Mitt liv i litteratur

En kul lista som jag hittade hos Beathesbokhylle, och även hos Mari (på norska).


Man ska svara på frågorna med titlar på böcker man har läst i år.

Describe Yourself: Avig Maria

How Do You Feel: The Somnambulist

Describe Where You Currently Live: Trygg havn

If You Could Go Anywhere, Where Would You Go: Öar

Your Favourite Form of Transportation: Garagedrömmar

Your Best Friend is: The Time-Traveling Fashionista On Board the Titanic

You and Your Friends are: Glimtar

What's the Weather Like: Fifty Shades of Grey

Your Fear: När jag vaknar finns du inte

What's the Best Advice You Have to Give: Ja till Liv!

Thought for the Day: Det ordnar sig, Lotta

How I Would Like to Die: Nekyia

My Soul's Present Condition: Be för mig i tusen år

Denise Mina gör om Stieg Larsson

Jag såg det inte förrän i en av kvällstidningarna idag, men tydligen har Denise Mina skrivit en serieversion av Millennium-böckerna! (Länken går till en artikel i The Guardian, som har mer info.) Är det bara jag, eller låter det som att hennes version av kommer vara mycket bättre än originalet. Hon skriver en serieversion. Ett logiskt val, eftersom hon skriver både deckare och serier. För några år sedan läste jag ett par Hellblazer-album som hon hade skrivit.

Tecknare är Leonardo Manco, som också tecknade de där Hellblazerhistorierna.

Jag läser faktiskt en bok av Denise Mina just nu. "Vargtimmen", den andra boken om Paddy Meehan. Mycket bra hittills.

Hemsöborna

Hemsöborna
av August Strindberg

Det var väl på tiden att jag läste "Hemsöborna". Jag läste ganska långa utdrag ur den på högstadiet - jag kände igen de avsnitten nu - men jag har aldrig läst hela boken tidigare.

Jag tror att det är helt onödigt att jag skriver något om handlingen etc. Ganska rolig bok att läsa faktiskt, men också rätt seg ibland.

Jag har funderat lite på vad det är för åldersskillnad mellan Carlsson och Madam Flod egentligen. Den kan inte vara så stor. Det verkar ju som om det är lite misstänkt att han gifter sig med en så gammal kvinna (det kan ju bara vara för pengarna), men han är ju inte särskilt ung själv. Det vill säga, han är vid något tillfälle (handlingen sträcker sig över ett par år) i sitt fyrtionde år och Madam Flod är inte äldre än att hon kan bli gravid, även om det ju inte går så bra med det. Det är ju inte så viktigt egentligen, och det ÄR ju för pengarna som Carlsson gifter sig med henne, men jag och min syster fastnade i uträkningar en stund. :)

En smakebit på søndag (vecka 30)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här söndagen har jag just börjat läsa fortsättningen på "Henrietta's War" som jag läste för ett tag sedan. Från början var det humoristiska texter som Joyce Dennys skrev för en brittisk tidning under andra världskriget. Texterna är i form av brev där huvudpersonen Henrietta berättar om livet i en liten by i Devon.

Ransonering av olika varor är alltid ett bekymmer för Henrietta och hennes vänner. Och förstås att man inte kan få tag på riktiga silkesstrumpor. Nu har ändå Henrietta fått två par i present från någon i utlandet. Hon hade tänkt spara dem till högtidliga tillfällen, men hade ett starkt behov av något uppmuntrande en vanlig dag.

When Charles came home, he found me swooning in an ecstasy.
"Look, Charles! Look at my lovely stockings!"
"Very nice. Your legs are your only claim to beauty, Henrietta."
"But they're real silk, Charles!"
"Take care you don't get a ladder," said Charles, in a killjoy sort of way.
"Don't be silly, Charles," I said. "How could I get a ladder just sitting in my chair?"
In the middle of dinner I laid down my knife and fork and stared across the table.
"What's the matter?" said Charles. "Have you got a pain?"
Something had gone "Ping!" at my knee and then run down my shin like the stroking of a gentle finger. But I had had my hour.
(Joyce Dennys, "Henrietta Sees It Through - More News from the Home Front 1942-45", s. 12)

