av Marika McCoola
Illustrerad av Emily Carroll
En av de viktigaste orsakerna till att jag valde den här serieboken är självklart författarens utmärkta namn!
Men jag var faktiskt också intresserad av sagofiguren Baba Yaga. Hon är en häxa ur ryska folksagor som bor i ett hus med hönsben, flyger i en mortel och äter barn. Men jag tror inte att hon ska föreställa enbart ond. Enligt huvudpersonen Mashas mormor, som säger sig ha mött Baba Yaga, uppskattar häxan också tuffa och kvicktänkta flickor.
Masha saknar sin mormor, som dog för ett tag sedan. Speciellt nu när det är kris hemma. Mashas mamma dog för flera år sedan och hennes pappa har träffat en ny kvinna. Nu är det meningen att de ska bli en enda familj. Pappans flickvän verkar väl helt okej, men hennes dotter (mycket yngre än Masha) är rena mardrömmen. Masha vill inte stanna kvar hemma. Så när hon ser en annons i tidningen om att Baba Yaga letar efter en assistent så ger hon sig av för att hitta häxans hus. Det är inte så svårt som det låter. Det vandrade huset vet nog själv vart det ska. Däremot är uppgifterna som Baba Yaga ger henne svåra. Det är ju det som är meningen. Masha måste använda sig av mod och list och alla sagor hon kan komma ihåg.
Jag gillar hur Masha har ett helt vanligt liv i en modern värld, och plötsligt går rakt in i en saga som om det inte vore något konstigt med det. Och det blir en fin historia av det; sagan och Mashas familj. För att vara en bok jag valde på så osäkra premisser (författarens namn, som sagt) så är jag rätt nöjd med den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar