torsdag 30 april 2015

Lyckan till slut


Lyckan till slut
av Evi Bögenæs

När jag upptäckte att "Född på en söndag" var del ett av två, och när jag dessutom såg att de hade tänkt till med omslagen – kolla klänningen, som nämns i böckerna – så köpte jag den förstås. Förresten, visst är det bara i gamla flickböcker som enskilda klädesplagg, och hela garderober, nämns så mycket? Jag tänker mig att det hör hemma i en tid där man inte hade så mycket kläder.

I den förra boken kom Astri till en släkting i Oslo, efter att barnavårdsnämnden omhändertagit och placerat ut hela syskonskaran till en kriminell far och en försumlig mor. Här fick hon kämpa mot omgivningens misstro och bevisa att hon inte är som föräldrarna, men det lyckades och nu är hon vän med nästan alla i huset där farbrodern var portvakt.

I "Lyckan till slut" måste Astri börja om, efter att farbrodern dör och fastern ska flytta till ett vilohem p.g.a. sin vacklande hälsa. Barnavårdsnämnden har fortfarande ansvaret för Astri, och man hittar en plats hos henne som hjälp i en familj i en annan del av Oslo. Här vet man visserligen inte om att hennes pappa sitter i fängelse, men bara det att hon är omhändertagen tycker frun verkar misstänkt. Frun är för övrigt inte särskilt trevlig ens mot mannen och barnen, och Astri längtar bara tillbaka till "sitt" hus i staden.

Lite samma idé som i föregående bok kanske, men nu är Astri ett par år äldre och det kan bli aktuellt att ha med en kärlekshistoria eller två. Helt okej bok. Det märks att den har ett antal år på nacken, men jag tycker ju att sånt är kul.

onsdag 29 april 2015

Frances del 2


Frances del 2
av Joanna Hellgren

Hur kommer det sig egentligen att Frances är föräldralös? Hennes pappa dog ganska nyligen och nu bor hon hemma hos sin faster Ada. Men vad hände med mamman? Frances har inga minnen av henne, och släkten vet väl inte mycket mer än att hon försvann kort efter att Frances föddes. Men här får vi historien om vad som hände då, inte så många år tidigare. Det är fint hur man lär känna och förstå Elsa, som är alldeles för ung för situationen hon har hamnat i, trots att man ju anar att hon kommer att svika sitt barn.

Man får också veta mer om Adas nattliga liv, vad hon gör när Frances och hennes egen demente pappa sover.

Jag gillar stämningen i serien. Tid och plats är oklara (som en blandning av allt från 20-tal till 60-tal, respektive att ibland känns det som Paris – och här kan jag vara påverkad av att serien gavs ut i Frankrike först – ibland som Sverige), men man får ändå en känsla för världen som Frances och Ada lever i.

Jag har läst den här serieboken tidigare, och då skrev jag så här.

Och här skrev jag om del 1 nu senast jag läste den.

söndag 26 april 2015

En smakebit på søndag (Blackout)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/04/the-storyspinner-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag ska jag hem till en kompis, så jag hinner kanske inte läsa så väldigt mycket. Jag har i alla fall tänkt börja på en ny bok idag, en som jag läste några artiklar om för ett par år sedan (i samband med att den svenska översättningen kom ut, antar jag). Så det som verkar som spoilers här är väl egentligen inte det, man kan läsa det i artiklar, på bokens omslag och bara det faktum att författaren har kunnat skriva boken är ju en spoiler i sig. Det handlar om när hon blev galen i en månad.

Susannah Cahalan var 24 år och hade ett drömjobb på New York Post. Men plötsligt började en del små symtom dyka upp, något hon trodde var vägglusbett och domningar i ena handen, samtidigt som hon började prestera sämre på jobbet. Läkarna hade en mängd teorier, allt från körtelfeber (mononukleos) till bipolär sjukdom, men inga behandlingar hjälpte. Hon blev bara sämre och sämre och i efterhand har en av hennes vänner beskrivit henne som "nåt från en zombiefilm".

Men hon hade tur och fick till slut rätt diagnos och rätt behandling. Tur för att bara två år tidigare hade man inte känt till sjukdomen, och tur för att hennes familj faktiskt hade möjlighet att lägga en miljon dollar på läkarbesök som inte verkade leda till någonting. Hon har använt sina journalistiska kunskaper för att skriva boken om sig själv, läst journaler och intervjuat släkt och vänner, för mycket att det som hände kan hon inte minnas. Här är en intervju om boken och sjukdomen.

Smakbiten är från ganska tidigt i boken, innan sjukdomen har blivit så illa som den senare blev. Susannah är hemma hos sin mamma och styvfar.
Signaturmelodin till deras favoritprogram, den medicinska teveserien House, fyllde rummet. I nästa second förvandlades soffans dämpade gröna färg till en gräll och skrikig nyans.
Sedan började rummet pulsera och andas, precis som korridoren på jobbet hade gjort.
Jag hörde mammas röst, gäll och avlägsen: "Susannah! Susannah! Hör du mig?"
Nästa minne jag har är att mamma satt bredvid mig på soffan och masserade mina fötter som hade stelnat i en smärtsam ramp. Jag tittade hjälplöst på henne. "Jag vet inte vad som hände", sa hon. "Det var som om du var försjunken i trans."
Mamma och Allen utväxlade oroliga blickar och ringde doktor Bailey för att se om vi kunde få en akuttid. Han kunde inte ta emot mig förrän på måndag.
(Susannah Cahalan, "Blackout: När min hjärna blev min fiende", s. 59)

lördag 25 april 2015

Muhammad: A Biography of the Prophet


Muhammad: A Biography of the Prophet
av Karen Armstrong

Jag har läst flera av Karen Armstrongs böcker om religion och de är alltid intressanta. De är på en nivå som passar mig. Biografin är skriven främst för folk som inte är muslimer och som inte heller har studerat religionsvetenskap, men samtidigt känns den inte för enkel eller ytlig. Syftet med boken är att förklara för oss som inte redan vet. Det är mycket att ta in och min läshastighet hamnade ibland på tio sidor om dagen. Jag brukar läsa snabbare.

För en del år sedan läste jag författarens biografi om Buddha. Båda böckerna handlar ju om personer som startade varsin ny religion, och det finns vissa likheter mellan upplägget, att boken handlar om personen och hur de här nya idéerna utvecklades. Men jag tyckte nog att det var lättare att ta till sig boken om Muhammed. Dels för att islam inte är så olik kristendom (det är tydligt att boken vänder sig till läsare som mest insatt i kristendom, troende eller inte), och dels för att det tydligen finns mycket biografiskt material om Muhammed och väldigt lite om Siddhatta Gotama (rimligt när man tänker på att det skiljer kanske tusen år eller mer mellan dem).

Mycket intressant och lärorik bok. Det tog tid att läsa den, men det var det värt. Just nu tycker jag att jag kan betydligt mer än när jag började läsa den, men sedan kanske det inte sitter kvar i längden. Så är det med alla faktaböcker, tycker jag. Det var mer en recension av mig än av boken.

fredag 24 april 2015

Farväl, mitt kvinnofängelse


Farväl, mitt kvinnofängelse
av Karolina Ramqvist

Udda miljö i den här novellen. Ett kvinnofängelse i USA. Det känns som något som man mest ser på TV, inte som något jag brukar läsa om, och särskilt inte i en svensk novell. Kul. Och jag tyckte att historien var bra. Anita, som berättar, sitter inne på livstid. Just den här dagen är speciell för henne. Det är inte bra.

onsdag 22 april 2015

Detektiv Conan Band 69 & 70


Detektiv Conan Band 69
Detektiv Conan Band 70

av Gosho Aoyama

Eftersom det sista fallet i bok 69 inte tog slut där så fortsatte jag med bok 70 när jag ändå höll på. Man vill ju veta hur det ska gå.

I de här två volymerna av mangan om den unge detektiven Conan så löser han ett mord på en japansk badanläggning, inte mindre än två fall där mördaren sägs vara en övernaturlig varelse (i det ena fallet en "kappa", alltså en sorts vattenande, och så är det en hunddemon som för tankarna till Baskervilles hund) och så får han än en gång tillfälle att mäta sin intelligens mot mästertjuven Kaito Kids.