Uzumaki - Spiralerna 2

Uzumaki - Spiralerna 2
av Junji Ito

En volym till med spiralformade fasor. (Läs om den första här.) Att man ens kommer på sånt här! Tornados kan förstås vara ganska skräckinjagande i verkligheten också, men ändå inte riktigt på det här sättet ... Och snigelskal, borr, navelsträngar, spiraltrappor ... Jag har knappt tänkt på hur många saker det finns som är spiraler. Här används de dessutom på otroligt skrämmande sätt. Även om det mesta är helt overkligt (men skildrat med realistiska bilder) så är det riktigt obehagligt. Inte bara de faktiska spiralföreteelserna. När den drabbade staden slutligen ligger i ruiner och maten börjar ta slut så visar det sig att vanliga människor kan vara lika skrämmande som det övernaturliga.

Med den här volymen är serien Uzumaki komplett. På engelska (till exempel) verkar den bestå av tre volymer, men på svenska har man visst valt att göra tjockare böcker i stället.

Fallteknikk

Fallteknikk
av Inga H. Sætre

Jag upptäckte att det här norska seriealbumet fanns när det vann Bragepriset i klassen barn & ungdom förra året. Det är väl ungefär som Augustpriset, gissar jag. Jag vet inte vem som ligger bakom priset, men det verkar i alla fall bli lika mycket uppmärksamhet kring vinnarna. Kul att ett seriealbum vann, tycker jag. Det lät också som om jag skulle gilla det.

Rakel flyttar till ett hyresrum i Gjøvik (en inte särskilt stor stad) inför sista året på gymnasiet. Det här ska bli så himla bra! Fast då kan man ju som läsare nästan räkna ut att nej, det kommer det inte bli. I början är allt bra. Hon hänger med bästisen Ingrid (väldigt roligt att läsa deras konversationer), de övar sitt band och börjar på aikido, och Rakel njuter av att få klara sig själv. Men hon har ett problem som hon bara försöker glömma. Men det hjälper inte.

Jag sitter och bläddrar i boken nu och hittar hela tiden jättebra scener. :) Allting känns så trovärdigt. Och Rakel är en tuff huvudperson. Läs!

Glad sommar, Lotta!

Glad sommar, Lotta!
av Merri Vik

Giggi har blivit med. kand. nu (men hon har fortfarande omkring tio år kvar innan hon är klar med utbildningen) och hon och Tobbe har kommit fram till att det ändå skulle passa bra att gifta sig nu. En släkting till Tobbe har lovat att de ska få välja ut något fint arvegods på hennes herrgård i Värmland som bröllopsgåva, och eftersom Tobbe måste jobba så är det ju en bra anledning för Lotta och Giggi att bege sig ut på en liten road trip. Det händer så klart massor.

Lotta måste också laga en middag till Pauls chef med fru - med vissa missöden. Hon hjälper till på en Röda korset-loppis - med missöden. Och så får hon tillfälle att komma till undsättning när hennes deckarförfattande vän farbror Urban har försvunnit igen. Han lyckas alltid t.ex. bli instängd när han letar efter spännande miljöer.

Och så är det dags för Giggis och Tobbes bröllop - inte utan missöden för Lotta och Paul. Men det hör väl nästan till på bröllop? :)

Väldigt trevlig bok, och det passade så bra att jag läste den på sommaren också.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"
41. "Då kör vi då, Lotta"
42. "Läsning för Lotta"

Öar

Öar
av Anders Källgård

Anders Källgård älskar öar och har skrivit flera böcker om ämnet. Han är också läkare och verkar lustigt nog jobba på mina föräldrars lokala vårdcentral. Det visste jag inte när jag köpte boken "Öar".

Det är intressant med öar. Det jag alltid undrar över är var man får t.ex. möbler och kläder ifrån om man bor på en väldigt avlägsen ö. Och böcker! Och när det gäller små öar som är egna stater - hur kan det bära sig?

I "Öar" finns det texter om livet i just sådana där extremt små och avlägsna öriken. Men även om öar som ligger lite närmare fastlandet och någon enstaka ö som inte är bebodd. Det verkar som att de flesta, eller alla, texterna har varit tidningsartiklar från början. Det handlar om besök på öar över hela världen. Ibland är det öar som är väldigt svåra att ta sig till. Någon gång handlar det till och med om ö-resor som misslyckats, där Källgård inte lyckades ta sig ända fram.

