måndag 31 mars 2014

Du och jag och vi

Du och jag och vi
av Pia Hagmar

Just som Dalslandsbok till mitt landskapsprojekt var "Du och jag och vi" inte helt perfekt. Jag läste någonstans att den utspelar sig i Dalsland, men jag är inte helt säker på att den gör det. Man får aldrig veta exakt var det utspelar sig. Det enda ortsnamn som nämns är en plats i Värmland. Men det verkar som om Pia Hagmars böcker brukar utspela sig i Dalsland och det är ju inte en orimlig tanke att folk från Dalsland åker på hästtävlingar i södra Värmland, så jag tycker vi bestämmer att det är en Dalslandsbok. Jag rör mig fortfarande i landskap som jag känner till (nåtsånär). Hittills har jag varit i alla lästa landskap utom Gotland.

"Du och jag och vi" är Pia Hagmars första roman för vuxna. På omslaget står det att det är en ny genre, relationsroman i stallmiljö. Men jag har ju läst Trude Brænne Larssens Holmegaard-serie som väl borde räknas till samma genre i så fall. Jag har ingen koll alls på hästvärlden, men det är ju en bra plats för de olika personerna i berättelsen att träffas. I "Du och jag och vi" är det Annika som hyr ut några stallplatser på gården där hon bor med man och barn. Här är det alltid stökigt och inte alltför noga med tider och rutiner, och de där förbättringarna av stallet som hon brukar utlova lär väl aldrig bli gjorda. Det är ju inte alla de som hyr stallplats här som är så nöjda med det. Särskilt en av dem är något av en perfektionist och överväger allvarligt att flytta sin häst till ett mer välskött ställe.

De fyra kvinnorna som det handlar om är alla olika typer, och hade knappast umgåtts med varandra om det inte var för hästarna. De tror ju att de känner varandra ganska bra, men det visar sig att de egentligen inte vet mycket om varandras liv utanför stallet.

Det jag gillade bäst var nog att man får läsa alla fyras skiftande åsikter om de andra tre. Ganska roligt ibland. Det var lite svårt att hålla isär dem i början men jag kom in i det ganska snabbt. Man kunde ju känna igen vissa personlighetstyper som man säkert har kommit i kontakt med i verkligheten. Kanske att alla trådar löstes lite väl snyggt på slutet, men det är ju ren underhållning och då får det faktiskt vara så. Det här var en typisk sån bok som man läser på en dag eller två trots att den är ganska tjock.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy
Dalsland: "Du och jag och vi" av Pia Hagmar

söndag 30 mars 2014

Code Name Verity


Code Name Verity
av Elizabeth Wein

Man kastas verkligen rakt in i "Code Name Verity". Det är "Verity" själv som skriver sin berättelse. Det är 1943 och hon är fängslad som brittisk spion i det naziockuperade Frankrike. Efter tortyr har hon gått med på att berätta allt hon vet om sitt uppdrag och alla brittiska militärhemligheter hon känner till. Det är den redogörelsen man läser. "Verity" har fått lov att skriva på det sätt som hon kan, och hon skriver ur sin bästa vän Maddies perspektiv. Att hon faktiskt skulle ha fått lov att skriva i den formen känns väl inte helt trovärdigt, men annars skulle ju boken knappast vara läsbar så det får man ju acceptera.

Maddie är inte bara Veritys bästa vän, hon är också piloten som flög Verity till Frankrike. Men de fick tekniska problem och Verity blev tvungen att hoppa ut med fallskärm. Vad som hände med planet och Maddie vet hon inte, men det är osannolikt att hon lyckades ta sig tillbaka till England. Och i hastigheten fick Verity med sig Maddies id-handlingar i stället för sina egna falska.

Det är en ungdomsbok, som verkar rekommenderas för 15+ - tortyren som Verity och de andra i fängelset utsätts för, och dödandet i kriget över huvud taget, är inte något som bara antyds här. Jag visste att det skulle finnas någon sorts twist i historien. Så jag hade ju mina teorier och en del visade sig stämma. Annat kom som en fullständig överraskning. Jag tänker att jag skulle ha blivit överraskad på många fler punkter om jag faktiskt var en tonåring. Det är uppbyggd på ett smart sätt, men jag tyckte inte alls att det kändes som att det bara var för att lura läsaren. I stället tycker jag att det framhävde det här spelet med information som spionerna ägnar sig åt. Jag har förresten alltid undvikit spionromaner. Det kanske har varit ett misstag.

