måndag 29 februari 2016

Pauls flicka

Pauls flicka
av Guy de Maupassant

En novell i någon sorts kapproddarmiljö. Unga män som mest verkar ro mellan två olika nöjesetablissemang, självklart med sina flickvänner i båtarna. Bland dem finns Paul, och han och hans Madeleine är så väldigt kära i varandra trots att hon står långt under honom i klass, bildning och förstånd. Och ja, sedan ska jag väl inte säga mer.

Guy de Maupassant är en sån författare vars namn jag alltid har hört, men som jag inte har läst mycket av. Men det lilla jag har läst tycker jag om. Språk och miljöer och personskildringar, allt känns rätt.

söndag 28 februari 2016

En smakebit på søndag (Kärleken, kriget)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/02/science-fiction-er-bare-tull-en.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har börjat så smått på ett projekt att resa jorden runt genom böcker. Om mina upplevelser skriver jag i min blogg En världsomläsning. Hittills har jag bara hunnit med ett land. Men nu har jag precis kommit till land nummer 2, Algeriet. Algeriet var ju ockuperat av Frankrike i över hundra år, och om detta berättas det i boken jag läser nu.
Jag drömmer om detta korta lugn innan allt tar sin början. Jag smyger som en påträngande gäst in i detta nära förflutnas förrum, tar enligt gängse sed av mina sandaler och försöker andlöst avlyssna allt.
Denna dag den 13 juni 1830 varar mötet öga mot öga några timmar fram till middagens dramatik. Som om inkräktarna skulle vara älskarna! Fartygen, som följer solens gång, seglar så stilla och långsamt att "den ointagliga stadens" blick tycks ha förlamat dem där ute på den gröna vattenspegeln. Ja, det är som om båda sidor förblindats av en åskvigg utslungad av motparten.
Denna storslagna morgons tystnad föregår de skrik och massakrer som kommer att fylla de följande decennierna.
(Assia Djebar, "Kärleken, kriget", s. 17)

fredag 26 februari 2016

Kom och hälsa på mig om tusen år

Kom och hälsa på mig om tusen år
av Bodil Malmsten

Jag har aldrig haft det där nära och personliga förhållandet till Bodil Malmsten och hennes texter som många andra har. Men jag har läst några av hennes böcker och tycker särskilt om "Den gudarna älskar dör inte" och den första loggboken "Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig". Nu när hon dog och alla tidningar och en mängd bloggar skrev om henne så kände jag att jag ville läsa något mer. Och den bok som låg närmast till hans var den andra loggboken "Kom och hälsa på mig om tusen år". Det är ju alltså Malmstens blogg i bokform, och den här boken tar vid där den förra slutade och i samma stil. Det är bra.

När hon skriver om att hon har läst om (delar av?) sin roman "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" och frågar sig varför hon inte skriver några romaner längre, den är ju så bra, så tänker jag på att jag inte har läst någon av romanerna. Av någon anledning, kanske mest en slump, har det mest blivit självbiografiska böcker som den här eller samlingar med kortare texter. Inga romaner ("Priset på vatten i Finistère" kallas visst roman, och det är den väl då, men den verkar åtminstone ligga nära det självbiografiska) och inga dikter, men jag är inte så väldigt förvånad över att jag inte har läst diktsamlingarna. Men "Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" borde jag läsa i alla fall.

torsdag 25 februari 2016

Kommande TV-serier

Nu blir det TV-serier i bokbloggen! Bokliga TV-serier. Två serier som jag ser fram emot nu.

Min syster berättade att Nina Stibbes "Love, Nina", som jag älskar, ska bli TV-serie! Med vissa förändringar verkar det som. Familjen som Nina jobbar hos och grannarna ser ut att ha andra namn, så det är väl fiktiva versioner av personerna. I verkligheten och boken är de ju ganska kända kulturpersonligheter. Spännande att se hur detta blir.

I påsk kommer TV-serien om Kerstin Thorvall visas på TV. En av medlemmarna i min läsecirkel hade sett en förhandsvisning på filmfestivalen och enligt henne har vi TV-tittare något att se fram emot. Så då gör jag det.

måndag 22 februari 2016

Det här är vår tid

Idag har jag skrivit om Fanny Härgestams superintressanta reportagebok "Det här är vår tid" i min andra bokblogg.

söndag 21 februari 2016

En smakebit på søndag (Drömfabriken)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/02/odinsbarn-en-ungdomsbok-en-smakebit-pa.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Förra veckan var det fantasy jag läste och idag är det väl raka motsatsen, nämligen en bok om några av de anställda på en bilfabrik.
Anna-Greta får mer och mer ont. Det blir inga pauser, finns inga stunder då hon gör annorlunda saker. Hon drar bara fast nipplar dagarna i ända. Än värre blev det sedan Arja blev långtidssjukskriven. Istället fördelade Lennartsson och Lille-Lelle hennes jobb på alla andra. Det blev droppen. Nu släpper inte smärtan i nacken på rasterna eller lunchen längre. Varje gång hon drar fast en mutter eller nippel bränner det. Från örat, utför halsen och ner genom armen. När det är stora nipplar som ska dras med mycket kraft sticker det ända ut i fingrarna som håller helvetesmaskinen. Det är närapå outhärdligt.
(Maria Hamberg, "Drömfabriken", s. 97)

lördag 20 februari 2016

All My Darling Daughters

All My Darling Daughters
av Fumi Yoshinaga

"All My Darling Daughters" innehåller flera sammanlänkade serienoveller, oftast om mödrar och döttrar.

Yukiko är snart 30 men bor fortfarande tillsammans med sin mamma Mari, trots att de alltid grälar. Så gifter sig Mari hux flux med en man som är yngre än till och med Yukiko. Yukiko är säker på att han är ute efter pengar, trots att Mari inte har någon förmögenhet direkt. Och nu ska de tre alltså bo tillsammans.

Mari har i sin tur alltid haft en ansträngt förhållande till sin egen mamma, som alltid har kritiserat henne medan hennes bror har behandlats med större överseende.

Det finns också berättelser om Yukikos kompisar, t.ex. Sayako som överväger att ingå ett arrangerat äktenskap trots att väninnorna tycker att det är galet. Och Tomoe som minns framtidsdrömmarna som hon och hennes kompisar hade när de gick i skolan. Speciellt den kompisen som hade väldigt stora ambitioner med sin karriär och att inte vara ekonomiskt beroende av en man, något som Tomoe inte kan säga sig ha uppnått i alla fall.

Jag är nöjd med det här bibliotekslånet. Jag hade aldrig hört talas om boken tidigare, men jag tyckte att den var rätt bra och jag gillade upplägget med noveller som hör ihop. Jag gillar när man hittar manga som inte är en lång serie också.

fredag 19 februari 2016

Hjemkomst

Hjemkomst
av May Grethe Lerum

Del 32 i en serie, så läs det här på egen risk.

Arill och Reina är så väldigt kära, men det är så mycket som kommer emellan. Alltså släktingar som gör allt för att de inte ska få varandra. Har man läst så här långt i serien så avslöjar väl nästan titeln vad som ska hända. Det finns en som kanske skulle kunna lugna ner alla och reda ut alla härvor, men han är försvunnen sedan tio år ... Och vissa saker som har hänt är så illa att kanske inte ens han skulle kunna hjälpa till.

Jag tycker att serien är för långdragen. Det har jag tyckt länge. Men jag vill ju också se vad som händer, och nu är det bara tre böcker kvar.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm 
25. Malstrøm 
26. Steinhjerte 
27. Vardene tennes 
28. Speil i sølv 
29. Til verdens ende
30. Savnets stemme 
31. Arvesynd

torsdag 18 februari 2016

Om detta talar man endast med kaniner

Om detta talar man endast med kaniner
av Anna Höglund

En bilderbok där en känslig trettonåring försöker sätta ord på hur det är att vara som den, en kanin i en värld av människor. Någon som tycker att det är jobbigt med andra, och som lätt blir ledsen eller rädd och som inte passar in. Fast samtidigt vill ju kaninen inte vara ensam, men det blir så.