Jag gillar boken. Man får veta mycket nytt om livet på de här öarna (i flera fall att ön ens existerar ...) och jag älskar ju såna här galna nörderier. Att liksom samla på ö-resor. Underbart!

Själv har jag varit på en av öarna i boken. Den var fin.

En smakebit på søndag (vecka 29)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Förra veckan blev det ingen smakbit, för då hade jag fullt upp med annat. Som man ju ska ha ibland på semestern. Den här helgen gör jag däremot inget annat än att koppla av, småfixa lite hemma och läsa böcker. Som man ju också ska göra på semestern.

Dagens bok är väl tänkt för de yngsta ungdomarna. Huvudpersonen Louise är tolv år ... Det märks att den är skriven för läsare som inte kan antas känna till tillräckligt om t.ex. vintagemode eller Titanic. Sånt kan bli lite irriterande i längden om man är betydligt äldre än den tänkta läsaren, men jag tror att det kan bli en ganska bra bok ändå. Jag har inte hunnit läsa så långt än. Idén låter kul - att huvudpersonen reser i tiden med hjälp av en vintageklänning.

Smakbiten då! Det får bli något från de första sidorna, för som sagt har jag inte kommit så långt.

Her enthusiasm was sparked by a visit about a year ago to a thrift store on the Lower East Side of New York City with her best friend, Brooke. Louise bought an amazing, one-of-a-kind, colorful knit dress that, according to the salesgirl, looked like a classic Missoni piece from the 1970s. She wore it to Caroline Epstein's bat mitzvah. The dress got her a million compliments and cost her only $13.50. She was hooked.
(Bianca Turetsky, "The Time-Traveling Fashionista On Board the Titanic", s. 10)

Det bästa med boken är nog ändå de vackra illustrationerna. I färg! Min kamera är på reparation, annars hade jag tagit en bild på ett uppslag. Men man kan också se bilderna på bokseriens hemsida. Ja, det är första delen i en serie. Del två kommer visst i september.

Jacki prövas

Jacki prövas
av Clary Linde

Clary Linde är en pseudonym för Lisa Eurén-Berner, som skrev Sprakfåleböckerna. "Jacki prövas" verkar vara den enda bok hon skrev under den pseudonymen. Jag vet inte om pseudonymen var till för att folk inte skulle tro att det här var en Sprakfålebok. Men hon skrev ju andra böcker som inte heller tillhörde Sprakfåleserien och som inte gavs ut under pseudonym.

Hur som helst så är det här en berättelse om en flicka i trettonårsåldern, som trots att hon bär namnet Jacqueline Lemoun är svensk och bor i Sverige. Jacki, som hon alltid kallas, tar hand om hushållet åt sig och sin pappa. Ibland med hjälp av tanter hon känner när det är något hon inte kan själv. Jackis mamma är död, och de har inte tillräckligt med pengar för att ha en hemhjälp (som man ju har i Sprakfåleböckerna). De har det väldigt knapert faktiskt. Jackis pappa är uppfinnare och inkomsterna verkar inte alls stå i proportion till hur mycket tid han lägger ner på att utveckla sina idéer.

Jacki får idén att åka in till staden och sälja rosor på gatan för att få ihop lite extra pengar. Hon råkar ut för en del tråkiga saker i samband med detta, men lär också känna en trevlig pojke. Och så får hon och pappan besök av en mallig släkting, Jacki firar sin födelsedag etc. Det är ingen fantastisk bok direkt ... Men den har ett konstigt slut för att vara en flickbok. Ofta brukar det ju ordna upp sig för huvudpersonen i slutet, men här får man intrycket av att allt kommer fortsätta som vanligt. Det kanske inte heller är så konstigt, men de allra sista orden i boken fås av en tant som Jacki känner. Hon står och tänker på att Jackis pappa säkert är nöjd med tillvaron ...

Men Jacki?
Hur skulle det gå för Jacki?

Vad är det för slut på en flickbok liksom?