Fortfarande hög kvalitet på deckargåtorna, och jag tycker inte att mysterierna verkar upprepa sig heller. Imponerande med tanke på att serien har pågått i 21 år. Fast jag är ju på del 70, och då hade serien förstås "bara" pågått i 16 år.

tisdag 21 april 2015

Röd som blod


Röd som blod
av Salla Simukka

Jag läste att Salla Simukka fick idén till att skriva serien om Lumikki Andersson när hon var i en bokhandel i Tyskland och upptäckte att där fanns det mängder av deckare för ungdomar. Det gör det visst inte i Finland, och inte här heller kanske. Jag har inte tänkt på det, men det är kanske så att det finns deckare för barn och det finns deckare för vuxna, men inga YA-deckare. Därefter kom hon på titlarna – "Röd som blod", "Vit som snö" och "Svart som ebenholts". Så huvudpersonen heter förstås Lumikki, som är det finska namnet på Snövit.

Lumikki är sjutton år och har flyttat till Tammerfors för att gå på estetiskt gymnasium. Hon umgås inte mycket med andra och på morgnarna brukar hon ta några minuter för sig själv i skolans mörkrum. Men morgonen den 29 februari (om man går efter veckodagarna måste det här utspela sig 2016 – det tyckte jag var en lite rolig detalj) är något annorlunda. Överallt hänger sedlar på tork. Någon har tvättat dem. Inte i den vanliga bemärkelsen, utan som i att de har varit nerkladdade med något. Av lukten att döma – blod. Lumikki blir nyfiken, och hamnar mitt i en historia som innehåller droger, mord och ryska maffian.

Det låter livsfarligt, och det är det också. Det är verkligen inte "snällare" för att det är en ungdomsbok. Men Lumikki är ovanligt väl rustad för att klara sig. Man förstår att hon tidigare i livet har varit svårt mobbad, och att det har lett till att hon har utvecklat kunskaper som hon kan använda nu. Det finns också antydningar om att det har hänt saker i hennes liv som kommer vidareutvecklas i de kommande böckerna. Spännande.

"Röd som blod"
sopar banan med de andra deckarna jag har läst den sista tiden. Jag vet inte om jämförelsen är riktigt rättvis, för det är inte samma typ av deckare. De andra har varit stillsamma pusseldeckare. Men spelar det någon roll egentligen, när det är hela läsupplevelsen man tänker på? Så det finns absolut skäl att ströva iväg till YA-hyllan om du är ute efter en bra deckare.

Del två i serien ska redan ha kommit ut på svenska, och den tredje kommer till hösten.

söndag 19 april 2015

En smakebit på søndag (Topp 10 Dublin)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/04/en-smakebit-pa-sndag-dette-snakker-man.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag kommer jag nog bland annat bläddra i en reseguide som jag just har köpt. Om inte så länge ska jag en kort tur till Dublin. Jag har aldrig varit på Irland, så det ska bli spännande. Är det någon som har några tips på saker som man absolut måste se eller göra? Jag kommer inte ha så mycket tid på mig, så jag lär väl inte hinna se allt. Vad ska man välja av allt som finns? Jag har ingen sån där grej som jag vet att jag absolut vill göra, som man kanske har när det gäller många andra städer. Det är väl helt enkelt så att jag inte vet så mycket om Dublin.
Dublin är en av Europas populäraste huvudstäder, och staden genomsyras av historien. På en relativt liten yta trängs vikingalämningar, katedraler och kyrkor från medeltiden, georgianska torg och spännande museer. Men Dublin är mer än bara byggnader och arkitektur. Musik, teater, litteratur och publiv spelar en lika viktig roll för stadens atmosfär.
(Polly Phillimore & Andrew Sanger, "Topp 10 Dublin", s. 6)

lördag 18 april 2015

De blå damerna


De blå damerna
av Kristina Appelqvist

Konsthallen i Skövde har, oväntat för de flesta, fått låna några van Gogh-målningar från van Gogh-museet i Amsterdam. En natt bryter sig någon in för att stjäla en av tavlorna. När polisen kommer till platsen är en av de dyrbara målningarna borta, men man påträffar också en död kvinna i hissen. Hon är uppenbarligen mördad, men har det med tavelstölden att göra eller är det två helt olika fall?