En vacker bok. Visst är det väl förresten flera andra personer i boken som ibland har kaninaktiga drag? Alltså, förutom de uppenbara.

tisdag 16 februari 2016

Madame de Breyves melankoliska sommar

Madame de Breyves melankoliska sommar
av Marcel Proust

En novell om en crush, tänker jag. En ung änka blir förälskad i en man som inte är värd henne. Det är inte besvarat. En fin novell.

Ska jag gå vidare till "På spaning efter den tid som flytt" nu? Jag är lite tveksam p.g.a. längd.

Så snygga omslag på Novellix franska fyra.

måndag 15 februari 2016

Faunen

Faunen
av Anna-Karin Palm

Jag ligger lite efter med bloggandet. "Faunen" var ju den bok som lotteriet bestämde att jag skulle läsa i januari, och jag läste den verkligen i januari.

Det är 1888 och i London jobbar miss Amelia Spencer med sin senaste roman, en romantisk tragedi i historisk italiensk miljö. Väldigt populärt just nu, enligt hennes förläggare. Men när Amelia blir ovän med sin bästa väninna får hon höra en del beska sanningar om sina kärleksromaner – att de är tråkiga eftersom Amelia inte har upplevt kärleken själv! Dessutom har en faun (!) börjat dyka upp i hennes hem, och han säger att hon inte har begripit ett dugg av sin senaste hjältinnas historia. Han är mycket upprörd, och det är Amelia också inför all denna kritik. Men faunen säger att han kan visa henne.

Samtidigt får vi läsa Rakels dagbok, som skrivs hundra år senare, om hennes Londonvistelse, hennes vänskaps- och kärleksrelationer och en tavla som hon har fastnat för på National Gallery föreställande en död kvinna och en faun.

Amelias berättelse är ganska rolig, och jag tycker om det mytiska i scenerna som faunen visar henne. Jag förstår inte riktigt hur Rakel på 1980-talet passar in i det hela, men det kanske helt enkelt är så att de andra berättelserna utspelar sig i Rakels huvud.

söndag 14 februari 2016

En smakebit på søndag (Carry On)

http://gronneskoger.blogspot.se/2016/02/valentinsdag-og-morsdag-en-smakebit-pa.html
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

I somras läste jag Rainbow Rowells "Fangirl", om Cath som skriver fanfiction om fantasyserien Simon Snow. Det var en serie som var påhittad för den här boken och som påminde mycket om Harry Potter. Mellan kapitlen hade Rowell lagt in utdrag både ur Caths fanfic och ur originalböckerna. Och efter "Fangirl" kunde hon visst inte riktigt släppa Simon Snows värld. "Carry On" är hennes egen version av hur den avslutande boken i serien om Simon Snow skulle kunna vara. Det ska alltså varken föreställa en bok av den fiktiva originalförfattaren Gemma T. Leslie eller Caths fanfic, utan detta är Rainbow Rowells egen version. Invecklat, jag vet.

Jag har läst en bra bit i boken, men hittills har den inte riktigt lyckats fånga mig. Nu hände det precis något som kanske kommer göra berättelsen lite mer intressant, men för att undvika spoilers så tar jag ett citat från början av boken, precis när Simon anländer till trollkarlsskolan Watford för att påbörja sitt sista skolår.
The gates would swing open for anyone who was a magician. There's even an inscription about it on the crossbar – MAGIC SEPARATES US FROM THE WORLD; LET NOTHING SEPARATE US FROM EACH OTHER.
"It's a nice thought," the Mage said when he appealed to the Coven for stiffer defeces, "but let's not take security orders from a six-hundred-year-old gate. I don't expect people who come to my house to obey whatever's cross-stitched on the throw pillows."
(Rainbow Rowell, "Carry On", s. 25)

lördag 13 februari 2016

The Isobel Journal

The Isobel Journal
av Isobel Harrop

Teckningar av en tonårstjej från norra England. Innehåller en blanding av dagbok, dagdrömmar, tankar och gulliga djur. Väldigt trevlig bok, fast det tar inte lång stund att läsa hela.

