tisdag 31 december 2013

Årets utmaningar och projekt

Året är inte riktigt slut än, men man kan väl börja summera så smått? Någon i området har åtminstone börjat med nyårsraketer redan ... Jag har inte bloggat om alla årets böcker riktigt än, men jag kommer inte hinna läsa ut fler i år. I synnerhet inte som jag just nu håller på med en riktig tegelsten.

Statistik och årsbästa kommer senare. Jag vill blogga klart om alla årets böcker först. Men jag hade ju två projekt/utmaningar under året. Hur gick det med dem?

Den tyska klarade jag! Det har jag ju redan nämnt här. Det blev fyra tyska böcker (seriealbum räknas också) under året och nästa år siktar jag på fem.

Sedan kom jag på ett amerikanskt projekt också, men det blev aldrig av. Kanske under 2014? Eller också inte. Vi får se.

Gott nytt år, alla läsare!

måndag 30 december 2013

Djungelboken

Djungelboken
av Rudyard Kipling

Jag var väldigt osäker på om jag hade läst hela "Djungelboken" tidigare. Det är ju en novellsamling, eller två egentligen, och det är nog så att jag bara hade läst några av novellerna tidigare. Jag känner inte igen alla de här berättelserna. Om man har sett den tecknade Disneyfilmen så känner man inte heller igen berättelserna i boken. Var det inte till och med så att Walt Disney ville att manusförfattarna inte skulle ha läst böckerna? :-)

Det verkar vara vissa skillnader på de engelska böckerna och åtminstone den här svenska översättningen. På engelska finns "The Jungle Book" och "The Second Jungle Book", som båda innehåller några noveller om Mowgli och några helt andra. Mest känd är väl den om Rikki-tikki-tavi. Dessutom ska det efter varje novell finnas en dikt. I den här svenska utgåvan har man kastat om ordningen så att alla de åtta novellerna om Mowgli kommer först, och sedan de övriga. Dikterna saknas helt.

Det här förklarar varför novellerna om Mowgli inte alls är i kronologisk ordning. Jag undrade över det när jag läste boken. Först handlar det ju om när Mowgli var riktigt liten och tydligen har kommit ifrån sina föräldrar i djungeln, för han jagas av den halta tigern Shere Khan och räddas av vargarna, särskilt av varghonan Raksha som vill uppfostra honom som sin egen unge. Sedan handlar det om hur Mowgli växer upp och lär sig om djungelns lag av sina vänner och lärare Bagheera och Baloo (som inte alls är så sorglös här som i Disneyversionen). Och sedan är han plötsligt ett barn igen. I alla fall var det ganska spännande, fast också tungläst. Jag förstår mig aldrig riktigt på den här super-Mowgli. Han är så duktig på allt, utom ibland när han gör fel för att vi på så sätt ska få lära oss mer om djungelns lag*. Jag tyckte faktiskt bättre om när det inte handlade om Mowgli. Det blev mer omväxling då.

Mest överraskande var kanske att två av novellerna inte utspelar sig i Indien, utan i stället i den arktiska världen. Den ena handlar om en säl som är som besatt av idén att hitta en plats där sälar kan leva i säkerhet från säljagande människor, och den andra om två tonåriga inuiter som beger sig ut på en resa för att, eh, jaga säl (och rädda sin by undan svältdöden).


*Begreppet djungelns lag används inte på samma sätt här som i dagligt tal. Här är det ett invecklat system som har utvecklats under lång tid för att arter och individer ska kunna leva sida vid sida.

lördag 28 december 2013

Pingvinkvartetten

Pingvinkvartetten - fyra sydpolare på äventyr i New York
av Peter Arrhenius & Ingela Peterson Arrhenius

Barnböcker om mullvadar eller pingviner letar sig ofta hem till mig. Jag gillar mullvadar och pingviner, och det verkar jag inte vara ensam om med tanke på hur många barnböcker det finns om de djuren. Jag gillar strandskator också (de springer omkring roligt på till exempel mitt jobb) men det finns inte alls lika många böcker om dem.

Den här boken fick jag i julklapp. Den handlar om fyra pingvinpappor som står och ruvar sina ägg bland tusentals andra pingvinpappor, medan pingvinmammorna är vid havet och äter upp sig. Fast just de här fyra tröttnar på stillaståendet, bildar en jazzkvartett och tar med äggen till New York i stället. Roligast är det med alla små detaljer och ordlekar i bilderna. Av någon anledning verkar texten mest vara tänkt för yngre. ;-)

Det finns fler böcker om Pingvinkvartetten och jag tror att jag har läst en av dem tidigare. Jag sa ju att barnböcker om pingviner letar sig till mig.