"De blå damerna" är den fjärde och sista boken i serien om Emma Lundgren, rektor för Västgöta universitet i Skövde, och polisen Filip Alexandersson. Men jag tyckte inte att de egentligen hade en särskilt stor roll i boken. Vissa trådar leder förstås till universitetet. Och något som hela tiden återkommer är sammanslutningen, eller snarare kompisgänget, som har kallat sig De blå damerna sedan studietiden i Lund. Den mördade kvinnan var en av dem, liksom den nya chefen för konsthallen som tavlan stals från. Några av de andra i gruppen är vänner till Emma.

Jag fick boken i present av en kompis, mest för att hon tyckte att det var kul att det utspelade i Skövde. Hon tillbringar en del tid i de krokarna, eftersom båda hennes systrar har bosatt sig i Västergötland. Hon bryr sig (föredömligt nog) inte om spoilers, så jag berättade hela boken för henne och hon tyckte att det lät som en bra historia. Och det är det väl, och det är en trevlig deckare, men jag tyckte att personerna blev lite för otydliga. Det är stort persongalleri, och det hör väl till i deckare, men jag fick svårt att hålla reda på alla människor. Man kanske inte ska börja med sista delen i en serie.

Jag skulle kunna tänka mig att testa Kristina Appelqvists nya serie också. Bäst att börja med första delen i så fall, alltså "Minns mig som en ängel". Även den serien har Appelqvists fiktiva Västgöta universitet i centrum, men här är huvudpersonen en litteraturforskare.

fredag 17 april 2015

Inn i elden


Inn i elden
av Aina Basso

Det här är det första jag läser av Aina Basso, trots att jag har sett så många positiva omdömen om hennes böcker. Hon är historiker och har skrivit några historiska romaner. Jag hade fått för mig att alla var ungdomsböcker, men när jag kollade upp det närmare ser jag att två av böckerna är för ungdom och två är för vuxna. "Inn i elden" är en av ungdomsböckerna.

Vi får möta två tonårsflickor, som inte känner varandra men som ändå kommer i kontakt med varandra. Dorothe kommer från Köpenhamn. Hon är av god familj som har hamnat lite på obestånd och föräldrarna är därför väldigt intresserade av att ordna ett fördelaktigt giftermål för henne. Ja, jag bör ju kanske poängtera att det är 1620-tal. Jag tycker det är välskrivet hur Dorothe både kan kännas igen som en vanligt tonårstjej, som fnissar med sina kompisar (eller ja, sin nästan jämnåriga syster och deras kammarjungfru) och stör sig på sin mamma, samtidigt som hon ibland kan tänka på ett sätt som inte alls känns nutida. Hon hamnar i Vardø, långt uppe i Nordnorge, med sin make som har ett ämbete inom rättsväsendet där. Det är mycket att göra, och ett tufft arbete, för man har upptäckt att det finns så många häxor där.

Elen är uppvuxen i närheten av Vardø. Hon är sin mors äldsta barn. Någon pappa finns inte, eller snarare så finns det många pappor, olika till alla barnen men ingen vet väl riktigt vem. Det är bara den yngsta som fortfarande bor hemma, förutom Elen då. Brodern är riktig bortbyting enligt henne, och hon förstår inte hur mamman kan vara så lurad. Det här känns nästan som om det var taget ur en saga. Men det som vi ser som sagor var väl något som man såg som verklighet på den här tiden. Det visar ju inte minst häxprocesserna som förekommer i boken. Man trodde ju att folk verkligen var häxor. Elens mamma är illa sedd i bygden, både för alla män som går till henne, och kanske också för att man ibland är så illa tvungen att be henne om hjälp. Hon kan mycket om läkeväxter ...

Vissa saker som händer i boken kan man nästan räkna ut. Men inte riktigt. Och det var inte alls så att jag tyckte att jag hade läst allt förr. Det fina i boken är ju skildringarna av Elen och Dorothe, och att man ser häxprocesserna ur två synvinklar som åtminstone känns trovärdiga. Det blir inte som att två personer med vår tids värderingar har hamnat i historisk tid, som det ibland kan verka som i historiska romaner. Fin bok.

tisdag 14 april 2015

Alice 19th volume 7: The Lost Word


Alice 19th volume 7: The Lost Word
av Yuu Watase

Sista delen i serien, så jag ska väl inte orda för mycket om vad som händer. Jag tyckte bäst om Alice 19th i början. Det här med slutstrider alltså ... Det är ofta man (jag) tappar intresset lite då.