Ett enkelt hjärta

Ett enkelt hjärta
av Gustave Flaubert

Mitt andra möte med Flaubert är bättre än det första. Alla dessa beskrivningar, det blev lite mycket när det nästan bara handlade om våld och blod. Här handlar det i stället om en kvinna i en fransk by. Félicité är hushållerska åt en änka i många år. Det känns som ett lite torftigt liv. Men jag vet inte, hon verkar inte missnöjd. Hon har några få i sitt liv som hon älskar och dem håller hon fast vid.

"Madame Bovary" åker upp en bit på läslistan igen.

onsdag 10 februari 2016

Fångad av tiden

Fångad av tiden
av Margit Sandemo

En sak med Sagan om Isfolket som jag tror bidrar till seriens popularitet är att varje bok är – jag ska inte säga fristående, men avgränsad från de andra böckerna och varje bok har sin egen berättelse. Sedan är de förstås en del av helheten, mer eller mindre. Men jag har flera gånger lagt märke till att böckerna slutar med någon liten antydning som bygger upp spänningen inför nästa bok. Kanske finns det en person i släkten som man inte har hört så mycket om, kanske är hen fortfarande väldigt ung, men så sägs det att hen (eller ja, oftast en hon, va?) kommer att uppleva mycket spännande i sitt liv, men att det ju är en annan historia.

Förra boken handlade ju om Ellen och Nataniel, men i det sista kapitlet behövde Nataniel hjälpa sin släkting Tova som hade hamnat i trubbel. Så när "Fångad av tiden" börjar har vi redan en aning om vem Tova är och vilka svårigheter hon har i livet. Isfolket har länge vetat att släktens Utvalde, den som ska bekämpa släktens onde förfader, kommer vara samtida med en Drabbad. Fast man hade väl hoppats på att det skulle vara en av de drabbade som trots sitt onda arv är god. Tova är inte god. Hon ser dessutom ut som en häxa ur den värsta folksaga och har blivit mobbad under hela sin skoltid. Det har inte direkt hjälpt till att ta fram några goda sidor hos henne. Tova är faktiskt en av mina favoritpersoner i serien, även om de här slutstridsböckerna inte alls är den del av serien som jag gillar bäst. Jag uppskattar hennes tvärhet och att man aldrig riktigt vet var man har henne. Annars är det väl kanske många som man vet precis var man har.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor
39. Rop av stumma röster

tisdag 9 februari 2016

De är vi

De är vi
av Björn Hedensjö

Björn Hedensjö inleder sin facknovell med att berätta om en japansk diplomat som offrade allt för att rädda judar undan nazisterna. Mängder av människor som han inte alls kände. Hur kom det sig att han kände sig tvungen att göra något för dem ändå? Det är det som texten handlar om. Hur kommer det sig att somliga människor är fördomsfulla och andra toleranta? Varför är det självklart för vissa att hjälpa andra även om de är främlingar, medan andra inte kan tänka sig att göra det? Vilka faktorer spelar in i utvecklandet av de olika beteendena och hur kan kunskapen om dessa minska fördomarna i samhället? Mycket intressant att läsa om. Och mer aktuellt än man skulle vilja.

måndag 8 februari 2016

Kiki från Montparnasse

Kiki från Montparnasse
av Catel & Bocquet

Alice växer upp på den franska landsbygden tillsammans med mormor och fyra kusiner – mormors fem små älskade oäktingar – en uppväxt som har något av ett idylliskt skimmer över sig men som samtidigt inte alls verkar ha varit någon idyll, med fattigdom, alkohol och frånvarande mödrar (för att inte tala om fäderna då). Så småningom skickar hennes mamma efter henne, hon får flytta till Paris där mamman ordnar jobb efter jobb åt Alice, men det slutar alltid i katastrof och uppsägning.