Skallen under huden

Skallen under huden
av P.D. James

Det här är den andra, och sista, boken om privatdetektiven Cordelia Gray. Det gick tio år mellan utgivningen av de båda böckerna, men jag tror inte att det har gått så lång tid för Cordelia. Hon är fortfarande lite för ung för att bli tagen på allvar i sitt yrke, och så är hon ju kvinna förstås (se föregående boks titel). De vanligaste uppdragen hon får gäller bortsprungna husdjur. Men så får hon en annan sorts jobb. En skådespelerska ska spela en föreställning på en isolerad ö, och eftersom hon sedan en tid har fått obehagliga anonyma brev vill hennes make att Cordelia ska vara en sorts livvakt. Han tror inte att det kommer att hända någonting, men om Cordelia kanske kan hantera eventuella hotfulla brev ...

Ön är mycket liten och helt privat. Det ligger ett ganska fantastiskt 1800-talsslott på den, med teater och all tänkbar lyx. Ägaren är en extrentisk man som samlar viktoriana, och god vän till skådespelerskan. Det kommer bara finnas en handfull människor på ön, tjänstefolk och inbjudna gäster, under dagarna innan föreställningen.

Naturligtvis inträffar ett mord. Och Cordelia kan inte låta bli att göra efterforskningar.

Jag tyckte faktiskt inte att det här var en särskilt bra deckare. Ointressant liksom. Jag säger inte att alla personer i böcker måste vara trevliga, men här är alla lite vagt osympatiska ... och jag struntar egentligen i vem som har mördat vem och varför. Jag läste mest klart för att jag oftast läser ut böcker jag har påbörjat. Visst brukar väl P.D. James böcker vara bättre än så här? Men det känns som att ingen av böckerna om Cordelia Gray är några höjdare. De är helt okej förstås. Det är väl egentligen inget större fel på deckargåtorna även om de kanske är lite osannolika.

Yotsuba&! 10

Yotsuba&! 10
av Kiyohiko Azuma

Yotsuba lär sig steka pannkakor, går till en elektronikaffär och möter roboten Danbo (som hon tror är riktig, men som i själva verket är en maskeradkostym som ett äldre barn har tillverkat av kartong) igen. Gulligt. :)

The Sigh

The Sigh
av Marjane Satrapi

Jag visste inte ens att den här boken fanns innan jag såg den på Faraos cigarer i Köpenhamn. Något nytt av Marjane Satrapi - måste så klart köpas!

Det här är faktiskt inte ett seriealbum, utan i stället en saga, men med gott om illustrationer. Den påminner en del om "Prins Hatt under jorden" och ibland tänker man att den säkert skulle passa in i "Tusen och en natt".

Handlingen är att en rik köpman lovar att köpa varsin present till sina tre döttrar under en handelsresa. Den yngsta dotterns önskning visade sig dock omöjlig att uppfylla, så hon får ingen present. Då suckar hon besviket - och med sin suck tillkallar hon en mystisk varelse, Sucken Ah. Han kan uppfylla den yngsta dotterns önskning, men han kommer kräva en gentjänst ... Och sedan fortsätter det på traditionellt sagovis med en del svåra uppdrag för den yngsta dottern.

Jag tror att det är en saga som passar både barn och vuxna. Jag har förstås inte testat den på några barn ... Men det är ju en saga! Samtidigt har den en humor som tilltalar vuxna.

Persuasion

Persuasion
av Jane Austen

Anne Elliot är den bortglömda mellansystern i den adliga familjen Elliot på Kellynch Hall. Hennes far, sir Walter, värderar adel och skönhet väldigt högt, och favoritdottern är den äldsta, Elizabeth. Hon är fortfarande ogift fast hon är 29 år, men hon är lika vacker som när hon var tonåring och sir Walter oroar sig inte. Den yngsta systern Mary är liksom Anne inte särskilt viktig, men hon har åtminstone gift sig ganska bra. Anne är den av systrarna som har de bästa karaktärsegenskaperna, men hon är 27 år, ogift och inte ens vacker längre. Familjen tar henne för given.