Ganska bra manga. Jag gillar temat med att ord är magi, åtminstone vissa ord, och att den som är utvald att bli en av de största inom magin är en tjej som aldrig säger ifrån. Så hon, Alice, måste både lära sig att säga vad hon menar, och magin, som går ut på att mena vad man säger. I början, innan hon hade lärt sig kontrollera sin magi, så gick det ju riktigt illa, och det är det hon måste försöka ställa till rätta nu.

måndag 13 april 2015

En förgiftad man


En förgiftad man
av Peter Robinson

Peter Robinson skriver deckarserien om kommissarie Alan Banks som verkar i den fiktiva staden Eastvale i Yorkshire. Jag har hört en hel del positivt om de böckerna, men jag har inte läst någon av dem. "En förgiftad man" är en helt fristående bok. Även den här utspelar sig i Yorkshire.

Chris Lowndes kommer ursprungligen därifrån, men har bott i USA i många år. Han är en framgångsrik kompositör av filmmusik, men han drömmer också om att komponera ett klassiskt stycke. Tillsammans med sin fru planerar han att flytta till Yorkshire när de blir sextio. Men så blir det inte riktigt. När Chris flyttar till England har hans fru nyligen gått bort i cancer.

Det nya huset, Kilnsgate House, är kanske väl stort för en person, men det uppfyllde hans kriterier och priset var bra. Och han ska ju ha plats med studio, kunna ta emot gäster etc. Det visar sig dock snart att höga driftskostnader inte har varit den enda anledningen till det låga priset och att huset under långa perioder har stått tomt. Det visar sig att ett omskrivet mord begåtts i huset under tidigt femtiotal. Dr Ernest Fox förgiftades av sin fru, som hängdes. Och Chris inser att han ju känner till fallet. Fängelset där Grace Fox avrättades låg precis bredvid hans skola, och eleverna pratade fortfarande om händelsen när han gick i skolan flera år senare. Han blir nyfiken och bestämmer sig för att ta reda på mer om fallet. Och när han pratar med äldre människor i trakten börjar han tvivla på att Grace Fox verkligen mördade sin man. Tänk om hon blev oskyldigt dömd?

Det här var inte en deckare med särskilt mycket action. Det är ju förstås inte så bråttom om man gräver i ett fall som egentligen avgjordes nästan sextio år tidigare. Det är mycket att "Chris åker för att prata med någon som kände Grace Fox" och "Chris försöker ägna sig åt annat för att hans vänner inte ska tro att han har blivit tokig". Spänningen ligger mycket i att undra när han ska träffa personen som har den där avgörande informationen som aldrig har kommit fram, och vad det kan vara. Hon kanske var skyldig, helt enkelt. Hon kan ju ha haft goda skäl till att mörda sin man, även om hon vägrade uppge dem under rättegången.

Invävt i boken finns också stycken som ska komma från olika skrivna källor. En samtida redogörelse för fallet och, mer intressant, Grace Fox dagbok från 40-talet. Innan hon träffade sin man var hon sjuksköterska och hon fortsatte jobba som detta även efter hon gift sig. Dagboken handlar om hennes upplevelser som sjuksköterska i bl.a. Singapore före och under den japanska invasionen. Sedan återvände hon till Kilnsgate House för att leva ett stillsamt liv som läkarhustru. Det här är riktigt spännande att läsa om. Och man undrar förstås om det här kan ha något med själva fallet att göra. Fast egentligen hade jag hellre velat läsa en bok som bara handlar om Grace. Inte allt detta med att någon försöker ta reda på sanningen efter sextio år.

söndag 12 april 2015

En smakebit på søndag (Farväl, mitt kvinnofängelse)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/04/en-smakebit-pa-sndag-og-minnesota-og.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Svenska läsare känner väl redan till Novellix, men för norska läsare kan jag berätta att det är ett förlag som enbart ger ut noveller en och en. Det är alltså böcker som är väldigt små i formatet. Jag samlar på dem, men jag brukar alltid ligga minst ett år efter utgivningstakten. ;-)

