tisdag 25 februari 2014

Nässlorna blomma

Nässlorna blomma
av Harry Martinson

"Nässlorna blomma" kan kanske vara den vackrast skrivna bok om en svår barndom som jag har läst. Det finns ju många böcker på det ämnet (var det inte en enorm våg för några år sedan?) men det är inte så många av författarna som kan skriva som Harry Martinson. Men det känns som om jag glömmer något, som om jag verkligen har läst en annan bok om en eländig barndom som var riktigt bra.

Jag har förstått det så att "Nässlorna blomma" verkligen handlar om Harry Martinsons barndom, även om barnet här kallas Martin. Jag har inte läst något om bokens tillkomst utöver den vanliga wikipediaartikeln. Men det är ju en självbiografisk roman, inte en "ren" självbiografi. Här handlar det ju bara om hur barnet upplever situationen och hur han minns att det var. Det blir säkert en bättre bok om författaren är fri att välja ut vilka händelser och tankar som ska få utrymme. Martin omtalas också som "han", inte som "jag".

Martin är yngst av många syskon och fortfarande ganska liten när familjen blir ruinerad. Snart händer det som Martin säger som för att presentera sig själv: "Min far är död och mor är i Karlifornien." Den äldsta systern, som har tagit stort ansvar i familjen, dör också, och Martin och hans andra systrar skingras. Martin blir sockenbarn. Han bor hos flera olika familjer, men det är ju ingen av dem som har tagit emot honom för att hjälpa honom. Ingen tänker på att Martin behöver kärlek och omtanke. Och ingen, inte ens Martin själv, tänker på att det kunde ha varit bra hålla samman syskonen. När Martin senare hamnar i samma familj som en av sina systrar är de redan främmande för varandra.

Lite bättre får Martin när han flyttas till ålderdomshemmet. Det låter ju inte som ett självklart ställe att placera ett barn, men det var väl i princip samma sak som fattighuset. Här finns det en föreståndarinna som tar sig an honom lite. Skolan verkar också alltid ha varit en plats där Martin trivs och klarar sig bra.

Det ska finnas en fortsättning på "Nässlorna blomma" som heter "Vägen ut". Den vill jag också läsa.

"Nässlorna blomma" var Blekingeboken i mitt Landskapsprojekt. Ja, det var en helt annan genre än Skåneboken.

2 kommentarer:

  1. Åh, det var många år sedan jag läste denna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag borde väl ha läst den för många år sedan. ;-)

      Radera