Fast vad det också handlar om är vänskapen mellan "Verity" (hon heter så klart inte Verity, men det är enklast att kalla henne det här) och Maddie. Vi läste boken i bokcirkeln och det nämndes på mötet att det är en sån där bästis-vänskap som man bara har i ungdomen. Som i citatet som inleder baksidestexten på min utgåva - "It's like being in love, discovering your best friend." Jag har en känsla av att det inte är ett stort tema i alla de där spionromanerna som jag har undvikit genom åren.

Mycket nöjd med att en massa ord som jag var tvungen att kolla upp närmare under min läsning av Helen Dunmores "The Greatcoat" återkommer här, t.ex. Nissen huts och att kalla cyklar för pushbikes. Det kändes som om jag var insatt i ämnet. ;-)

tisdag 25 mars 2014

Alfa antikvariat

I helgen var jag och hälsade på min syster i Stockholm. Eftersom vi båda är intresserade av att inte titta på scarfar (scarfer? scarves?) så passar det bra att gå på stan ihop. När vi drällde runt i centrum i största allmänhet så såg vi vad som såg ut som ett litet antikvariat. Men den lite oansenliga entrén dolde en enorm källare smockfull med böcker. Flera gånger trodde vi att vi hade nått den bortre änden, men då dök det upp en serie sidorum. (Varenda gång, höll jag på att säga, men det klart att det inte var en oändlig butikslokal.) I den här stilen:
Alfa antikvariat, Olof Palmes gata 20B.

Den här gången blev det faktiskt bara en bok köpt. Det var medan vi fortfarande trodde att det var normal storlek på stället. Sedan gick vi bara runt och sa "nämen, här är ett rum till!". Men vi har tänkt åka dit igen, med en lista över sånt som måste kollas upp.

lördag 22 mars 2014

Allt som återstår


Allt som återstår
av Elin Boardy

"Allt som återstår" ska tydligen vara baserad på författarens släktforskning. Det förklarar kanske varför gården som det hela utspelar sig på, Morlandstegen, finns med på t.ex. eniro.se. Jag visste inte att gården fanns i verkligheten när jag läste. Eftersom det är min landskapsbok för Bohuslän så ville jag bara se på kartan ungefär var på Orust platsen kunde tänkas ligga, baserat på andra ortnamn som nämns. Men det visade sig att alla platser finns i verkligheten.

Emma föds på Morlandstegen i slutet av 1800-talet och blir sina föräldrars sista barn. Hon har flera syskon och halvsyskon, och alla lämnar hemmet för den större världen. Men Emma blir gravid och tvingas gifta sig tidigt. Det var kanske inte riktigt så hon eller någon annan hade tänkt sig. Det blir Emma och hennes man som driver gården tillsammans med Emmas far. De är ju de enda som bor kvar. Det går ganska bra så länge Emmas far är i livet, men senare börjar problemen hopas.

Nu bad jag min syster, som också släktforskar, att kolla upp Emma Ulrika från Morlandstegen på Orust i sina databaser, och allting stämmer ju med boken. Men det är ju bara några namn, datum och anmärkningar. Fantastiskt att Elin Boardy har lyckats berätta om Emma så att det känns som om det verkligen var så hon tänkte och kände. Och det är ju inget särskilt spännande liv hon levde. Hon fick barn lite då och då, och så var det arbetet på gården och ibland något dödsfall. Kom det brev från ett syskon, kanske från ett syskon som hade emigrerat till Amerika, så var det en stor händelse. Men det hela är vackert beskrivet och jag tyckte att det var en riktigt bra bok.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann
Bohuslän: "Allt som återstår" av Elin Boardy

onsdag 19 mars 2014

Mørke makter

Mørke makter
av May Grethe Lerum

Ja, en bok till i serien Livets døtre. Det är inte så mycket man kan skriva om böcker så här långt fram i en bokserie. Del 22 är det här. Det är alltid roligt att läsa de här böckerna. Visst kan man tycka att huvudpersonerna lever lite väl dramatiska liv, men det är ju trevligt för läsaren. Och verkligen inte unikt för de här böckerna ... Och så är det kanske inte helt troligt att någon skulle driva en så proffsig sjukstuga i någon liten norsk fjordbygd på 1700-talet. Men jag gillar att läsa om det brinnande intresset för sjukvård som de flesta av kvinnorna i släkten har. Och vad vet jag om 1700-talet egentligen, det kanske inte alls är helt otänkbart med en sådan här sjukstuga? Här saknas i alla fall varken pengar eller vilja att odla det här specialintresset.