Idag har jag tänkt läsa en av novellerna. Säkert börjar jag på någon annan bok senare, men jag har inte bestämt mig för vilken än.
Fem horor, mördare och narkomaner som försökte blunda där vi satt bredvid varandra på de slitna vita plaststolar som ställts ut i en halvcirkel mitt i rummet. Före detta horor och före detta narkomaner, de flesta av oss – men mördare är man visst livet ut. Det lustiga är ju att mord så ofta kommer tillsammans med ett litet gäng småbrott eller inget brottsregister alls.
Att så många tycks ha det i sig ändå.
(Karolina Ramqvist, "Farväl, mitt kvinnofängelse", s. 3)

fredag 10 april 2015

Ulf gråter


Ulf gråter
av Martina Montelius

Jag köpte Martina Montelius "Främlingsleguanen" för ganska länge sedan, men jag har inte läst den än. Jag har varit väldigt osäker på om jag verkligen skulle gilla den. Det är något med hur handlingen beskrivs – att det är en femåring som säger upp sig på dagis, inte har några föräldrar och hänger med en tysktalande leguan – som får mig att misstänka att jag kan ha lite svårt för den.

Novellen "Ulf gråter" handlar om något helt annat, mer realistiskt kanske. Men stämningen är ändå lite åt det absurda hållet. Det är något med språket, hur berättaren beskriver sig själv och andra. Men det visar sig att jag inte har något särskilt emot det. Att jag faktiskt gillar det på något sätt. Jag kanske ska våga mig på den där romanen trots allt.

tisdag 7 april 2015

Svalornas lek


Svalornas lek
av Zeina Abirached

Lite osäker på om den rätta titeln är "Dö. Resa. Återvända. Svalornas lek" eller bara "Svalornas lek", men förlaget verkar använda den kortare titeln.

Det här seriealbumet handlar om en kväll i Beirut under inbördeskriget, och ska tydligen vara baserad på författarens egna barndomsupplevelser. Familjens hall är den säkraste platsen i hela huset om det blir bombangrepp. Och det blir det. Just den här kvällen är barnen ensamma hemma. Föräldrarna har gått för att hälsa på mormodern, och de tvingas stanna längre än de hade tänkt.

Alla grannar samlas i familjens hall, som alltid när bomberna faller. Vi får höra allas livshistorier. Det går ingen nöd på barnen, de är ju omgivna av snälla grannar. Men de vuxna grannarna blir allt mer oroliga. Hur går det för barnens föräldrar? Dröjer de inte väldigt länge? Vägen mellan de två husen är inte lång, men man måste följa en särskild koreografi för att ha en chans att undvika en strategiskt utplacerad krypskytt.

Det här påminner mig mycket om Marjane Satrapis serier. Båda skildrar ju sin uppväxt i olika länder i Mellanöstern under ett turbulent 1980-tal (kul med Snobben-trycket på Zeinas tröja på omslaget!) och får med många människors historier i sin egen. Men teckningsstilarna är också väldigt lika. De kanske har samma influenser? Båda är visst bosatta i Paris numera, så man kan ju tänka sig att de har många franska förebilder.

Jag läser gärna mer av Zeina Abirached. Jag tror att det här är det enda av hennes seriealbum som är översatt till svenska, men på engelska finns det åtminstone ett till. Franska, som är originalspråket, kan jag ju tyvärr inte.

måndag 6 april 2015

96 romaner för dig som fortfarande har bråttom


96 romaner för dig som fortfarande har bråttom
av Henrik Lange

Jag har ju redan skrivit om "80 romaner för dig som har bråttom", så det räcker väl att jag länkar dit?

Bokblogg för mig som har bråttom. ;-)

Sjukt att det var över sju år sedan som jag läste den boken förresten. Var det inte nyss?

SOS i Antarktis


SOS i Antarktis
av Hammond Innes

Hammond Innes är en författare som jag inte kände till innan en i läsecirkeln nämnde honom och också föreslog att vi skulle läsa den här boken. Nu när jag känner till namnet så inser jag att det kanske snarare är en författare som jag inte har lagt märke till tidigare. Man ser hans böcker på loppis ibland, men av omslagen att döma så tillhör de inte en genre som jag är särskilt intresserad av. Halvgamla äventyrsböcker.

