola när hon fick sitt första barn för ett par år sedan och nu har hon blivit utkastad från skolan för att det har börjat synas att hon är gravid igen. Pappan till båda barnen är hennes egen pappa och Precious tycker att det är orättvist. Hon kunde väl åtminstone ha fått lov att få sina barn ihop med en vanlig pojkvän. Nu blir hon straffad för något hon aldrig har velat.

Men hon får i alla fall lov att börja på en alternativ skola och börjar i en klass för ungdomar som ligger på en väldigt låg nivå i sina kunskaper. Alla har sina problem. Kanske har de varit missbrukare. Kanske har de blivit utkastade hemifrån. Här börjar de verkligen från början, med att lära sig bokstäverna. Och Precious börjar lära sig att hon inte är helt värdelös.

Det här är skrivet som Precious egen dagbok. Inte med så många stavfel som hon skulle ha gjort alltså, men på hennes egen dialekt, med "muver" i stället för "mother" etc. Jag gillar också att Precious inte är en helt perfekt människa, för hur skulle hon kunna ha blivit det. Hon hatar knarkare och homosexuella till exempel. Och hennes dotter HETER Little Mongo, för att hon har "Down Sinder". Över huvud taget är "Push" inget för den väldigt känslige. Men den är så himla värd att läsa!

Och filmen verkar bra också. Jag tror jag måste se hela nån gång.

onsdag 15 februari 2012

Tistelblomman


Tistelblomman
av Amanda Hellberg

Böckerna om Maja Grå är precis som de där böckerna man ville skriva på högstadiet, fast det fick man ju aldrig till så klart. För att man var för lat, dålig på att skriva och inte visste nåt om det man skrev om, t.ex. miljön. Till exempel envisades man med att låta böckerna utspela sig i kanske England, fast man aldrig hade varit där. Amanda Hellbergs böcker utspelar sig i bl.a. England och Skottland, de är spökhistorier och lite åt deckarhållet också. Precis de sakerna som man försökte få med i noveller man var tvungen skriva i skolan och så! Skillnaden är ju att Amanda Hellberg kan skriva och att hon vet något om sitt ämne.

"Tistelblomman" är den tredje boken om Maja Grå, som kan se spöken. Sedan hennes mamma lämnade familjen när Maja var barn så har Maja verkat ganska rotlös, men nu ska hon äntligen flytta till vad som kan bli ett riktigt hem. Hon och hennes brittiske pojkvän hyr ett ensligt hus i Skottland. Han har redan varit där i några veckor och renoverat (hur har stått obebott ett tag) medan Maja har varit i Sverige och ordnat upp i en del praktiska saker. Men nu ska hon äntligen åka till Tistelblomman, som huset heter, och återförenas med pojkvännen.

Men redan från början inser Maja att det är något skumt med huset. Visserligen tycker hon om det, men det verkar inte invånarna i det närmaste samhället göra. Taxichauffören (det finns bara en taxi) vägrar köra fram till huset när det är mörkt och ingen vill gå in i det. Det har hänt dåliga saker där, antyds det, men ingen vill berätta vad. Och är det inte konstigt att familjen de hyr av, utbölingar som förälskade sig i huset och köpte det, aldrig flyttade in utan i stället bosatte sig i ett helt annat huset inne i samhället? Och varför känns det ibland som att det har varit en främling inne i huset?

Spöklikt och spännande. Jag gillar hur stämningen byggs upp genom att man förstår att byborna vet mer än vad de vill säga och hur Maja inte riktigt vet om hon överreagerar eller inte. Man tänker ju annars att hon borde vara van vid spökerier och ha koll på det vid det här laget. Å andra sidan verkar hon ju ha svårt att skilja på vad som är spöksyner och vad som är "verkligt". (Verkligt inom citationstecken, för i böckerna är ju förstås hennes syner också verkliga.)

måndag 13 februari 2012

När jag vaknar finns du inte


När jag vaknar finns du inte
av Cat Patrick

Jag hittade den här ungdomsboken på biblioteket och den såg lite spännande ut, men jag förväntade mig inte så mycket av den egentligen. Men den var ganska bra faktiskt. Slutet, och orsaken till huvudpersonens, hm, problem tyckte jag inte var lika intressanta som resten dock.

Londons (det är huvudpersonen alltså, hon heter London i förnamn) minne raderas varje natt. Hon kan gå och prata och så där alltså, men hon minns inget av sitt förflutna. Däremot "minns" hon framtiden. Det låter invecklat, men man får ganska bra koll på det efter några kapitel. London antecknar det viktigaste som hänt varje dag (t.ex. vilka kläder hon har haft i skolan) och med det hjälpmedlet klarar hon sig ganska bra. Hennes allra närmaste känner till allt om hennes minnesproblem, men de andra i skolan vet inget. Men ibland verkar hon ju väldigt konstig. Pinsamt!

Det här med minnet ställer till det. Hon vet till exempel precis vad som kommer hända hennes bästa kompis den närmaste framtiden, men kompisen vill inte veta. Men nu är kompisens framtid så illa att London måste göra nåt. Samtidigt träffar London en snygg och trevlig kille. Men hon "minns" ju honom inte, så de kan ju inte ha en framtid tillsammans, eller hur? Hur väl stämmer egentligen hennes framtidsminnen, och går det att ändra på framtiden? Och det har dykt upp ett nytt minne (London vet inte ALLT som kommer hända, precis som man själv inte kommer ihåg precis allt man varit med om), det är begravning och allt känns jättehemskt. Vem kommer dö och hur kan London förhindra det?

En del av de delarna som liksom ska vara spännande hade jag egentligen klarat mig utan. Men kul att läsa om Londons vardag och hennes komplicerade kärlekshistoria. Smart idé! Det blir nästan lite "Tidsresenärens hustru" möter "The Future of Us", fast med något eget också.

The Scrapbook of Frankie Pratt


The Scrapbook of Frankie Pratt
av Caroline Preston

När Siv skrev om den här greps jag helt plötsligt av ett starkt behov av att beställa några böcker. Så det gjorde jag. :) Jag menar, en roman i scrapbookform som dessutom verkar cool. Klart man måste ha. Speciellt om man scrappar själv. Och det gör ju jag.

Frankie Pratt låter sin scrapbook vara en dagbok över nästan hela 1920-talet. Caroline Preston verkar ha modellerat den efter hur scrapbooks såg ut på den tiden. Tidningsurklipp och spelkort, sparade biljetter och menyer - inte så många fotografier och absolut inget från Panduros scrapavdelning. ;-) Texten är Frankies ganska kortfattade dagbokstexter, som hon skriver på sin fars gamla skrivmaskin. Hela boken är oerhört vacker och välgjord. Det verkar också som om de bilder och småsaker som fyller sidorna är autentiska 20-talsbilder som författaren har samlat ihop.

Frankies scrapbook börjar i New Hampshire 1920 när hon precis har tagit examen från high school. Hon berättar om sig själv och familjen, vännerna och livet. Egentligen hade hon velat läsa vidare, men eftersom familjen lever ganska knapert sedan Frankies pappas död några år tidigare bestämmer hon sig för att det är bättre att bli sjuksköterska i stället. Utbildningen är billigare och det kommer leda till att hon kan tjäna pengar. Men omständigheterna förändras plötsligt och Frankie har möjlighet att lämna sin lilla hemstad, se mycket mer av världen och verkligen uppleva 20-talet.

Om du gillar 20-talet: Läs! Eller kanske snarare: Se! För att vara en såpass tjock bok (inte jättetjock, drygt 200 sidor) så är den väldigt kort. Bilderna tar ju så mycket plats. Handlingen inte så invecklad. Men det finns en berättelse med början och slut alltså. Och den är inte bara för scrappare, långt ifrån. Däremot kan man säkert få lite inspiration till sina album.

söndag 12 februari 2012

En smakebit på søndag (vecka 6)


Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag läser jag en kort och känd bok. Egentligen är det väl bara en novell, hela boken är på runt 70 sidor.

Han skulle ha behövt armar och händer för att kunna resa sig upp, men i stället hade han alla dessa ben, som hela tiden rörde sig åt alla möjliga håll och som dessutom inte lydde honom. Försökte han böja på ett av dem, så rätade det omedelbart ut sig i stället, och lyckades han väl få detta ben under kontroll, så sprattlade under tiden alla de andra som om de släppts fria och råkat i våldsam, för att inte säga smärtsam, upphetsning.
(Franz Kafka, "Förvandlingen", s. 9)


Ja, Gregor Samsa har ju (som bekant) vaknat en morgon och upptäckt att han har förvandlats till en gigantisk insekt. Dessutom har han försovit sig. Det verkar faktiskt som om han tycker att det senare är det värsta. Nu har han ju missat tåget och kommer försent till jobbet. Men när han försöker stiga upp ur sängen visar det sig att det inte är så lätt.

fredag 10 februari 2012

Glimtar


Glimtar
av Rikke Bakman

"Glimtar" är en liten och tjock serie- eller bilderbok som handlar om en enda dag i en liten tjejs liv. Det är 80-tal och mamma, pappa, storasyster och Rikke är på semester på Jyllandskusten. Det är en ganska vanlig semesterdag, men ändå spännande (och absolut värd att göra en bok om). Systrarna slåss och busar, pappan tar med dem och köper godis, de hittar en död hare och några vänner till föräldrarna kommer på besök och ställer till en scen. Huvudpersonen är väl Rikke Bakman, men man känner igen sig. Dels i hur man har sitt eget liv och tankar lite för sig själv, och att man inte riktigt förstår de vuxna. Om man var barn på 80-talet känner man också igen hur det var på den tiden. Och jag var ju väldigt ofta i Danmark just på sommaren också. :)

Stilen på teckningar, att allt är handtextat och det gamla fotot på omslaget passar väldigt bra till berättelsen. Det är ju så klart teckningarna som gör hela stämningen. Väldigt fin liten bok.

torsdag 9 februari 2012

Ja till Liv!


Ja till Liv!: Liv Strömquists ABC
av Liv Strömquist

Ett nytt roligt serialbum av Liv Strömquist, den här gången uppbyggt som en sorts ABC-bok med serier av varierande längd på ett tema för varje bokstav i alfabetet, från Arbetslinjen till Öde ö. Jag gillar hur hon använder en massa fakta och citat och får ihop det det något som är så smart och roligt att jag måste först skratta jättehögt och sedan citera långa stycken för mina vänner (som inte alls tycker det är lika kul eftersom de inte ser bilderna och jag inte kommer ihåg exakt hur det stod). Det är bättre om de läser seriealbumet själva. Det borde de göra.

tisdag 7 februari 2012

The Suspicions of Mr Whicher


The Suspicions of Mr Whicher or The Murder at Road Hill House
av Kate Summerscale

Var ska jag egentligen börja någonstans när jag beskriver den här boken? Kanske med brottet. En morgon år 1860 vaknade barnflickan hos medelklassfamiljen Kent på Road Hill House i engelska Wiltshire och upptäckte att familjens treåring inte låg i sin säng. Men det var inte ovanligt att mor bar in honom till sig under natten och barnflickan reagerade inte nämnvärt på pojkens frånvaro, så det dröjde ytterligare några timmar innan man insåg att pojken verkligen var spårlöst försvunnen. Senare på dagen hittades han dock brutalt mördad. Den lokala polisen lyckades inte lösa fallet och så småningom bad de om hjälp från kriminalpolisen i London. Därifrån skickades en detektiv, Jonathan "Jack" Whicher, som var en av landets bästa, och faktiskt en av de första detektiver som rekryterats till den här nya institutionen som kom att kallas Scotland Yard. En invecklad undersäkning tog vid. Mördaren måste vara någon av de andra i huset - men vem?

Det här är inte en deckare, utan berättelsen om ett verkligt mordfall. Att det påminner så mycket om en klassisk deckare, med ett begränsat antal misstänkta som alla verkar ljuga om något, beror på att det var ett av de fall som hjälpte till att utforma deckargenren. Britterna var överhuvudtaget väldigt fascinerade av det här fallet och brev med folks hemmasnickrade teorier strömmade in till Scotland Yard. Inte konstigt att det också inspirerade författare till att skriva liknande historier.

"The Suspicions of Mr Whicher" berättar om själva mordfallet, familjen Kent och deras tänkbara motiv, själva utredningen och hur en polisutredning såg ut på den tiden (det var inte direkt CSI, man hade inte ens bestämt sig för vad "fotavtryck" borde kallas - footmarks, foottracks eller footprints), ja, hur det fungerade med polisväsendet överhuvudtaget, och om det lilla man vet om Jack Whichers liv. Det handlar också om vad fallet fick för följder för familjen Kent och deras anställda, och en debatt som uppstod långt senare och som jag inte tänker skriva så mycket om här. Man kan nämligen läsa boken lite som en deckare också, även om man i så fall bör undvika att googla t.ex. "Road Hill House". Eftersom det är en verklig händelse så anses det ju inte vara en spoiler att tala om vem mördaren var ... Summerscale berättar också om hur allmänheten reagerade. Numera är det ju självklart att ett mord måste utredas och att polisen har rätt att få all information, men så var det inte riktigt på den tiden. Känslan för hemmets och familjens rätt till sitt privatliv var mycket stark. Men det var ju också det som gjorde fallet så pikant. Allt det här förklaras på ett mycket intressant sätt.

