När löjtnanten kom hem till Mali

Jag har läst en bok (tre-i-en) som utspelar sig i en by i Mali och skrivit om den i min Jorden runt-blogg.

En smakebit på søndag (Den goda jorden)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag är det en lite förvirrande dag. Jag vet knappt vilka klockor som visar rätt tid och vilka som inte gör det. Så det borde jag väl göra nånting åt ... Och så tänkte jag läsa lite förstås. Just nu läser jag en bok till läsecirkeln, en bok som det var förvånansvärt svårt att få tag på. Visst är den gammal, men också rätt känd. Och författaren fick nobelpriset.

Det handlar om en kinesisk bondes liv, och börjar på hans anspråkslösa bröllopsdag.

De två ungdomarna stod nu bredvid varandra i helgedomen framför sina åkerfälts gudomligheter. Kvinnan stod och såg på, hur rökelsestickornas ändar glödde och blev grå aska. När den blivit tillräckligt lång, petade hon av den med fingret. Just som hon gjort det såg hon skyggt på Wang Lung, alldeles som om hon gjort något farligt. Men det var något i hennes sätt, som Wang Lung tyckte om hos henne, när hon gjorde så. De kände, att rökelsen nu brann för dem båda: just nu blev de man och hustru. De stodo bredvid varandra alldeles tysta, medan rökelsen glimmade och blev aska.
(Pearl Buck, "Den goda jorden", s. 22)

Gasten

Gasten
av Åsa Larsson och Ingela Korsell
Illustrerad av Henrik Jonsson

Lucia närmar sig och mot sin vilja utses Alrik och Viggo till stjärngossar i skolans luciatåg. Men det är långt ifrån det värsta som händer i Mariefred den här lucian. Kan det vara så att den här rent av slår "Mylingen" när det gäller läskigaste bok i Pax-serien? Hittills åtminstone – det är fem böcker kvar i serien!

Iris, den gåtfulla flickan som särskilt Alrik har sprungit på i stan flera gånger, får en större roll nu. Och är det så att vi börjar komma den stora gåtan på spåren nu eller är det bara ett villospår? Den är ju som sagt fem böcker kvar fortfarande. Spännande det här. Jag undrar också vad som kommer hända i nästa bok med tanke på det som händer i slutet av den här. Ett lite annorlunda slut om man jämför med de tidigare böckerna, men spännande på ett annat sätt. Man vill veta hur Alrik och Viggo kommer att påverkas av nykomlingen i serien. För relationerna till familj och kompisar (och fiender) är minst lika fängslande att följa i de här böckerna som kampen mot det senaste monstret.

Män som hatar kvinnor, serieromanen

Män som hatar kvinnor: En serieroman, del 1
Män som hatar kvinnor: En serieroman, del 2
av Denise Mina
efter Stieg Larssons böcker
Illustrerade av Leonardo Manco och Andrea Mutti

Millenniumböckerna är inte direkt mina favoritdeckare. Däremot är Denise Mina en favorit, så jag ville ändå läsa hennes version.

Det var över elva år sedan jag läste "Män som hatar kvinnor" så det är inte så lätt för mig att jämföra de båda versionerna. Men serieböckerna är förstås mycket mer effektivt berättade. Och är inte detta mer Lisbeth Salanders bok nu? Mikael Blomkvist är förstås med, men han är ju så tråkig att klockorna stannar. Och det var han väl i originalet också, om jag inte minns fel? Det är Lisbeth som är intressant. Och kanske lite mer här? Mina har ju sagt att Larsson egentligen inte förstod sig på karaktären trots att han hade skapat henne.

Lagom på bokrean

Är det tre veckor sedan bokrean inleddes nu? Alla butiker verkar ha 30% eller 50% på reaböckerna nu. Ja, vi har ju bara en bokhandel här i stan, men ICA och Coop har ju sina egna bokreor. Jag tror väl inte att jag kommer hitta något mer på årets rea i alla fall. Och det blev relativt få böcker i år. Jag säger ju alltid att det inte är så mycket kul på rean (ofta har man ju redan köpt de böckerna man verkligen var intresserad av) men det kan visa sig ändå vara ganska många böcker. I år var det inte så, även om de är inköpta på Akademibokhandeln och Bokus och Adlibris och ICA och Coop, som om jag var nån annan public servicerepresentant.

Fyra romaner:

En novellsamling och en seriebok:

Tre fackböcker:

Och allra mest nöjd är jag med Louise Hagbergs "När döden gästar". Jag har inte hunnit läsa i den själv, men min syster läste den förra året och säger att den är fan-tas-tisk.

att vara kvinna

att vara kvinna
av Maria Lang

"att" står konskvent med liten bokstav här, så då ska det väl vara så. Det är ur Anna Maria Lenngrens dikt "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon", som citeras i inledningen till varje del av boken.

Passande för dagens datum så utspelar sig den här deckaren på en konferens för medlemmarna i Kvinnoklubben, en sammanslutning för kvinnor där varje yrke bara får vara representerat en gång i hela landet. Och en av medlemmarna är operasångerska och heter Camilla Martin. Ganska snart förstår hon att inte alla av medlemmarna är så goda vänner. Och under natten avlider en av dem hastigt. Men naturligt tror man. Tills kriminalkommissarie Christer Wijk dyker upp – i egenskap av Camillas fästman, som hon uppskärrad har ringt upp – och börjar nysta i saken. Är det ändå mord?