Men "SOS i Antarktis" var ändå helt okej att läsa. Inget fel på språk eller story, och miljön var ju intressant. Det tog lång tid innan jag fastnade för berättelsen, men sen var det spännande att se hur det skulle gå till slut. Redan i prologen får man veta en del av vad som kommer att hända, ur omvärldens och medias perspektiv. Ett par norska valfångstfartyg och ett helt valkokeri – ett helt enormt fartyg, en flytande fabrik där man utvinner oljan ur hundratals valar – med sammanlagt flera hundra personer ombord fastnar i isen någonstans i Antarktis. Radiokontakten bryts snart och andra fartyg i området lyckas inte hitta dem. När vintern kommer tvingas man sluta leta. Det är för farligt.

Större delen av boken består dock av en mer personlig redogörelse av en av de som var med. Duncan Craig, som lämnade London för att söka lyckan i Sydafrika, men som genom en slump erbjöds att bli kapten på en norsk valfångarbåt. Det råkar nämligen vara så att fartygen är exakt likadana som de han var befäl på under andra världskriget, bara med en annan verksamhet. Och den här säsongen har det blivit en del bråk mellan olika falanger av de anställda, och dessutom har ett mystiskt dödsfall inträffat. Mord? I vilket fall som helst kan det behövas en utomstående, som inte är inblandad i något av det som har hänt.

Ja, och sedan händer det där som ingen hade kunnat ana, men som läsaren redan vet, och besättningen tvingas försöka överleva en antarktisk vinter på isen. Och det är inte direkt ett slätt, lugnt islandskap, utan det består snarare av stora isflak som rör sig. Sprickor kan plötsligt öppnas, och stora isblock kastas omkring. Även om vi redan vet att Craig överlever, eftersom han ju nedtecknar sin historia efteråt, så vill man ju veta hur det gick med de andra (hundratals) människorna. Han kan ju mycket väl vara den ende överlevande. En sak som jag tyckte var mindre trovärdig var hur han, som inte ens sökte sig till valfångsten själv, råkade ha precis rätt kompetens för allt som hände. Jo, för han hade ju t.ex. varit med på en expedition på Grönland i sin ungdom.

Boken är förresten skriven på 50-talet. Det märks på att valfångst inte framställs som det minsta kontroversiellt. Det är inte bara så att alla i boken är för valfångst, utan det finns ingen fråga att ta ställning till än.

Det finns också en film med Alan Ladd i rollen som Duncan Craig. Hell Below Zero eller, på svenska, Man överbord.

söndag 5 april 2015

En smakebit på søndag (De blå damerna)

http://gronneskoger.blogspot.se/2015/04/ting-skjer-en-smakebit-pa-sndag.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag tycker inte att jag har hunnit läsa så mycket som jag hade räknat med under påsken hittills. Men när man väljer ut små högar med böcker för ett visst tillfälle så är man väl alltid optimistisk i överkant? Jag hade valt ut en bok om häxprocesser och två påskekrim, och jag har bara hunnit läsa ut en bok hittills. Har precis börjat på den första av mina deckare.

Jag fick den här boken i julklapp av en kompis, enbart för att hon tyckte att det var kul att den utspelar sig i Skövde (av en slump har hennes syskon alla "utvandrat" till Västergötland). Jag tror väl inte att det här kommer bli en ny favoritdeckarserie för mig, men jag räknar med att det är helt okej underhållning. Hittills har det varit en middagsbjudning, en konstkupp och ett mord.
Hjärtat bankade.
En målning av Vincent van Gogh i famnen. Han hade försökt att föreställa sig hur det skulle kännas. Nu kunde han konstatera att det var en overklig upplevelse, som en dröm, och samtidigt något högst påtagligt och konkret när han kände ramen i sina händer och drog in doften av trä och gammal färg.
(Kristina Appelqvist, "De blå damerna", s. 10)

lördag 4 april 2015

Häxig, påskig boklista


Just nu läser jag Aina Bassos "Inn i elden", en mycket bra bok – jag tror den räknas som ungdomsbok – om häxprocesserna på Vardø i nordligaste Norge. (Är det inte något om detta i Bente Pedersens serie Raija också? Men den utspelar sig väl ändå på 1700-talet?) Jag tänkte att det är bra påskläsning. Påskeldar, påsksmällare och påskkärringar har ju med tron att det var nu som häxorna var speciellt aktiva, med blåkullaresor och allt vad de nu sades hålla på med, att göra.

Så, här är min lista över häxböcker:

Aina Basso: "Inn i elden". Som jag ju sa.