Beyond the Spiderwick Chronicles: The Nixie's Song


Beyond the Spiderwick Chronicles Book 1: The Nixie's Song
av Tony DiTerlizzi & Holly Black

I den här boken så existerar alla de tidigare Spiderwickböckerna i bokens verklighet, inklusive DiTerlizzis och Blacks version av Arthur Spiderwicks fältguide. I Florida får elvaårige Nick Vargas en ny styvmamma och en styvsyster som är ungefär jämnårig med honom själv. Laurie älskar enhörningar och älvor och sånt, och är säker på att hennes Spiderwickböcker är verklighetsbaserade (som de ju faktiskt påstås vara, de ska vara skrivna enligt syskonen Grace berättlse). Nick tror inte alls på sånt. Men han är en medgörlig kille och när han blir beordrad att visa Laurie runt i vildmarken runt familjens hus så gör han ju det. Och det är han som får syn på den första älvan - en vattenlevande sådan, en Nixie. Nick och Laurie räddar hennes liv, men det är aldrig riskfritt att ha med älvor att göra. De är inte snällare här än i Blacks andra älvböcker, även om de andra böckerna inte är barnböcker.

Komiskt att Holly Black och Tony DiTerlizzi faktiskt är med i boken, och att de inte framstår som helt sympatiska. Eller, de gör väl sitt bästa för att ge alla på sin boksignering ett trevligt bemötande, men de är inte mycket till hjälp för Nick och Laurie. :-D

Precis som den första Spiderwickserien så är det här en serie i flera delar (fast bara tre den här gången). För att berätta samma historia hade det egentligen räckt med bara en bok, men det är väl anpassat till en annan åldersgrupp som säkert hellre läser flera korta böcker än en lång.

fredag 27 december 2013

Schuld


Schuld
av Ferdinand von Schirach

Jag har tidigare läst Ferdinand von Schirachs "Verbrechen", och "Schuld" är i samma stil. Det är noveller om brott, bakgrunden till brotten samt deras rättsliga efterspel. Den här gången har jag inte lyckats se lika många gemensamma nämnare mellan novellerna som i den förra boken (där alla blev frikända och där äpplen nämndes i varenda novell). Kanske att de ofta handlar om fall där lagen föreskriver en sak, och man själv tycker att efter omständigheterna så kanske det inte är helt rättvist. Men det är väl också de historierna som gör sig bäst att skriva så det är väl inte särskilt överraskande.

Båda böckerna är mycket bra, och om man vill läsa dem på tyska så är de relativt lättlästa.

Och med detta så har jag också uppfyllt årets tyska utmaning, som var fyra böcker. Målet för 2014 är att läsa fem böcker på tyska.

onsdag 25 december 2013

Bridget Jones: Mad About the Boy


Bridget Jones: Mad About the Boy
av Helen Fielding

Det var så länge sedan jag läste de första två böckerna om Bridget Jones att det inte är med i bloggen. Och då fyllde bloggen ändå tio år i somras. Jag vill minnas att jag gillade den första boken jättemycket och att den andra var helt okej, men kanske inte helt nödvändig. Jag tror det blev något missförstånd mellan henne och Mark Darcy och sedan var de tvungna att köra hela historien från bok ett i repris. Ja, alla vet väl ungefär vad som hände i de tidigare böckerna? Att Bridget var allmänt vimsig och trasslade till det för sig i alla möjliga sammanhang, och att hon tyckte att Mark Darcy var helt hopplös först, men sedan visade han sig vara hennes livs kärlek.

Och visst har alla hört vad som har hänt nu när den tredje boken börjar? Bridget och Mark har varit lyckligt gifta i många år, de har två barn, men Mark dog. Jag antar att det måste vara så för att det ska kunna finnas en ny bok om Bridget. För en bok om Bridget Jones (eller Darcy, som hon faktiskt heter nu) ska handla om hur hon dejtar, drömmer om mini breaks och försöker hitta Den Rätte. Och om hon hade varit singel på grund av skilsmässa så hade det ju förstört de tidigare böckerna - i så fall var ju inte Mark hennes livs kärlek. De måste leva lyckliga i alla sina dagar! Men det är okej om det visar sig att "alla deras dagar" inte var så många som de hade trott.Det har gått flera år sedan Mark dog och först var det bara kaos, och sedan kom Bridget in i en rutin av att bara kämpa på. "Keep Buggering On", som hon säger. Till slut tvingade hennes vänner henne att börja dejta igen. Nu är det dejtingsajter som gäller, och Twitter (men inte Facebook).