När jag skrev om förra boken nämnde jag att även om det vilar en "förbannelse" över släkten det handlar om så är den långt ifrån övernaturlig. Men det finns övernaturliga element i böckerna också. Det finns bland annat någon som plågas svårt av sin synskhet. Det går ofta inte att avgöra om de förfärliga synerna redan har inträffat eller om det är framtidsvarsel, och i vilket fall som helst brukar det sällan gå att förhindra anade katastrofer. Emellanåt figurerar även ett smycke som har gått i arv i flera generationer och som sägs främja fruktsamheten. Naturligtvis kunde man också köpa en replika av Livets døtre-smycket, precis som det fanns ett Sagan om Isfolket-smycke på den tiden det begav sig.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille

tisdag 18 mars 2014

Springa med åror

Springa med åror
av Cilla Naumann

Monika bor på en bondgård vid den halländska kusten. Hennes pappa är av ekonomiska skäl tvungen att sälja av mark till sommargäster. Först bara till en, en doktor från Stockholm. Och Monika får en bästa kompis på köpet, doktorns dotter Johanna. De lever väldig olika liv större delen av året. Johanna vet inte saker som Monika tycker är självklara, som hur man lagar ett cykeldäck eller hur man håller en kattunge. Och de har så många konstiga regler i Johannas familj. Men på somrarna är de två ändå helt oskiljaktiga. Fast det ändras ju sen, när de är vuxna och det är deras söner som ska leka med varandra. Det blir inte alls samma sak. Och vid det laget är det flera år sedan mammorna gled ifrån varandra. Det är verkligen inte lättare att umgås med någon som man har varit nära förr men inte nu än med någon som man inte känner.

Jag vet inte om jag förutsåg slutet eller inte. Att något skulle hända hade jag förstått, men jag trodde egentligen att det handlade om en annan sak än vad det visade sig göra. Och det ställde ju annat i boken i ett nytt ljus. Jag tyckte mycket om boken, och vill gärna läsa Cilla Naumanns ungdomsbok "62 dagar" också. Den lär skildra delvis samma händelse, fast ur Johannas yngste sons synvinkel. Fast den är förstås den tredje av hittills fyra böcker om honom och jag tänker att jag nog vill börja från början med "Värsta brorsan".

Att "Springa med åror" var Hallandsboken i mitt landskapsprojekt är väl självklart. Den var också den utvalda boken i bibliotekens projekt Hela Halland läser i höstas. Jag är fortfarande inne på landskap som jag redan känner till. Halland bor jag till och med i.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström
Halland: "Springa med åror" av Cilla Naumann

söndag 16 mars 2014

En smakebit på søndag (vecka 11)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/03/the-57-lives-of-alex-wayfare-en.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Söndag igen och inga speciellt avancerade planer för dagen. Jag ska hälsa på en kompis i närheten och uppdatera mig på deras övervåningsbyggande bara. :-) Och så kommer jag nog läsa en del. Boken jag håller på med nu är väldigt lätt att läsa. Kanske är det för att Pia Hagmar brukar skriva för barn och ungdomar. Så vitt jag vet är det här hennes enda vuxenroman och den utspelar sig så klart i stallmiljö, precis som många av hennes andra böcker. Eller, boken utspelar sig väl i lite olika miljöer, men det enda som de fyra huvudpersonerna har gemensamt, och orsaken till att de umgås, är att de har sina hästar i samma stall. De är i ungefär samma ålder också, alla är väl mellan 30 och 40. Men egentligen vet de inte särskilt mycket om varandras liv utanför stallet.
Att Annika och Linn inte är intresserade av att tävla är fullt förståeligt. Då väljer man knappast att skaffa sig en skranglig gammal travare eller en fnattig arab som med knapp nöd tar sig över ponnymåttet. Men med Ellen är det annorlunda. Det tar emot att erkänna det, men Migon är egentligen en bättre häst än Castor och Ellen rider bra mycket bättre än hon själv, det är Lisbeth väl medveten om. Ellen skulle mycket väl kunna vara med och slåss om placeringar i medelsvår om hon bara ville. Hur någon kan ha den möjligheten och inte utnyttja den är obegripligt.
(Pia Hagmar, "Du och jag och vi", s. 98-99)

torsdag 13 mars 2014

Bone: Tall Tales

Bone: Tall Tales
av Jeff Smith och Tom Sniegoski

Jag trodde att jag saknade "Stupid, Stupid Rat Tails" i min Bone-samling, men det är nog så att serierna i de albumet också ingår i "Tall Tales". Det är en sidoberättelse till den egentliga Bone-serien, men i en helt annan stil än "Rose". "Tall Tales" utspelar sig senare, när Smiley Bone har återvänt till Boneville och är på campingtur med tre små Bone-scouter. De vill höra berättelser vid lägerelden och Smiley berättar om deras förfader Big Johnson Bones bedrifter. Knasigt och roligt. Och snyggt tecknat.

onsdag 12 mars 2014

Bel-Ami

Bel-Ami
av Guy de Maupassant

Redan på en av de första sidorna i "Bel-Ami" tänker huvudpersonen Georges Duroy tillbaka på en del förkastliga saker han gjorde i Nordafrika och som han inte alls ångrar. Om det inte hade varit för det skulle man ju ha tyckt mer synd om honom, där han går på gatorna i Paris och funderar på hur han ska få sina sista slantar att räcka. Han vet inte hur han ska bära sig åt för att lyckas i staden, men han är vacker och charmig och får snart hjälp att ta sig fram. Särskild tur har han med kvinnorna, och de hjälper honom till pengar och ställning.

Duroy har ju sidor som gör att man ibland kan känna med honom, till exempel i hans osäkerhet i de nya sociala sammanhang han hamnar i - hans bakgrund är ju mycket enkel. Och han är nog verkligen förtjust i sina gamla föräldrar, även om det kanske inte blir av att han hör av sig till dem så mycket. Samtidigt har han ju inte en princip som han inte är villig att kompromissa med (ett exempel: han drar sig inte för att skälla ut en rik älskarinna för att hon har gett honom pengar när han är pank, och ändå behålla pengarna), och han bryr sig inte om vem han sårar eller utnyttjar på sin väg uppåt. Det är verkligen inte meningen att man ska tycka om huvudpersonen. Romanen å andra sidan, den kan man tycka om.

söndag 9 mars 2014

En smakebit på søndag (vecka 10)

http://gronneskoger.blogspot.se/2014/03/den-vanskelege-andreboka-en-smakebit-pa.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det var ett par veckor sedan jag var med på En smakebit på søndag sist. Jag har kommit fram till att de söndagarna när jag har en massa annat inbokat - kanske att jag ska någonstans, eller att jag får besök - så är det inte så stor idé att vara med för min del. Jag hinner liksom inte besöka alla de andra bloggarna och kommentarerna i min egen blogg blir obesvarade längre än vad jag vill. Men idag har jag inget särskilt att göra, så då passar det perfekt att vara med på Smakebiten. Det blir kul. :)

Jag har också tänkt börja på en ny bok idag, så smakbiten kommer precis från början på den. Den är en del i mitt projekt att läsa en bok från varje landskap i Sverige. Detta blir nummer 7 av 25 i det projektet. Landskapet är Bohuslän, och tiden (åtminstone i början av romanen) är tidigt 1900-tal.
Det skymmer över Morlandstegen, det är sommarens långsamma skymning och Emmalilla är bara ett barn. Ett barn som ingenting vet om världen. Hon är yngst och älskad och hon står i stalldörren och försvinner i doften av hästarnas värme. Där ute skymmer det och tornsvalorna tjuter fram över himlen, störtdyker över gårdsplanen och försvinner sedan högre och högre, längre och längre upp i himlen.
(Elin Boardy, "Allt som återstår", s. 9)

fredag 7 mars 2014

Detektiv Conan Band 66

Detektiv Conan Band 66
av Gosho Aoyama

Detektiven Conan löser ännu några knepiga fall. Här handlar det om mord, misshandelsfall och en mystisk stöldsgodsgömma.

Fortfarande, efter jag vet inte hur många fall, är det hög klass på mysterierna. Ramhistorien om den svartklädda ligan, som ligger bakom att Shinichi Kudo krymptes till ett barns storlek och tvingas leva under sin falska identitet Conan Edogawa, bryr jag mig inte så mycket om. I vissa volymer av serien handlar det mer om detta, i andra mindre. Man verkar dock aldrig komma närmare en lösning. Jag antar att det hela kommer ordna upp sig när serien går mot sitt slut någon gång i framtiden. Men det jag tycker är roligt att läsa om är ju deckargåtorna.

tisdag 4 mars 2014

Finns inte på kartan

Finns inte på kartan
av Carin Hjulström

Söt och rolig bok om journaliststudenten Frida Fors, som hoppas få sin praktik på någon av de stora kvällstidningarna, men i stället hamnar på en lokaltidnings superlokala redaktion i lilla Brusaryd i Småland. Faktiskt så är hon hela redaktionen för tidningens Brusarydssida eftersom den ordinarie journalisten precis har blivit sjukskriven. Hur ska hon klara att fylla en sida varje dag med artiklar om en plats där det aldrig händer nånting?

Frida är hemskt besviken med sin praktikplats, speciellt som alla andra i klassen verkar ha fått åtminstone sitt tredjehandsval. Hennes pojkvän Peter har till exempel fått en riktigt flashig praktik, men det är svårt att glädjas med honom när han gör slut (eller ja, föreslår en paus) lagom till praktikperioden. Hennes föräldrar är verkligen inte något stöd, och bästa kompisen har fullt upp med sina egna problem. Återstår bara redaktionen på Smålandsbladet och invånarna i Brusaryd. Och det kanske inte är så illa i alla fall?

Jag tyckte att det var en mysig bok. Det mesta föll på plats på ett sätt som kanske inte var helt realistiskt, men det hör ju till i feelgoodböcker. Jag kommer nog att läsa den andra boken om Frida Fors också.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström
Småland: "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström

måndag 3 mars 2014

Bara någon att straffa


Bara någon att straffa
av Kristofer Ahlström

Berättarjaget i "Bara någon att straffa" är en ung kille från Gotland som är utflyttad till Stockholm sedan ett par år. Nu återvänder han för att begrava sin mamma och tömma huset på Fårö, som hon har sålt till några som ska ha det som sommarhus. Precis som så många andra hus på Fårö. Jag tyckte bra om boken i början. Det var lite barndomsminnen, och beskrivning av hur familjer som har bott på Fårö i flera generationer trängs undan när sommargäster med pengar tar över all mark. Huvudpersonens barndomsvän bor kvar på Fårö. Han har bara jobb under turistsäsongen och går på a-kassa resten av året, men han säger att han inte vågar flytta därifrån för han skulle aldrig ha råd att flytta tillbaka.

Sedan tappade jag intresset. Tyvärr. Huvudpersonen genomgår en personlig kris och det händer en del grejer, men jag tyckte att det blev lite för konstigt. Jag vet inte, så konstigt var det kanske inte, och dessutom är det ju berättaren som tappar lite av kontakten med verkligheten. Men det här var inte riktigt en bok för mig, även om det var en del som jag tyckte var bra med den.

Ni kan säkert räkna ut att detta var Gotlandsboken i mitt landskapsprojekt. :)

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson
Gotland: "Bara någon att straffa" av Kristofer Ahlström

söndag 2 mars 2014

SUB

1343 stycken nu. Och jag kan väl inte ens skylla på bokrean nu, när jag precis skrev ett inlägg om att jag inte hade hittat så mycket på årets rea ...

Vad finns egentligen i min SUB? Jo, bland annat en roman av Jenny Diski. I läsecirkeln har vi läst ett par reseskildringar/memoarer av henne. Jag har hittat den begagnad någonstans, oklart var, men jag köpte den så klart för att se hur hon skriver när hon skriver skönlitterärt. "Only Human" verkar vara nån sorts återberättelse av Första Moseboken.