Nu börjar hon sitta modell åt konstnärer, oftast naken, hemskt opassande på 1910-talet. Men Kiki, som hon oftast kallas nu, blir en populär modell. Hon umgås i konstnärskretsar under 20- och 30-talen, festar med konstnärer, målar själv, sjunger och blir en kultfigur i Montparnasse och i världen.

Jag kände inte till henne, Kiki från Montparnasse eller Alice Prin, men hon fanns på riktigt och måste ha varit en fascinerande person. Man kan läsa lite grann om henne här och se ett foto (foton saknas inte, hon levde under många år tillsammans med fotografen Man Ray). Och man kan läsa på Wikipedia förstås. Alltså, man kan säkert lägga resten av kvällen på att googla henne och läsa mer också.

Serieboken berättar om Kikis liv från början till det alltför tidiga slutet i väl valda scener. Perfekt om man (som jag) inte vet så mycket om henne sedan tidigare, och kanske intressant för andra också. Men jag antar att mycket är hämtat från hennes egen självbiografi.

söndag 7 februari 2016

En smakebit på søndag (Det här är vår tid)

http://www.astridterese.no/2016/02/07/smakebit-krigen-har-intet-kvinnelig-ansikt/
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Fast idag är det Astrid Terese som vikarierar för Mari, så smakbitarna hittas i stället på Betraktninger.


Det var ett bra tag sedan jag delade med mig av en smakbit, så det är lika bra att jag har fyra smakbitar! Fast det är fram samma bok. Det är en reportagebok där journalisten Fanny Härgestam har följt fyra tunisiska kvinnor under ett par år, en tid efter revolutionen. Tre politiker från tre olika partier samt en ung trebarnsmamma vars man sköts ihjäl när han deltog i en demonstration under revolutionen. Korta kapitel om var och en av de fyra kvinnorna varvas hela tiden, och jag tänkte ta en smakbit som handlar om var och en av dem.

Först en om Selma. Bardopalatset är namnet på regeringsbyggnaden.
Vi hade träffats i Bardopalatsets korridorer några dagar tidigare. Det var något speciellt med hennes sätt att prata. Den sköra rösten, den varma trygga tonen när jag sa att det kändes som att demokratifebern från valet i höstas börjat lägga sig, och hon svarade: "Nu ska vi bygga upp vårt land. Då kan man inte vara febrig."
(Fanny Härgestam, "Det här är vår tid", s. 22)
Och så en om Amira.
– Frihet? Vadå frihet? säger Amira med ilska i ögonen som tåras där hon vilar mot madrassen.
– Jag är mindre fri nu än jag var före revolutionen, säger hon. Jag kände mig fri med min man och nu är han död. Revolutionen har bara fört problem med sig. Jag förstår ingenting av politiken – jag tittar på TV men förstår inte. [...] Jag har bestämt mig för att inte rösta i nästa val. Jag tänker aldrig mer rösta.
(Fanny Härgestam, "Det här är vår tid", s. 41)
Och så Mabrouka. Som jag förstår det så har hon tunisiskt ursprung, men hon har aldrig tidigare bott i Tunisien någon längre tid.
Hon tänkte också på dagen, på själva ögonblicket när hon förstod att allt hade förändrats. Den 14 januari 2011. Hon var inte i Tunisien utan satt bakom ratten uppe i bergen mellan Kanada och USA på väg hem till Vermont.
[...]
Nu var babyn trygg där hemma, medan Mabrouka körde bil över bergen, när nyheten plötsligt kom. "Tunisiens president Ben Ali har lämnat landet."
Radiorösten hann inte avsluta sin mening. Mabrouka kände en tryckvåg genom bröstet som fick henne att öppna munnen och skrika. Högt, och rakt ut över ratten. Sedan kom tårarna, och skrattet. Hon grät och skrattade och skrek.
– Jag är så stolt jag är så stolt jag är så stolt över mitt folk! ropade hon ensam i bilen.
(Fanny Härgestam, "Det här är vår tid", s. 45)
Och sist ut är Meherzia. Ennahda är namnet på det parti hon tillhör.
Ex-ministern kontrade med att Ennahda bara värnar om sig själva. Ni har konfiskerat vår revolution, menade ex-ministern. Allt med ett leende.
– Er revolution?
Meherzia försökte le tillbaka.
– Ja, var fanns du före revolutionen? hann ex-ministern fråga, men frågan fick inget svar.
[...]
– Jag borde ha svarat "jag var i exil, var var du själv? Klappade händerna för diktatorn, var det inte så?" säger Meherzia.
Solen går ner över Tunis vita stenhus.
– Men jag sa det aldrig för jag måste behärska mig. Mitt parti sitter i regeringen. Jag representerar en institution. Jag kan inte låta mig provoceras.
(Fanny Härgestam, "Det här är vår tid", s. 105)