Det är en ganska rolig bok. Självklart hamnar Bridget i olika dråpliga situationer, och Fielding driver ganska rejält med de perfekta/ambitiösa/galna mammorna till barnens skolkamrater. Det är också en sorgligare bok än de tidigare. Mer om att åldras, döden och skilsmässor den här gången. Jag tyckte väl egentligen inte att det var en särskilt bra bok. Om man nu ska återuppliva Bridget Jones (vilket i och för sig var kul, ändå roligt att läsa om hur det har gått även om det hade gått illa) så hade jag ju hoppats på att det skulle vara för att det var en så bra historia som bara måste berättas.. Men jag tycker inte att det var något speciellt med den alls.

tisdag 24 december 2013

God jul!

Jag passar på att blogga medan mobilen laddar och jag funderar på hur man tillverkar regnkläder till ett konstigt stort paket som någon av mina föräldrar ska få. Det blir nog en svart sopsäck om jag har, det är väl svaret på de flesta regnskyddsfrågor? Julvädret här på västkusten lämnar som vanligt en del övrigt att önska.

Hoppas att ni alla får en härlig jul, att ni får många bra böcker i julklapp och att de böcker som ni (så klart, vad ska man annars ge bort?) ger bort blir uppskattade.


Dager i stillhetens historie


Dager i stillhetens historie
av Merethe Lindstrøm

Precis i början av "Dager i stillhetens historie" insåg jag hur "deckarskadad" man egentligen är. För boken inleds med att huvudpersonen Eva minns någon som hände på 60-talet och som hon kallar "episoden" och som läsare började jag genast måla upp hemska och dramatiska saker som skulle hända nu. Inget av dem hände ... Det är inte början av en rafflande thriller det här.

Eva och hennes man Simon är gamla nu, jag gissar på att de är omkring 80 år, och den senaste tiden har Simon slutat prata. Parets barn menar att det bästa vore att han fick flytta till ett äldreboende, men Eva tvekar inför det steget. Hon plågas också av tanken att nu när Simon inte är sig själv längre så finns det så mycket som bara hon vet. Det finns viktiga saker om Eva och Simon som barnen borde ha fått veta. Men det blev liksom aldrig av att berätta och nu känns det för sent. Det har blivit en hemlighet av det, och det leder till missförstånd och bråk.

Det var ett par veckor sedan jag läste ut boken nu, men jag tänker fortfarande mycket på den. Det är fint med en bok som får en att tänka. Det var ju synd att jag lånade den på biblioteket, för jag vill jag ha den och säkert läsa om den i framtiden.

Och den finns så klart på svenska också. "Dagar i tystnadens historia".

onsdag 18 december 2013

Mardrömmarnas hus


Mardrömmarnas hus
av Ray Bradbury, H. F. Brinsmead, Ellen Glasgow, Howard Goldsmith, M. R. James, Madeleine L'Engle, Richard Matheson, Richard Middleton, Edward Page Mitchell, Sir Arthur Quiller-Couch, Rod Serling och Edward Lucas White
I urval av Isaac Asimov, Martin H. Greenberg och Charles G. Waugh

Det är visst inte lätt att hinna med bloggen mitt i julstöket. Okej, jag julstökar inte så mycket, men i gengäld var jag i Norge hela helgen. Var bl. a. på Depeche Mode-konsert. :) Det säger väl sig självt att jag inte hinner läsa så mycket heller. Det är lite tråkigt. Jag vet inte vad jag gör hela tiden, för det är inte som att det ser särskilt städat ut här hemma och jag missade till och med sista datumet för att skicka julkort med julfrimärken. Fullständigt oorganiserad!

Åter till böcker! För ett par veckor sedan läste jag den här fina spökhistoriesamlingen. Det är den som jag har letat efter så länge. Jag blev så nöjd över att äntligen hitta den. Och det bästa av allt är att jag inte blev besviken nu när jag läste den i vuxen ålder. Riktigt bra urval av  spökhistorier. De är förstås tänkta för unga läsare, så rädd blir man väl inte direkt. Men de är lite lagom kusliga.