Kul miljö, alltså Kvinnoklubbens konferens, särskilt så här nästan sextio år senare. Personerna var ganska intressanta till en början. Men mordgåtan tyckte jag klarades upp på ett lite tråkigt sätt, så jag är inte så nöjd med boken ändå.

The Doll-Master and Other Tales of Terror

The Doll-Master and Other Tales of Terror
av Joyce Carol Oates

Jag och min syster pratade om Joyce Carol Oates. Hon höll på att läsa "The Accursed" (bra, säger hon!). Jag hittar alltid böcker av Oates på loppis. Men när jag tänkte efter så har jag inte alls läst särskilt många av hennes böcker. Omkring tio. Med tanke på hur många det finns så är det inte mycket. Någa dagar senare råkade jag befinna mig på stationen i Göteborg – alldeles läslös! Fort in på Pocketshop. Och där hade de den här boken av Joyce Carol Oates. Jag kanske borde ha läst en av de jag har köpt på loppis i stället, men nu hade jag ju faktiskt inget val! ;)

"The Doll-Master and Other Tales of Terror" innehåller sex rysare. "Terror" är kanske att ta i, men lite läskigt är det ändå. Jag gillar att berättelserna ändå är så olika varandra, även om det finns en likhet i de relativt öppna sluten. Man kan väl nästan tänka sig vad som händer sedan förstås, men man får inte "se" det. Och jag gillar att det handlar om vanligt folk, kanske lite i utkanten. Alltså, man får ju hoppas att vanligt folk inte beter sig som i rysare, men det känns ändå trovärdigt. Särskilt en av dem känns som att den är inspirerad av nyhetshistorier. Jag tänker särskilt på fallet med mannen som sköt Trayvon Martin till döds, men jag läste i recensioner att den novellen ska ha ännu större likheter med ett äldre fall som jag inte känner till. Andra känns mer som mer utflippade avsnitt av diverse amerikanska deckarserier och en utspelar sig i en mysig deckarbokhandel (ååååh!) och känns som en ganska mysig deckare.

Och det bästa av allt är kanske att jag blev sugen på att läsa mer Oates. Jag har ju en del i hyllan ...

Bock i örtagård

Bock i örtagård
av Fritiof Nilsson Piraten

Patron på Gottorps säteri, Jon Esping, har jobbat sig upp från att ha varit en utfattig tiggarunge. Han är burdus och okultiverad, kan inte ens läsa. Nu talar någon om för honom att kyrkvärd, det är bland det finaste man kan vara. Och eftersom den ene kyrkvärden har dött så bestämmer sig Esping för att han ska bli vald till hans efterträdare. Bara det inte är något som behöver läsas, för han vill inte att andra ska få veta att han inte kan. Att han knappt har satt sin fot i en kyrka i sitt liv och inte har någon aning om hur där går till ser han inte som något hinder. Och han är van att få det som han vill. Men det kommer nog märkas i kyrkan om Esping blir kyrkvärd ...

Nja. Humoristiskt skrivet förstås, men inte riktigt min humor. Lite för ... mycket, liksom.

Svøm med dem som drukner

Svøm med dem som drukner
av Lars Mytting

Edvard växer upp hos sin farfar på en liten gård i Gudbrandsdalen. De är lite utanför i bygden, farfadern verkar vara lite illa sedd. Det finns också ett mysterium i familjen. Edvard har aldrig blivit riktigt klok på vad som hände när hans föräldrar dog. De dog av giftgas, när en gammal granat utlöstes på ett slagfält i Frankrike. Edvard var tre år gammal då och han var med dem i Frankrike, men tydligen inte vid olyckan. I stället hittades han några dagar senare flera mil bort. Förklara det, den som kan. Edvard har ingen aning om vad som hände. Men när hans farfar dör bestämmer han sig för att försöka reda ut i familjens hemligheter, och kanske rent av få veta lite mer om vad som hände de där dagarna. Men först och främst bär spåret till ... Shetlandsöarna. Så roligt att läsa om den miljön!

Jag tyckte om boken. Samtidigt hade jag hört att den skulle vara så enormt fantastisk, så det var ju nästan så man blev besviken ändå. Trots att boken alltså var riktigt bra. Det här med att försöka lösa gåtor i det förflutna, det har man ju läst förr – dessutom träffar Edvard någon tjej som också är med på efterforskningarna, åtminstone ibland, och det har man ju definitivt läst förr. Men Mytting får till det ovanligt väl. Och jag gillar nördigheten runt trä. Trä! Det tog alldeles för lång tid innan jag satte det i samband med hans bästsäljande bok om ved. Författaren kanske har ett visst intresse för trä.

Segu

I min Jorden runt-blogg har jag skrivit om "Segu" av Maryse Condé, en maffig släktsaga om en familj från Segu (i nuvarande Mali) under första hälften av 1800-talet.

SUB och språk

Jag passar på nu när alla tittar på mello att avslöja hur många böcker jag har att läsa: 1837.

Det här med att varje månad dra en lott och få reda på en bok som ska läsas under månaden har kanske inte gått så bra den sista tiden. Jag ligger efter. Men jag har dragit en ny lott ändå, och den bok som ska läsas är "Språket" av Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp. Den innehåller frågor och svar från ett radioprogram som heter (hette? jag vet inte om det fortfarande sänds) just Språket.