Emellanåt blir boken lite väl långrandig. Den är uppbyggd lite som en vanlig deckare, men det är ändå en fackbok och författaren kan ju inte hoppa över en massa viktiga detaljer för att öka spänningen på samma sätt som en deckarförfattare skulle kunna. Samtidigt vill man inte missa några detaljer. Även om jag visste vem mördaren var (det avslöjades faktiskt i en helt annan bok som jag läste för några månader sedan, och som egentligen inte alls handlade om det här) så var det ändå väldigt spännande att läsa. Men mest fascinerande var det att läsa om dåtidens polisarbete, och om hur det här fallet påverkade den tidens spänningsromaner.

Rekommenderas verkligen om man är intresserad av deckare eller av 1800-talets England.

.....................................................................................

Apropå att det idag är 200 år sedan Charles Dickens föddes så nämns han en del i boken. Han var visst ett stort fan av Scotland Yard-detektiverna och skrev ofta om dem i sin tidning.

söndag 5 februari 2012

En smakebit på søndag (vecka 5)


Den här veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser faktiskt flera böcker just nu. En ljudbok när jag t.ex. packar upp flyttlådor. En pocket på bussen till jobbet (men jag kommer så klart inte åka buss till jobbet idag). Och så en "vanlig", som är för stor för att släpa med sig i väskan. Det är den jag garanterat kommer läsa ur idag, och det är den min smakbit kommer från.
Mrs Bennett had only accompanied her husband to Pemberley on two occasions. She had been received by Mr Darcy with kindness and forebearance but was too much in awe of her son by marriage to wish to repeat the experience. Indeed, Elizabeth suspected that her mother had greater pleasure in regaling her neighbours with the wonders of Pemberley, the size and beauty of the gardens, the grandeur of the house, the number of servants and the splendour of the dining table than she had in experiencing them.
(P.D. James, "Death Comes to Pemberley", s. 10)
Ja, det är en deckare i "Pride and Prejudice"-miljö. Den utspelar sig några år efter händelserna i Jane Austens roman. Det låter fullständigt vansinnigt. Jag är ju fortfarande ganska skeptisk till alla de här omskrivningarna av klassiker med vampyrer och zombies i (fast min svägerska Anna säger att "Pride and Prejudice and Zombies" visst är bra, så jag kommer nog läsa den en dag). Men det är ju P.D. James som har skrivit den här! Även om min första reaktion var att det lät galet, så kan det inte vara en dålig deckare.

Hittills har jag inte hunnit mycket längre än prologen, som sammanfattar det som hände i den riktiga boken fast ur grannarnas synvikel. De anser att Elizabeth var lite mer beräknande än vad hon var när hon "snärjde" Darcy. Man får också veta vad som har hänt i familjen under de senaste åren. Nu har jag påbörjat kapitel 1 och ser fram emot ett "gruesome murder" snart.

lördag 4 februari 2012

Parfymen


Parfymen
av Patrick Süskind

Det här är berättelsen om en mördare, står det, men framför allt är det en berättelse om lukter. Huvudpersonen Grenouille har två egenheter. Dels har han ingen egen lukt och i 1700-talets Frankrike, en tid då människor verkligen luktade starkt, gör det att folk känner obehag inför honom utan att riktigt veta varför. Dels har han ett oerhört väl utvecklat luktsinne. Det är luktsinnet som leder till att hans liv blir väldigt annorlunda de flestas, och det är också det som gör honom till mördare.

Han känner inte så starkt inför att mörda, eller någonting alls egentligen om man bortser från lukter och dofter. Lukterna är väldigt väl skildrade, men det blir liksom det som är den stora grejen med boken. För jag bryr mig åtminstone inte så mycket om vad som händer med Grenouille. Man lär aldrig känna honom riktigt, för det verkar inte finnas något att lära känna.

Jag fick lust att läsa om Frobenius "Latours katalog" nu. Jag läste den för länge sedan ("Parfymen" har jag förresten också läst tidigare, för många år sedan) och vill minnas att de här två böckerna påminner en del om varandra. Huvudpersonerna har liknande förutsättningar, fast i Latours fall handlar det om oförmåga att känna smärta. Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia" känns också som den hör hemma i samma genre. Fast de här tre böckerna (och kanske "Dvärgen" av Lagerkvist som någon nämnde på Läsecirkelns träff) kanske ändå inte räknas som en egen genre.