På originalspråk heter samlingen "Young Ghosts" och alla novellerna handlar just om unga spöken. Barn eller ungdomar som går igen. Det verkar som om Isaac Asimov var med och sammanställde flera antologier i samma stil, om allt från "Young Extraterrestrials" till "Young Witches and Warlocks".

torsdag 12 december 2013

När skruven dras åt


När skruven dras åt
av Henry James

Tredje gången gillt? Jag har tidigare läst Henry James långa novell på engelska (svårläst) och lyssnat på en äldre svensk översättning som ljudbok (har svårt för de flesta ljudböcker). Och nu har jag läst den senaste översättningen, som jag tycker bäst om hittills. Jag tycker att det är fascinerande att man kan tolka berättelsen på flera sätt. Antingen är det en spökhistoria eller också inte. Guvernanten kanske lider av nån sorts psykisk sjukdom. I så fall är det inte spökena som är skrämmande utan att hon har ansvar för två barn. Och hur mycket vet barnen? Det är guvernanten som berättar, och man kan kanske inte lita på henne. Om inte spökena finns förstås. Jag ska läsa fler gånger och se om jag kan komma fram till vad jag tror. Trots att det väl får anses bevisat att det inte finns någon teori som är rätt.

onsdag 11 december 2013

A Taste of Chlorine


A Taste of Chlorine
av Bastien Vivès

Jag undrar om jag skulle klara att läsa ett seriealbum i den här stilen på franska, som är originalspråket ("Le goût du chlore"). Det är ganska lite text. Säkert hälften av sidorna är helt ordlösa. Men jag tror att jag skulle tappa bort mig på resten av sidorna, eftersom jag inte direkt kan franska ... Just det att det är en översatt serie får mig att undra över några repliker. Det förekommer nämligen några viktiga ord som är ljudlösa - vi ser bara läpparna forma dem. Är de då på franska? Det kan man fundera på.

Huvudpersonen i "A Taste of Chlorine" är en blyg tonårspojke som blir beordrad att börja simma för att träna upp sin sneda rygg. Det är väl inte första gången han har fått höra det, förstår vi, men det är första gången det blir av. I simhallen får han syn på en söt tjej i hans egen ålder. Han vågar inte prata med henne förstås, åtminstone inte till en början. Hon tränar simning ofta, och pojken hoppas alltid att hon ska vara där när han går och simmar. Ibland är hon det, ibland inte.

Jag gillar att serien är så "tyst". Det förekommer förstås en del samtal, men inga andra ljud, inga berättande rutor förutom för att berätta att det har gått ännu en vecka. I stort sett hela historien utspelar sig i simhallen, och det är ofta bara bilder på interiören, bassängen, simmande människor, pojkens ansikte. Snyggt gjort. Känslan kommer fram precis.

söndag 8 december 2013

En smakebit på søndag (vecka 49)

http://gronneskoger.blogspot.se/2013/12/juleferie-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Nu när jag bor i en mindre stad än tidigare så har det lokala biblioteket inte längre oändliga rader av lockande litteratur på andra språk än svenska. Men det finns så klart böcker på andra språk här också, och ibland kan jag till och med hitta något som jag gärna vill läsa. Veckans smakbit kommer från en bok som jag antar blev inköpt på grund av att den belönades med Nordiska rådets litteraturpris förra året. Jag menar att de köpte den på norska också, den svenska översättningen hade säkert köpts in i vilket fall som helst.

Den handlar om en äldre kvinna vars man den senaste tiden har slutat att prata, och om de ämnen som de genom åren har undvikit att tala om.
Jeg kan våkne opp og tro att jeg hører Simons stemme, den jeg holder på å glemme etter hvert som den er blitt erstattet med taushet. Jeg våkner og skjønner at jeg må ha hørt den i drømme. Det er så sjelden han sier noe.
(Merethe Lindstrøm, "Dager i stillhetens historie", s. 13-14)

torsdag 5 december 2013

Världens bästa spökhistorier nr 3


Världens bästa spökhistorier nr 3
av Robert D San Souci

De här tre böckerna med "Världens bästa spökhistorier" har väl egentligen inget med varandra att göra förutom spöktemat. Det är tre helt olika samlingar med spökhistorier som har fått en gemensam layout i sin svenska översättning. De är alltså väldigt olika varandra. Den första hade berättelser av väldigt klassiska författare, den andra var en samling noveller av mer samtida författare (för 25-30 år sedan) och den här innehåller korta traditionella spökhistorier från hela världen, allihop återberättade av Robert D San Souci.