lördag 6 februari 2016

Die Verwandlung

Die Verwandlung
av Franz Kafka

Vilken tur att jag har läst "Förvandlingen" på svenska tidigare, för på tyska var den inte alldeles enkel. Jag hade i och för sig knappast vågat mig på den om jag inte hade läst den på svenska. Även om den är ganska kort.

Jag tycker så synd om Gregor, som trots att han har förvandlats till någon sorts insekt ändå försöker göra sitt bästa för sina föräldrar och sin syster, precis som han alltid har gjort.

fredag 5 februari 2016

Rans magiska värld 5

Rans magiska värld 5
av Aki Irie

Det finns risk att de fruktade liksekterna (bildat av lik och insekt, inte sekt, antar jag) slipper lös ur sin magiska fångenskap. De kommer i så fall infektera människorna och ödelägga världen. Häxorna gör sig beredda att kämpa emot dem. Men lilla Ran, vars magi är stark men än så länge otränad, har ett annat mål i tillägg. Färre knasigheter och mer seriös magi i den här delen av serien. Fortfarande ganska humoristiskt dock. Jag dras inte in särskilt djupt i Rans värld, men jag vill veta hur det ska gå.

torsdag 4 februari 2016

Den röda vintern

Den röda vintern
av Anneli Furmark

Det här är så vinter. När man ser bilderna i serieboken så känner man hur kallt och mörkt det är.

Det är 70-tal i en norrländsk stad, och Ulriks parti har bestämt att han ska bo här och jobba inom industrin. Partiet ställer höga krav på sina medlemmar, och Ulrik tror på saken. Men han träffar också Siv i hemlighet. Siv är ganska mycket äldre än honom, hon är gift och har tre halvstora barn, och hon är socialdemokrat. Vad ska de göra?

Tiden och den politiska miljön ger mig associationer till Dag Solstads "Gymnaslærer Pedersens beretning om den store politiske vekkelsen som har hjemsøkt vårt land", fast läsupplevelsen av dem inte påminner det minsta om varandra. (Gymnasieläraren är ganska tungläst.) Intressant tid i alla fall. I "Den röda vintern" får man se berättelsen ur flera olika håll. Vi har Ulrik, med sina politiska ideal som han försöker leva upp till, men också Siv och hennes familj, som är vanliga medel-svenssons. Jag tycker om att man får följa dem var för sig och tillsammans med varandra.

"Den röda vintern" ingår i en trilogi, men varje bok är helt fristående. Men alla är riktigt bra och så himla snygga. De andra två är "Fiskarna i havet" och "Jordens medelpunkt". Först tyckte jag att det var konstigt att de två första utspelar sig i nutid medan "Den röda vintern" utspelar sig på 70-talet, men sedan insåg jag att jag mindes fel. Större delen av "Fiskarna i havet" är ju tillbakablickar till början av 90-talet.

måndag 1 februari 2016

Snyggt samt slumpmässigt

SUB idag: 1710 böcker. Helt normalt ... säger vi.

Och så har jag lottat fram en bok som ska läsas under februari. Idag blev det lott nummer 80, vilket innebär att månadens bok är "S som i syster" av Nina Wähä. Mycket snyggt omslag (glansigheten kommer inte riktigt till sin rätt på datorn), hoppas att innehållet också är bra.