En gång hade hon en friare, men han hade varken pengar eller ställning och Anne lät sig övertalas att avslå hans frieri. Det har hon ångrat. Inte bara för att det aldrig dök upp någon bättre, hon har fortfarande känslor för Frederick Wentworth. Nu, åtta år senare, dyker han återigen upp i hennes bekantskapskrets och nu har han en hög rang i flottan och dessutom en förmögenhet. Det är inte så många som känner till frieriet, och det är svårt för Anne att undvika att hamna i sällskap med kapten Wentworth. Nu när kriget är över letar han efter en fru. Men den här gången överväger han inte ens Anne. Han har aldrig kunnat förlåta henne, och hon tvingas se hur han uppvaktar ganska flamsiga unga flickor och inte bryr sig det minsta om henne.

"Persuasion" känns lite annorlunda än Jane Austens andra romaner. I den andra är hjältinnorna yngre. Jag vet inte om det skiljer så mycket i ålder egentligen, men alla de andra beskrivs som ungdomar medan Anne redan verkar ha ungdomstiden långt bakom sig. Som jag har förstått saken var det inte för sent att bli gift (det viktigaste här - det var det ju också, dels var det säkert ekonomiskt fördelaktigt, men gifta kvinnor hade också högre rang än ogifta kvinnor och det pratas det mycket om i de här böckerna), men det underlättade kanske om man fortfarande såg ung ut, vilket Anne alltså inte gör. Hela boken känns dessutom mörkare. Kanske för att den handlar om förlorade chanser och för att den nämner det nyligen avslutade kriget så ofta. Men jag tycker också att folk i allmänhet är mindre sympatiska här. Men det betyder inte att jag inte tycker om den!

Det här var Jane Austens sista avslutade roman och den gavs ut först efter hennes död. Jag undrar hur hennes senare romaner hade blivit (jag utgår ju från att hon hade fortsatt skriva) om hon hade fått leva.

Två klassiska Novellixar

 

Ett dockhem
av August Strindberg

Ella gör sig fri
av Karin Boye

Jag har semester och ligger efter med bloggandet. Snart är det väl två veckor sedan jag läste de här båda novellerna ur Novellix klassikerfyra. Min syster och jag tog tåget ner till Laholm och Halmstad och jag hade med hela klassikerfyran som reselektyr. Antingen läser min syster mycket snabbare än jag eller så var Strindbergs novell svårläst, för på väg till Laholm hann jag bara med att läsa Strindberg medan min syster hann med Boye och Lagerlöf och halva Söderberg. På hemvägen läste vi inte hela tiden, jag läste Boye och min syster andra halvan av Söderbergs novell. Hon läser nog mycket snabbare än jag.

Jag tänker inte skriva så mycket om novellerna. Båda handlar om problem i äktenskapet. (Jag vet inte om det är ett tema för hela den här fyran, eller om jag bara råkade välja de två som handlade om detta.) Kvinnan i Boyes novell har en oansvarig man, och mannen i Strindbergs novell får problem när hustrun plötsligt blir alldeles för ordentlig och allvarlig. Jag gillade båda, men favoriten är ändå Strindbergs novell.

Glad sommar!

Fugledansen

Fugledansen
av Ingvar Ambjørnsen

Elling är en ganska speciell man. Det är något (neurologiskt?) som gör att han inte klarar av att umgås med andra människor så bra. Han fantiserar ofta ihop scenarier där han är en uppskattad del i en eller annan grupp, men han har aldrig lyckats med det i verkligheten. Han bodde med sin mor fram tills hon dog, och den första boken handlar om han (inte) klarar av vardagen efter moderns död. I "Fugledansen", som ärden andra boken om Elling, har han precis blivit inlagd på psykiatrisk klinik, efter att ha misslyckats helt med att klara sig själv. Men nu ställs det helt nya krav på honom, nämligen att han ska umgås med de andra boende och framför allt komma överens med sin rumskamrat Kjell Bjarne. Att dela rum är något väldigt ovant och skrämmande för Elling.

Mitt i boken är det en lång berättelse om Ellings och mammans solsemester. Den biten har blivit filmatiserad som Mors Elling. Ellings mamma kan inte ha haft det lätt ... Men Elling uppför sig ju helt logiskt efter hur man uppfattar världen. Och man kan känna igen sig i hans tankar, även om man aldrig själv skulle få för sig att säga och göra samma saker som Elling.

Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån

Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån
av Amanda Svensson

Ännu en liten Novellixbok, den här gången av Amanda Svensson. Jag tycker att jag känner igen stilen från "Hey Dolly", en nästan överväldigande ordström. Men det har jag inte alls något emot. Det handlar också om en lite udda tjej. I det här fallet berättar jag-personen om sitt möte med henne.

Jag vet inte om jag kommer minnas deras möte så mycket längre än den här dryga veckan som har gått sedan jag läste novellen, men det förgyllde en bussresa i alla fall.

En smakebit på søndag (vecka 27)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har hållit på med Jane Austens "Persuasion" nästan hela veckan. Det går inte så snabbt att läsa den här boken, men den är värd tiden det tar. Den handlar om Anne Elliot, som för åtta år sedan blev avrådd från att tacka ja till ett frieri eftersom mannen saknade pengar, ställning etc. Nu ångrar hon att hon lät sig övertalas.

Annes pappa, Sir Walter, lägger stor vikt vid skönhet och favoriserar äldsta dottern Elizabeth. I motsats till Anne är Elizabeth fortfarande lika vacker som i tonåren.

His two other children were of very inferior value. Mary had acquired a little artificial importance by becoming Mrs. Charles Musgrove; but Anne, with an elegance of mind and sweetness of character, which must have placed her high with any people of real understanding, was nobody with either father or sister; her word had no weight, her convenience was always to give way - she was only Anne.
(Jane Austen, "Persuasion", s. 3-4)

Läsning för Lotta

Läsning för Lotta
av Merri Vik

Gamla B. Wahlströmsböcker har ingen baksidestext om vad boken handlar om, i stället har de ett litet utdrag på sidan 1. I den här, där Lotta läser en kurs på universitetet, står det bl.a.: "Inga utsvävningar och dumma påhitt för min del. Lotta tänkte visa omvärlden att hon var vuxen och klok numera. Trodde jag ja. Men det var minsann ingen allvarlig skara jag pluggade tillsammans med. Och Lotta är ju alltid Lotta!"

Det stämmer inte riktigt, tycker jag. Lotta beter sig ganska vuxet numera. Visst råkar hon ut för ett och annat missöde, men inte värre än att vem som helst skulle kunna råka ut för det. Man behöver inte vara speciellt tanklös för att till exempel ta fel på person, och det är väl klart att man ska få åka kälke även om man är över 20 och gift. Och har på sig tomtemask ... Här förekommer visserligen en vild jakt på en sopbil, men då är det faktiskt Paul som har råkat slänga fel ICA-påse.

Att Lotta inte råkar ut för några riktigt tokiga händelser betyder förstås inte att boken är dålig eller tråkig. Det är lika kul och mysigt som vanligt att läsa om Lotta. Just den här boken passar väl egentligen bättre på hösten än på sommaren. Här är det plockning av lingon och äpplen, syltning och adventsförberedelser som gäller. Samt förstås studier.

Jag vet inte i vilken stad det är tänkt att Lotta och Paul bor nu, men det är inte Lottas hemstad (fast inte så långt bort heller) och man kan tydligen läsa på universitet där. Kanske Uppsala eller Linköping? Jag har för mig att hennes hemstad är ungefär Norrköping, men blandat med lite andra orter och utan namn.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"
27. "Mitt i prick Lotta!"
28. "Lotta går till sjöss"
29. "Det spökar, Lotta!"
30. "Lotta går till väders"
31. "Heja Lotta!"
32. "Toppen, Lotta!"
33. "Fyndigt, Lotta!"
34. "Full rulle, Lotta!"
35. "Rena cirkusen, Lotta!"
36. "Rakt i plurret, Lotta!"
37. "En ros åt Lotta"
38. "Kära Lotta"
39. "Alltid Lotta" 
40. "Lycka till, Lotta"
41. "Då kör vi då, Lotta" 