Hungerhuset


Hungerhuset: En spökhistoria
av Loka Kanarp och C/M Edenborg

Mamma är död, pappa sitter i fängelse och de båda barnen har hamnat hos fosterföräldrar som berömmer sig själva väldigt mycket över hur goda och uppoffrande de är som gör så att flickorna äntligen får ett riktigt hem. Men tonåringen Elsa trivs inte alls. Lillasyster Fredrike anpassar sig bättre och vill gärna vara till lags, men egentligen tycker hon inte heller om fosterföräldrarna. Under en påfrestande vuxenfest får Elsa nog och sticker ut i skogen. Fredrike följer med. I skogen finns ett ödehus som de har hört att barnen i trakten inte får gå till. Tydligen talar man helst inte om huset. Det blir spännande att utforska. Men när de kommer dit upptäcker de att huset hungrigt har väntat på att någon ska komma dit ...

Jag tycker egentligen bäst om den delen med systrarnas förhållande till de frånvarande föräldrarna och de stela fosterföräldrarna, men själva spökhistorien är också helt okej alltså. Och ödehus är ju aldrig fel. Det här huset har en extra spöklik stämning. Bra bra. Varför just det här huset har blivit "levande" förstår jag inte, men man måste kanske inte alltid få reda på allt.

Forsoning


Forsoning
av Trude Brænne Larssen

"Forsoning" är den näst sista boken i serien Legdebarna och av titeln kan man nästan förstå att det ordnar upp sig lite i en gammal ovänskap? Men det händer också nya spännande saker. Karolines bröllop närmar sig, men mitt i alltihop gör hon något som kanske inte är så väl genomtänkt när hon tar med sig några "legdebarn" (fosterbarn) som behandlas illa på en gård i trakten. Nu måste de vuxna på gården Vik vara listiga för att dels rädda barnen från bonden som de är på legd hos, dels rädda sig själva undan rättsliga påföljder. Men det leder till att Karoline hamnar i en mycket obehaglig situation.

Marte är det av syskonen som det tidigast ordnade sig bra för när familjen på Vik hamnade i svårigheter. Medan de yngsta självklart hamnade på legd och de båda äldsta var gamla nog för att försöka klara sig bäst de kunde så fick den intelligenta Marte ett hem hos skolläraren och hans fru, och ett arbete som lärarinna för de allra yngsta skolbarnen. Läraren vill att skolan ska fortsätta drivas även när han blir för gammal, och därför ska Marte få en chans som hon tidigare bara har kunnat drömma om. Hon ska få gå på skola och bli lärarinna på riktigt. Fast nu är Marte inte alls säker på att hon vill åka. Det finns någon som hon inte vill lämna. Dessutom får lärarinnor inte gifta sig, och plötsligt har det börjat spela roll för henne.

Det är alltid spännande och underhållande att läsa en bok i Legdebarna. Synd att nästa bok, som jag håller på och läser nu, är den sista. Fast det ska förstås blir roligt att veta hur det går.

Det tråkigaste är att Trude Brænne Larssen inte tänker skriva fler böcker efter detta. Det kommer inte komma några fler bokserier av henne. Det är synd, för jag har tyckt om hennes böcker. Jag har ju förstås en kvar som jag inte har läst, Emilies tid, som hon skrev ihop med två andra författare.

Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"
5. "Hvite løgner"
6. "Blodspor"
7. "Lånt fremtid"
8. "Amerikabåten"
9. "Tyveriet"
10. "Heltedåd"
11. "Soldans"
12. "Flyktning"
13. "Smult farvann"

onsdag 1 februari 2012

SUB-Aufbau

Jag kan inte räkna min SUB på riktigt den här månaden heller. Har packat upp nästan alla de andra böckerna nu, men inte de i SUB:en. Men de har blivit fler, det kan jag säga. Min gissning är att det nu finns 1034 böcker i den där högen* med böcker som ska läsas alldeles strax. Jodå.


*Det är naturligtvis inte en hög. Just nu är det en okänt antal papperskassar, fulla av böcker som jag har tänkt mig är jättebra. Plus en och annan på stolen som får agera nattduksbord ett tag. Och under stolen.