Jag tyckte tyvärr att just den här boken inte hade åldrats så väl. Eller, det kanske den har, men jag har åldrats och tycker att de här berättelserna är för kortfattade. Intressant med alla olika sorters spöken från olika länder visserligen, men jag hade hellre läst lite mer utbroderade varianter. Detta blir för ytligt. Men jag tror säkert att det här räckte för att jag skulle tycka det var bra när jag var tio-tolv år. Och boken var väl också tänkt för den åldersgruppen.

tisdag 3 december 2013

Den gula hästen


Den gula hästen
av Agatha Christie

Det här är en Christie som jag har läst tidigare, naturligtvis utan att komma ihåg särskilt mycket av handlingen. Men jag hade för mig att den hade en nästan spöklik atmosfär och det kunde ju passa bra såhär under min rysarhöst. Jag kom även ihåg en sak till, en ganska avgörande, men den ska jag inte avslöja här.

Den som löser fallet här heter Mark Easterbrook. Jag tror att det bara är denna enda bok han förekommer i, men jag kan förstås ha fel. Han kommer oförhappandes ett mysterium på spåren. En präst hittas ihjälslagen med en mystisk namnlista gömd i skon och polisen står tämligen handfallen. Easterbrok börjar nysta lite i saken, och det verkar inte bättre än att någon begår mord på ockult väg. Men det går väl ändå inte?Det är kanske ett par sammanträffanden för mycket för att boken ska kännas riktigt trovärdig, men det får man bara acceptera.

Annars gillade jag den. Jag tror att jag ofta underskattar Christie lite. Jag tänker att det bara handlar om att lägga ihop alla ledtrådar till en sorts schema och på så sätt få reda på vem som hade tillfälle och alltså begick mordet. Men en del psykologi förekommer faktiskt också.

Ju längre mot bokens upplösning jag kom desto bättre kom jag ihåg hur det hela hängde ihop. Trodde jag ja. Naturligtvis blev jag grundlurad och hade helt fel angående vem mördaren var ...

söndag 1 december 2013

SUB och Nobel

Vid dagens räkning hade jag 1306 böcker i min SUB. Färre än förra månaden!!! Det kan möjligen bero på att jag inte har varit på några särskilt många second handställen på flera veckor. Ofta är det ju där jag köper de stora mängderna böcker. Jag lär ju knappast komma ut från den lokala Akademibokhandeln med tjugo böcker liksom. Och jag beställer inte riktigt så stora paket på nätet heller. Men kostar böckerna 5-10 kr styck så kan det lätt bli så många.

Ett av mina senaste inköp (i en nätbokhandel) var "Too Much Happiness" av Alice Munro. Jag är inte en sån som alltid köper en bok av den senaste nobelpristagaren, men om det låter som om jag skulle kunna tänkas gilla deras böcker så kan det ju hända. Eller, vaddå kan förresten? Om jag tror att jag kommer gilla nobelpristagarens böcker så köper jag så klart en!

En smakebit på søndag (vecka 48)

http://gronneskoger.blogspot.se/2013/12/velkommen-desember-en-smakebit-pa-sndag.html

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har redan skrivit om "Mardrömmarnas hus och andra berättelser" flera gånger i bloggen. Det var en bok med spökhistorier som jag kom ihåg från min barndom, dock inte titeln. Jag letade och letade och till slut lyckades jag vaska fram rätt boktitel. Den kom ut på 80-talet men var ändå inte omöjlig att få tag i. Och nu läser jag den. Och även om den kanske inte är riktigt lika spännande nu, så är jag ändå väldigt nöjd hittills. Jag har ju just läst några andra samlingar med spökhistorier ("Världens bästa spökhistorier" del 1-3) för samma ålder och från samma tid, och "Mardrömmarnas hus" är den bästa. De här historierna verkar inte vara förenklade för unga läsare. Faktiskt så är en novell med både här och i "Världens bästa spökhistorier nr 2" och jag ser att den är förkortad i den boken.

Smakbiten kommer från den novell som jag kom ihåg bäst från de gånger jag har läst boken tidigare.

En kväll i november satt Stephen framför öppna spisen inne hos hushållerskan och funderade över sin närmaste omgivning.
"Är herr Abney en god människa? Kommer han till himlen?" frågade han plötsligt med ett barns tillit till de vuxnas förmåga att döma i frågor där avgörandet brukar anses förbehållet helt andra instanser.
"God? Välsignade barn!" sa fru Bunch. "Jag har då aldrig känt en snällare människa än herrn! Har jag inte berättat för dig om den lilla pojken som han tog hand om ... plockade upp honom från gatan kan man säga ... för sju år sedan? Eller flickan som fick bo här två år efter det att jag hade börjat här?"
(Förlorade hjärtan av M. R. James ur "Mardrömmarnas hus och andra berättelser", s. 16)