Be för mig i tusen år

Be för mig i tusen år
av Yiyun Li

Yiyun Li är uppvuxen i Kina, men har bott i USA sedan mitten av 90-talet. Berättelserna i den här novellsamlingen utspelar sig omväxlande i båda länderna. Det handlar om vanliga människor och de speciella omständigheter alla har sina liv. Ett äldre par har en förståndshandikappad dotter som de döljer för vänner och grannar. En man som bor i USA besöker sin gamla mamma i Kina och blir frustrerad över hur blint hon följer sin nya kristna kyrka, precis som hon innan trodde blint på kommunismen. I en liten by växer en pojke upp till en kopia av Mao utseendemässigt. Jag kommer nog inte minnas alla novellerna, men det är en bra samling. Jag är ganska nöjd över att jag plockade upp den på biblioteket.

Nekyia

Nekyia
av Li Österberg

Jag hade aldrig hört ordet "nekyia" tidigare, och först när jag såg namnet på det här seriealbumet så kastade jag om bokstäverna och läste det helt fel. Nekyia är ett gammalt grekiskt ord för en rit där man kallar till sig döda för att ställa frågor. Och det kan också betyda att man reser till dödsriket för att ställa frågor. I Li Österbergs serie är det flera personer som oberoende av varandra och i olika ärenden beger sig till dödsriket. För att ställa frågor, för att lämna ett meddelande eller, ja, som nyligen avliden.

Hades är inte så road av allt spring ... Men man måste älska Hades till slut. Och alla de andra i serien också, faktiskt. Kanske att jag inte blev lika intresserad av människorna som skulle ställa frågor till de döda som för vissa av de andra karaktärerna, men de tillförde ju ändå något till historien. Min favorit är den stackars döda tjejen som inte har fattat att hon är död än.

Man behöver inte vara grekisk mytologi-nörd för att uppskatta "Nekyia". Jag har inte särskilt bra koll på det här. Det finns flera sidor med noter för den som är som jag, eller för den som har koll och t.ex. vill veta vad tanken var med att skildra den och den just så. Nördigt och kul.

Jag väntar under mossan

Jag väntar under mossan
av Amanda Hellberg

Den här boken är helt perfekt att läsa på sitt sommarlov. Ja, om man nu är i den åldern som boken egentligen är avsedd för, när man fortfarande har sommarlov. Jag kanske hade mitt sista sommarlov 1996, men det tycker jag inte hör hit. Jag gillade boken ändå.

Huvudpersonen Tilda är engelsk, men hon har svensk mamma och varje sommar brukar familjen åka till morfars omoderna stuga i Sverige. Nu ska Tildas föräldrar på en tråkig resa för vuxna (jag tror det är Hurtigruten) så Tilda och morfar ska vara i hans stuga själva ett tag. Någon mormor finns inte, hon försvann spårlöst när Tildas mamma var liten. Här funderade jag lite på om Tildas mamma är en lite äldre Maja Grå, för att bakgrundshistorierna påminner så mycket om varandra, men så var det visst inte.

I alla fall börjar det hända en del konstiga saker runt Tilda. Spännande! Och jag gillar blandningen av helt vanlig vardag och oförklarliga händelser. En av mina favoritblandningar. Om man gillade Amanda Hellbergs romaner för vuxna så kommer man säkert gilla "Jag väntar under mossan" också. Läs, och låtsas att du har sommarlov.

En smakebit på søndag (vecka 26)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Här är min smakbit från helgens bok:

De hadde latt meg få vite at leiligheten min nå var overtatt av fremmede mennesker. Jeg hadde mast for å få vite hvem disse fremmede menneskene var, men jeg hadde ikke fått noe svar. Det virket på meg som om de syntes det var helt og holdent likegyldig. Det var det selvsagt ikke, men jeg kom ingen vei, verken med Gunn eller noen av de andre av betjeningen. For en holdning! Var det likegyldig hvem som nå bebodde gutterommet mitt? Jeg hadde levd et halvt liv på det rommet. Det var der alle drømmene mine var blitt til.
(Ingvar Ambjørnsen, "Fugledansen", s. 35-36)

SUB

1074 böcker "på gång" idag. Det är faktiskt en mindre än för en månad sedan. Det hade jag inte trott.

Nu har jag semester. Vi får väl se vad det har för inverkan på de olästa böckernas antal.