Kathryn Harrison: "Glöd". Vacker och förfärande bok om en spansk silkesarbeterska som anklagas för häxeri av inkvisitionen. Och om en fransk drottning. Kanske mitt bästa tips i den här listan.

Celia Rees: "Häxa" och "Häxa – Bortom tiden". Om Mary, som flyr till Amerika efter att hennes mormor har blivit avrättad som häxa i Skottland

Maj Bylock: "Häxprovet", "Häxans dotter" etc. Det var länge sedan jag läse de här böckerna. I den första boken avrättas Annelis ... fostermor? ... för häxeri. Hon var väl en klok gumma. Den andra boken handlar också om Anneli. Jag har för mig att hon måste vara försiktig så att ingen tror att hon är en häxa. Sedan är det fem böcker om Annelis son som får studera i Uppsala och blir läkare på riktigt. Jag kanske borde ha kollat upp lite mer om vad serien handlar om innan jag skrev det här. ;-)

William Shakespeare: "Macbeth". De mest klassiska häxorna.


Margit Sandemo: Sagan om Isfolket. Släktsaga i 47 delar med många häxor.

Zilpha Keatley Snyder: "The Headless Cupid". Barn intresserar sig för häxkonster i USA ca 1970. Bra!

Inger Edelfeldt: "Juliane och jag". Tonåringar intresserar sig för häxkonster i Stockholm ca 1980. Bra!

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Engelsforstrilogin. Tonåringar ÄR häxor i Bergslagen i nutid. Bra!

Malcolm Bird: "Häxkonster för praktiskt bruk". Bli en häxa! Massor av praktiska tips på hur man bör bo och klä sig, hur du lockar sniglar till trädgården och blir av med älvor, recept, stickmönster, gammalt skrock etc. Väldigt roligt. Den finns aldrig på plats när man vill titta i den p.g.a. utlånad. Alla gillar den här boken.


Jeanette Wintersons "The Daylight Gate" och Therése Söderlinds "Vägen till Bålberget" har jag inte läst, men av alla andras påsktips så förstår jag att det måste jag verkligen se till att göra.

fredag 3 april 2015

Kung Lear


Kung Lear
av William Shakespeare

Omläsning p.g.a. att jag kom att tänka på den. Annars har jag några olästa Shakespearepjäser i min ägo (och det finns ännu fler som jag inte har läst heller). Men att läsa om är ju aldrig fel heller.

Kung Lear har beslutat sig för att dela sitt rike i tre delar och skänka till sina döttrar. Själv vill han fortfarande kallas kung och ha kvar en mindre armé, men det är dags att dra sig tillbaka från plikterna. Men först ska han fördela de tre delarna av riket till sina döttrar. Den som älskar honom mest ska få den bästa delen. Han tror att det är älsklingsdottern Cordelia som älskar honom mest, och det är det också. Men när han kräver att de ska berätta hur högt de älskar honom så klarar hon inte att uttrycka det i ord, medan de äldre systrarna båda håller översvallande anföranden. Trots att hans vänner och rådgivare försöker stoppa honom så gör han Cordelia arvlös. Men det dåliga beslutet straffar sig, det är ju trots allt en tragedi det är fråga om. För trots sina vackra ord behandlar de äldre döttrarna honom inte alls särskilt väl. Och det är inte det värsta som händer.

Ibland tappar jag bort mig lite i handlingen. Det är alltid någon som är förklädd (varför märker ingen annan det trots att de känner personen väl?), många roller och Lear blir galen. Men det är ändå en bra berättelse och folk har personlighetsdrag som man lätt kan känna igen (alltid fascinerande när det är något som är skrivet för många hundra år sedan).

onsdag 1 april 2015

Oläst och påskläsning

Idag har jag 54 olästa böcker hemma. April april! 1554 är det så klart. (Jag har förresten ändrat siffran för februari, när jag glömde räkna med mina olästa seriealbum. Det är kanske fortfarande inte helt rätt siffra, men närmare sanningen.)

En av dem är den här norska ungdomsboken som jag tänker läsa under påskhelgen. Jag tyckte att det passade med en bok om häxprocesser då. Dessutom har jag hört att författaren skriver väldigt bra.


Lite påskekrim ska jag nog också hinna med. Troligen blir det Kristina Appelqvist och Salla Simukka.